- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Allmänna avdelningen /
186

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 1 april 1939 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

mörka del. Området för
vad som nyss benämndes
tillfredsställande lyssning
är något mindre än vid
dagsförhållanden, beroende
på interferensfading. I
övrigt se vi, huru Motala
breder ut sig över hela norra
Götaland och södra
Svealand, under det att
10-kW-stationerna i Göteborg,
Hörby och Sundsvall
framstå som lyssningsoaser i
resp. landsdelar. De
privata relästationerna liksom
de statliga småstationerna
i Norrköping etc. kunna
helt förbigås, då deras inre,
som sådan för övrigt
avsedda lyssningsrayon är
helt obetydlig.

I dessa kartor betecknar
den innersta linjen enligt
de då vedertagna
definitionerna på god hörbarhet en
fältstyrka av 5 mV/m, den
yttre 1 mV-gränsen. Vid
första anblicken ter sig
situationen föga
hoppingivande. Men på fig. 2
finnes en extra streckning
inlagd över hela nedre och
mellersta Norrland, vilket

innebär en symptomatisk
ljusning i läget och tolkad

i ord betyder, att tack
vare rymdstrålningen bliva
kvällssändningarna hörbara med nog så gott resultat.

Men därmed är jag inne på kapitlet om
strålnings-fenomen, vilka äro desamma nu som förr, men om
vilka vi idag veta betydligt mer och som vi numera
kunna systematiskt utnyttja.

Radiostrålningens mekanism.

Radiovågor, som utgå från en sändarstations antenn,
äro av två slag: markvågor och rymdvågor. De förra
följa jordytan och dämpas ut så småningom, snabbare
ju kortare våglängden är. De senare åter göra en
avstickare upp till högre regioner, till den cirka 100
—250 km högt belägna jonosfären, varifrån de
reflekteras (eller rättare undergå refraktion) och
återkomma till jordytan på hundratals kilometers avstånd,
förtunnade men i fullt användbart skick för
mottagningsändamål, därest den inneboende styrkan
finnes. Detta åter är i första hand beroende på
sändarens strålningseffekt och är en matematiskt fastställd,
beräkningsbar funktion av denna,

Vi skola först underkasta markvågorna ett närmare
studium.

Vid strålning i fullt dagsljus bruka
rymdvågorna i regel försummas och hänsyn endast tagas till
markstrålningen. Denna undergår en med avståndet
från sändaren kontinuerligt fortgående dämpning, så
att vågrörelsens amplitud efter ett visst avstånd blir
försvinnande liten. Efter vilka formler denna dämp-

186

Fig. 1. Dagräckvidd från de svenska
huvudstationerna enligt betingelserna omkring 1930.

ersatte de gamla halvkilowattarna, Stockholm fick
1930 den första 50 kW-stationen, sedermera följd av
Motala med 150 kW och Hörby med 100 kW.

Otillräckligheten i de först tillkomna stationernas
räckvidder gjorde, att ett antal privata anläggningar
byggdes av i regel 200 watt i städer av betydenhet,
där statliga anläggningar icke utförts. Dessa
små-stationer hade på sin tid en viktig mission att fylla
för att stimulera radiointresset på orten, och staten
påtog sig deras finansiering och programförsörjning.
Sedan dess ha de flesta av dem obevekligt sackat
efter utvecklingens snabba tempo och ej kunnat
prestera toppresultat. Vissa av dem ha dock ännu sin
givna uppgift som lokalstationer i större städer, där
störningsnivån är besvärande hög.

För att illustrera läget av anno dazumal och enligt
då hävdvunna betraktelsesätt skall jag återge ett par
bilder. Fig. 1 visar en karta från början av
1930-talet över Sverige med de statliga stationerna och
deras räckvidder i stora drag. De innersta tätt
streckade områdena beteckna den s. k. inre
hörbarhets-zonen, som karakteriseras av god mottagning dag och
natt. Den därutanför varande, glesare streckningen
betyder områden, där tillfredsställande lyssning ännu
är för handen med goda mottagare och goda
antennanläggningar. Denna bild avser mottagning vid fullt
dagsljus.

Den andra bilden (fig. 2) visar fältstyrkan från
samma stationer och hörbarheten under dygnets

Fig. 2. Natträckvidd från de svenska
huvudstationerna omkring 1930.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:35 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1939a/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free