Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 1 april 1939 - Rundradions tekniska möjligheter förr och nu, av Siffer Lemoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Jo o fooo (505 Km
Fig. 5. Uppmätt rymdstrålningskurva (max.-värden) vid
1 kW utstrålad effekt.
vilken visar sig i kvalitetsdistorsion och är för
lyssnaren ytterst besvärande och mången gång gör denna
fullständigt onjutbar. Detta område sträcker sig upp
till cirka 250—350 km och utgör i fig. 2 det
mellan-område. som sträcker sig från den yttre närzonen till
det streckade partiet norröver.
Utanför denna zon avtar markstrålningens
amplitud, under det att rymdstrålningens kontinuerligt
växer upp till cirka 500 à 600 km, varest ett flackt
maximum förefinnes. Dessa rymdvågor kunna
tillgodogöras med moderna mottagare. Huru långt bort
från sändaren detta låter sig göra är i första hand en
funktion av sändarens strålningseffekt: liksom
markvågorna äro rymdvågorna en funktion av denna.
Numeriska värden på rymdstrålningens styrka
finnas fastlagda av C. C. I. R. i kurvor. Jag skall återge
ett par sådana bilder. Fig. 5 visar en uppmätt kurva
av äldre datum, men med ett typiskt förlopp: den
heldragna linjen är den snabbt avtagande
markstrålningen vid ledningsförmågan o r= 10—13 C. G. S. Vid
cirka 100 km har rymdvågens fält antagit samma
värde som markvågens. Vi befinna oss då i området
för maximum av närfading. Vid 600 km når
reflexionen absolut maximum, varefter kurvan kontinuerligt
avtager. Denna kurva framställer de s. k.
kvasi-maximivärdena, dvs. fältvärden, som konstaterats
under blott cirka 5 % av observationstiden och
sålunda icke kunna läggas till grund såsom mått på
möjligheten av praktisk mottagning.
C. C. I. R.-kurvorna för rymdstrålningens
reflekterade fältvärden återgivas i fig. 6. Förutom
kvasi-max.-värdena har här införts medel- eller
medianvärden, som beteckna, att ifrågavarande rymdfält är för
handen under minst 50 % av tiden. För båda
kurvorna finnes en marginal av förhållandet 3 :1 resp.
1 :3, innebärande att variationer kunna förekomma
uppåt och nedåt inom dessa gränser.
Vid en granskning av rymdstrålningens numeriska
fältvärden finner man, att dessa äro långtj större än
vad man skulle vara böjd att antaga. Ur kurvans
till 1 kW strålning reducerade fältstyrkor framgår,
att man exempelvis på ett avstånd av 500 km har en
hörbarhet av 0,2 mV/m, vilket vid 100 kW strålning
motsvarar 2 mV/m. Vid 1 000 km har fältstyrkan
av den indirekta strålningen sjunkit till omkring
650 juV/m. I detta fall är man givetvis oberoende av
markens ledningsförmåga.
Rymdstrålningen är av alldeles särskilt intresse för
allt vad radio heter och speciellt för rundradion och
radiolyssnarna. Utan densamma skulle
långdistansmottagning och utlandslyssning vara omöjliggjorda,
och radion själv skulle icke ha kommit att bliva det
mondiala kommunikationsmedel, som den
kommersiellt och i andra hänseenden är i våra dagar.
Till sist skall rymdstrålningens fading beröras.
Från närfadingszonens snabba variationer avtager
fadingfrekvensen successivt och blir på avstånd av
500 km ganska långsam med perioder på upp till
flera minuter. Att denna fading i varje fall kan
vara till förfång för lyssningen i vanliga
radiomottagare torde vara allom bekant. Men i den moderna
mottagaren åter elimineras denna nackdel, vilket
framför allt gjort, att rymdstrålningen kan
tillvaratagas och utnyttjas på bättre sätt än förr.
Radiomottagaren.
Kristallmottagare med hörtelefon var på sin tid ett
idealiskt instrument. Enkel i handhavandet, utan
egentliga underhålls- och driftkostnader, oberoende
av lokala störningar, men i behov av en kraftig
fältstyrka. Det är från denna period, som förutnämnda
Fig.
5oo iooo SOO Km
6. Rymdstrålningens fältvärden reducerade till en
utstrålad effekt av 1 kW, enligt C. C. I. R.
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
