Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 1 april 1939 - Rundradions tekniska möjligheter förr och nu, av Siffer Lemoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
hörbarhetsvärden i mV/m härstamma. I det till
arealen ej så stora landet England med de många
stationerna på exklusiva våglängder blev 2.5 mV/m
fixerat som lägsta önskvärda undre gräns. Hos oss
var det kravet på den tiden alldeles för högt, och det
fältvärde, som i praktiken ansågs böra vara det lägsta
möjliga, sattes till 1 mV/m. Med en god mottagare
och framför allt med en god antennanläggning var
detta också tillräckligt på den svenska landsbygden.
I och med att rörmottagaren slog igenom kom
utvecklingen i ett gynnsammare läge. Även om den
forna raka mottagaren med eller utan återkoppling
ännu inte är fullt färdig för museihyllan, så är det
inte långt därifrån. Det är på de sista fyra, fem åren,
som mottagartekniken gjort de verkligt stora
framstegen. Frånsett förbättringar i kvalitet och
selektivitet, som vi här skola förbigå, är dagens
mottagare superhyterodynen, karakteriserad av stor
känslighet och försedd med anordningar för automatisk
volymkontroll. Känsligheten är inte längre
milli-volt, utan mikrovolt, ja, ehuru kanske överflödigt att
säga, är det inte längre känsligheten hos mottagaren,
som bestämmer lyssningsmöjligheten, utan andra,
delvis utomstående faktorer, av vilka den viktigaste är
storleken av de lokala störningarnas inverkan, den
lokala störningsnivån.
I fråga om känsligheten får man dock icke
överskatta därå givna värden. Om en fabrikant anger,
att mottagaren fungerar för fältvärden ned till 10 ßV
eller lägre, betyder detta snarast ett mått på
apparatens förstärkningsförmåga, dvs. att den i enlighet med
gängse praxis kan ge full utgångseffekt (50 mW) till
högtalaren. Men det är fel att göra, som så ofta sker:
att på grund därav försumma antennens utförande.
I praktiken måste vi än så länge ställa krav på
ganska höga fältvärden, huru höga är beroende av
omständigheter, som vi strax skola beröra.
Den automatiska volymkontrollen var den andra
viktiga faktorn. Denna innebär, att mottagaren själv
tar hand om fadingens försvagningar och
förstärkningar, så att de praktiskt taget utjämnas och
försvinna vid avlyssningen. Detta gäller speciellt
långsamt skeende fading, sådan som blir typisk för
mottagning på längre avstånd. Däremot kan den
automatiska volymkontrollen ej eliminera närfadihgens
kvalitetsdistorsion, alstrad av mark- och
rymdvågor-nas interferens.
Om jag skulle våga en jämförelse mellan två så
skilda ting som utvecklingen av sändar- och
mottagartekniken, får enligt min mening den senare
övertaget. Sändarstationernas kvalitet har sedan länge
varit utan skavank, de kunna teoretiskt sett
utbyggas till effekt av godtyckligt belopp, mottagaren av i
dag åter är i fråga om kvalitet, känslighet, drift etc.
en de senare årens nyskapelse, vilket dock icke bör
fattas så, att den ännu är fulländad. Långt därifrån.
Störningsnivån.
Rundradiolyssningen har att kämpa mot många
svårigheter. En av de allra värsta är för närvarande
störningar från andra elektriska apparater och
maskiner, som äro anslutna till samma belysningsnät
som mottagaren. Utan att gå för långt in på
spörsmålet skall jag nämna, att problemet 1935 fick en
partiell lösning i och med att Samarbetsdelegationens
mot radiostörningar då framlagda förslag till rikt-
linjer för störningsarbetets bedrivande accepterades
av Telegrafstyrelsen och bifölls beträffande
medelsanslag av Kungl, maj :t. Detta innebar, att staten skulle
påtaga sig kostnaden för avstörning av all äldre
apparatur mot vederlag samt att elverken förbjödo
fortsatt anslutning av störande elektrisk materiel till
näten. Systemet har fungerat tillfredsställande. För
minst halvtannat hundratusental lyssnare har
störningsnivån sänkts, så att möjlighet skapats till
mottagning av såväl det svenska programmet som bra
hörbara utländska stationer. Kostnaderna därför
belöpa sig till ganska stora belopp, sammanlagt under
de senaste åren till millioner kronor ■— belopp, som
man har anledning tro återflyta till statskassan och
rundradiorörelsen i form av licensavgifter från
lyssnarna,
Störningsnivån, dvs. summa elektriska störfält, som
på en plats kunna inverka på mottagaren, är i regel
en funktion av bebyggelsen. I en storstad med
högbebyggelse, där tjogtals motorer finnas i varje hus,
där spårvagnar på gatorna alstra även elektriskt oljud,
är situationen självfallet långt brydsammare än i
småsamhällenas villabebyggelse eller i byarna på
landsbygden. Störningsnivån är ingen konstant för viss
ort utan varierar i en stad från kvarter till kvarter,
ja till och med från hus till hus.
Telegrafverkets pågående arbete att bringa ned
störningsnivån i landet, allt efter som anmälningarna
om radiostörningar strömma in, är ett problem av
skiftande innebörd: i ett fall behöver nivån sänkas
genom avstörning av en enstaka motor eller elektrisk
apparat, i ett annat måste störningsnivån ned till
något tiotal mikrovolt med störningsskydd på en
mångfald motorer i grannskapet, allt efter
fältstyrkans värde på platsen. Detta kan betyda, att
avstörning för mottagning av den svenska utsändningen
på en viss plats jämväl möjliggör utlandsmottagning.
Allt slag av avlyssning från utlandet går visserligen
icke att befria från störningar, ej heller vore detta
ekonomiskt förnuftigt. Avstörningskostnaden måste
stå i rimlig och skälig proportion till vad som ernås,
vilket är den ledande principen i hela verksamheten.
Statistiken från 1938 års avstörningsarbete visar
synnerligen intressanta siffror. Inalles hava 14 629
fall behandlats, vilket motsvarar en ökning från 1937
med 497 anmälningar. Med hänsyn till den under
samma tid inträffade licensökningen har
störningsfallens antal procentuellt sjunkit. Detta framträder
än tydligare, om man undersökt fall, som behandlats
i fråga om svensk och utländsk mottagning. Man
finner, att ej mindre än 4 236 störningskällor behandlats
för utlandsmottagning, innebärande en stegring från
1937 till ungefär det tredubbla och utgörande 29 %
av totala antalet behandlade störningsfall. Dessa
siffror anföras, därför att de synas symptomatiska, i
vad angår lyssningens nuvarande allmänna läge.
Frågan om till vilken gräns det är ekonomiskt att
sänka störningsnivån i och för att underlätta
fjärr-mottagning kan icke besvaras numeriskt utan endast
i generella ordalag med exemplifiering av extrema
fall. I det inre av storstäderna, exempelvis
Stockholm, skulle det ligga föga mening i att söka
åstadkomma allmän avstörning för fjärrmottagning. Detta
komme att sluka många millioner i utgift. Däremot
kan för majoriteten av lyssnare i landet
störningsnivån bringas ned med relativt enkla medel och för
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
