Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 8 april 1939 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Den utländska reaktionen.
Reaktionen mot den stora omvälvningen blev som
man kunde vänta livligast i England, varom mera
nedan. I både Frankrike och Ryssland, där man
redan tidigare allmänt (efter Munchen) betraktat
Tjecko-Slovakien som en av Tyskland helt beroende
stat, blev intrycket mindre. I Frankrike kunde
offentlighetens reaktion närmast jämföras med en
axelryckning. Däremot blev oron i Polen och
Rumänien mycket stegrad. Även i Ungern, vars nye
konseljpresident greve Teleki är en gammal erfaren
diplomat, blev man visserligen tillfredsställd över
Karpato-Ukrainas återvinnande och den gemensamma
gränsen med Polen men hade också fullt klart för
sig det ökade beroende av Tyska riket, vari Ungern
nu kommit, Ungern måste emellertid anses ha
definitivt bundit sitt öde vid axelmakterna Tyskland—
Italien. I Italien slutligen gavs åtminstone officiellt
endast uttryck åt tillfredsställelse över
axelmaktblockets stora makttillväxt.
Rumänien gör upp med Tyskland.
Omedelbart efter Tjecko-Slovakiens upplösning
ocli delning följde en tysk uppgörelse med Rumänien.
Rykten spredos att de tyska kraven skulle framlagts
i ultimatumform. Detta torde ej vara riktigt.
Däremot är det uppenbart, att, sedan City-finansen vägrat
vidsträckta krediter åt Rumänien, detta land ej hade
någon annan utväg än en ekonomisk orientering åt
Tyskland. Beroendet blir starkt; särskilt kommer
den rumäniska oljeindustrien att helt kontrolleras av
Tyskland, som även enligt det nya handelsavtalet av
den 23 mars erhåller nära nog monopol på
maskinleveranser till Rumänien. Rent ekonomiskt sett är
denna uppgörelse även förmånlig för Rumänien.
Likaledes är Tyska riket den naturliga
avsättningsmarknaden för Rumäniens råvaruprodukter och olja.
Västmakterna få sitt oljebehov fyllt på ett långt billigare
sätt från den Närmare Östern, Venezuela m. m. Endast
Tyskland har intresse av den ökade kapitalinvestering
för djupborrningar m. m., som är nödvändig, om den
rumänska oljeproduktionen skall kunna hållas uppe
och öka. Uppgörelsen i fråga kan emellertid på grund
av Tyska rikets väldiga makttillväxt ej betraktas
uteslutande ur ekonomisk synpunkt. Den betyder
Rumäniens inordnande i det slutna tyska handelssystemet
och därmed även tysk politisk kontroll. Nya
förändringar i den rumäniska regimen för bättre anpassning
till detta läge kunna måhända väntas inifrån.
Memel återgår till Tyskland, Litauen under tyskt
inflytande.
En motsvarande tysk expansion ägde samtidigt
rum i norr. Den 21 mars gav Litauen vika och
medgav under starkt tryck Memel-områdets
införlivande med Tyska riket. Detta verkställdes’
omedelbart och proklamerades av Hitler själv vid ett besök
följande dag i staden, dit han anlände ombord på
slagskeppet "Deutschland". Litauen avslöt samtidigt
ett fördrag med Tyskland, varigenom det erhöll
åtminstone halv vasallställning.
Ur nationalitetssynpunkt och ur historisk synpunkt
är föga att erinra mot det gamla tyska
Memel-områdets återgång till Tyska riket, från vilket det för
tjugu år sedan skilts med våld och mot invånarnas
önskan. Det är emellertid tydligt att Memels åter-
gång även innebär en stor makttillväxt för tredje
riket, särskilt ur marinpolitisk Östersjösynpunkt.
Hamnen är väl utbyggd. Litauen kommer att erhålla ett
frihamnsområde. Landet ifråga har i valet mellan
polskt eller tyskt vasallskap uppenbarligen
föredragit det senare.
Oro och antitysk stämning i Polen.
Alla dessa förändringar i norr och söder ha icke utan
skäl framkallat en häftig oro i Polen. Detta rike
har berövats sitt stöd i söder, från Rumänien, och
har strategiskt omklamrats av tredje rikets
stridskrafter på tre håll. Folkstämningens antityska
reaktion har endast med möda kunnat hållas tillbaka av
den mycket försiktiga regeringen, vars politiskt mest
bärande namn är utrikesministern, överste Beck.
Polens läge är emellertid mycket svårt. Något
bunds-förvantskap med Ryssland kan ej komma i fråga,
och Becks fleråriga strävan att med Polen som
centrum skapa ett oberoende östeuropeiskt block har
genom de senaste händelserna krossats. Men Polen
är ej något Tjecko-Slovakien. Nationalstoltheten
är ett framträdande drag hos folket,
försvarsutrustningen utmärkt och resurserna stora. Å andra sidan
kan Tyskland ej gärna vilja framkalla polsk
fiendskap eller ännu mindre önska omintetgöra landets
oberoende. Däremot önskar man från tysk sida helt
visst reglera åtskilliga mellanhavanden i tysk anda,
främst Danzig- och korridorfrågorna, Polen vill
emellertid ej stå isolerat inför en dylik uppgörelse
och har därför nu inriktat sig på att söka stöd hos
västmakterna, främst England. Beck förbereder en
resa till London. Pressen i både Polen och
Tyskland för ett häftigt språk mot varandra, och den
starka reaktionen i antitysk riktning i England inför
de senaste händelserna har drivit upp de polska
förhoppningarna ganska högt. För närvarande synas
därför de polsk-tyska förbindelserna vara underordnade
frågan om förhållandet mellan Tyskland och England.
Förhållandet England—Tyskland.
Detta har onökligen blivit kritiskt tillspetsat.
Från att före kuppen mot Tjecko-Slovakien ha varit
hjärtligare än på länge, har nu en stark spänning
inträtt mellan Berlin och London. Redan två dagar
efter ockupationen av Böhmen, eller den 17 mars, höll
premiärministern Chamberlain i Birmingham ett
anförande, där han beskyllde Tyskland för att ha
brutit Miinchen-överenskommelsen och slagit in på
öppen våldspolitik. Lörd Halifax uttalade sig ett par
dagar senare i överhuset i samma riktning.
Ministrarnas yttranden voro dock högst moderata i
jämförelse med flertalet pressuttalanden. Den
konservativa oppositionen under ledning av Churchill och
Edén förde ett kraftigt språk och krävde bildandet
av en nationalregering på bred bas. Även från
regeringshåll gjorde man gällande, att nu måste en
allmän sammanslutning ske mellan västmakterna ocli
de av Tyskland hotade, mindre europeiska staterna,
och varje ny tysk angreppshandling måste mötas
med gemensamma krafter och insättande av de
yttersta resurserna, Även Rysslands medverkan
härtill borde sökas.
Här förelåg en typisk samverkan mellan in- och
utrikspolitiska motiv. Chamberlains kraftiga
antityska uttalanden måste åtminstone i viss mån anses
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
