Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 8 april 1939 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
■ha syftat till att taga udden ur oppositionens
kampanj. I sak skedde nämligen ej mycket. Någon
regeringsförändring har hittills icke ägt rum, och
oppositionens försök att vinna ledningen inom det
konservativa majoritetspartiet har ånyo tillbakavisats. Den
omtalade solidariska garantien mot kommande tyska,
angrepp, vilken i Tyskland framställdes som ett
återupptagande av inringningspolitiken från åren före
1914, inskränktes att börja med efter ett par dagar
till en gemensam principdeklaration. Den polska
regeringen tvekade emellertid att ansluta sig även till
en dylik, om ej fulla och effektiva garantier gåves för
alla risker från tysk sida, Möjligen blir ej ens den
gemensamma resolutionen av. Rysslands intresse för
saken ter sig också tämligen platoniskt. Den 31 mars
i underhuset har emellertid Chamberlain nyligen
avgivit en otvetydig deklaration om engelskt bistånd till
Polen vid varje hot mot dess oberoende — men han
gav ingen garanti för dess nuvarande gränser. Denna
deklaration påminner också på ett fatalt sätt om vissa
försäkringar, vilka gåvos Tjeckoslovakien före
Mün-chen-uppgörelsen i höstas. Polens regering synes
också huvudsakligen lita till egen enighet och
försvarsberedskap. Den polska utrikesministern, överste
Beck, förbereder dock en resa till London. Och
otvivelaktigt är upprördheten i engelsk opinion fullt genuin.
Ordet är nu närmast hos Tyska rikets statschef.
Kris i Belgien.
Oron hos de mindre staterna är likaledes fullt äkta.
1 Belgien sammanfaller denna yttre oro även med en
allvarlig inre kris. Hela det
parlamentarisk-demo-kratiska systemet står på spel, sedan den
koalitionsregering av de demokratiska partierna under
chefskap av socialisten Spaak, vilken innehaft makten
sedan våren i fjol, visat sig icke längre kunna
fungera. Motsättningen mellan flamländare och
vallo-ner har skärpts och hotar statsenheten. Konung
Leopold III, vilken spelar en betydande roll som det
gemensamma statsintressets främste företrädare
under rådande kaotiska förhållanden, har sett sig
nödsakad upplösa parlamentet. Nyval ägde rum den
2 april. De komma att ha stor betydelse även för
Belgiens yttre ställning.
Ålandsfrågan.
Även den preliminära överenskommelse, som den
7 januari träffades mellan Sverige och Finland
rörande Ålands befästande och gemensamma försvar,
är i sin mån ett uttryck för de mindre europeiska
staternas växande insikt om lägets allvar, lika väl
som för det samnordiska intresset av nordisk
neutralitet. Sedan föregående kvartalsskifte har
överenskommelsens innehåll blivit närmare känt genom
uttalanden både från finskt och svenskt officiellt håll.
Opposition mot avtalet har också framträtt i bägge
länderna. Diplomatiskt är hela frågan ännu i ett
svävande läge, då varken tyska eller ryska
regeringarna avgivit något slutligt svar på svenska och finska
regeringarnas hemställan om deras samtycke till
upphävandet av 1921 års konvention om Ålandsöarnas
permanenta demilitarisering.
Kyssland och Europa.
Rysslands hållning till den europeiska politiken är
även i övrigt särdeles oklar. Om man frånser den
från tyskt håll påtalade medverkan från Moskva till
kommunistiska kupplaner i Prag omedelbart före den
tyska inmarschen den 15 mars — vars sakliga
riktighet eller oriktighet ännu ej kan styrkas — så är det
påfallande huru likgiltigt den ryska regeringen
reagerat inför det sista halvårets europeiska
händelseutveckling. Den spanska republikens fall togs med
likgiltighet i Moskva, och flyktingarnas
omhändertagande överläts på Frankrike. De tyska aktionerna
mot Tjecko-Slovakien, Rumänien och Litauen ha ej
föranlett någon reell rysk motåtgärd. Naturligtvis har
man svarat tillmötesgående på engelska framstötar
om anslutning till en allmän deklaration mot
kommande tyska aggressioner, och sovjetregeringen
föreslog rentav en allmän (antitysk) konferens i Bukarest,
men detta förslag var endast menat som en gest. Man
bör även observera att det tal som Stalin för cirka
fjorton dagar sedan höll inför den ryska
kommunistkongressen i Moskva hade starka antibrittiska tonfall
och undvek att särskilt appostrofera Tyskland som
världsfredens fiende. Allt tyder på att Ryssland nu
som tidigare framför allt vaksamt följer
händelseutvecklingen i öster — något som ingalunda utesluter
att regeringen i Moskva med glädje hälsar alla
motsättningar mellan de rent europeiska stormakterna
och alltid är beredd att göra sitt till för deras
skärpande. Det nu påfallande brittiska intresset för
samarbete med Moskva siktar emellertid icke blott på
Tyskland utan sannolikt ännu mer på Japan.
Den Närmare östern.
I deri Närmare Östern har England alltjämt svåra
bekymmer beträffande läget i Palestina. Under
påtryckning från den brittiska regeringen ha de båda
parterna, representanter för judendomen,
enkannerligen i Palestina, och de arabiska organisationerna,
samlats till konferens i London. Men något positivt
resultat kunde ej uppnås. Konferensen åtskildes, och
London-regeringen bär åter ensam hela ansvaret.
Den samverkan med utgångspunkt från olika håll,
som växer fram mellan de olika staterna i den
Närmare Östern, har under kvartalet funnit ett nytt
uttryck i förmälningen i Kairo mellan den egyptiske
konungens syster och tronföljaren i Iran. Tendensen
till samverkan mellan de mohammedanska staterna
bidrager även att stärka den arabiska partens
hållning i Palestina-konflikten, vilken ur brittisk
synpunkt blir alltmera bekymmersam. Det troliga är att
London-regeringen slutligen måste påtvinga parterna
en lösning — sannolikt en delning av mandatområdet,
vilken icke torde tillfredsställa någon.
Japan fortsätter besittningstagandet av Kina.
Utvecklingen i den Fjärran Östern förlöper trots
krigstillståndet icke i samma dramatiska tempo som
i Europa, Den 5 januari avgick kabinettet Konoye i
Japan och ersattes av en regering under chefskap av
baron Hiranuma. Utrikesministern Arita förblev
emellertid på sin post, och intet tyder på någon
väsentlig kursförändring. Kriget i Kina är en hård
press på de japanska finanserna, och guerillakriget
vållar avsevärda militära svårigheter, men den
kinesiska motståndarregeringens läge är ännu mera
beträngt, sedan alla kustförbindelser i öster avskurits.
Den fortsatta japanska krigföringen syftar nu
närmast till att avskära även de kinesiska förbindelserna
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
