Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 13 maj 1939 - Exportförsäljning, av Viktor Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
både i statlig och privat regi. I speciella fall kunna
tilläggskontingenter erhållas, då t. e. Sverige fått ett
överskott på clearingen eller alldeles speciella skäl
kunna mobiliseras av importören, såsom att varan är
avsedd för att hålla livsviktig industri i gång etc.
Bland de företeelser, som florera i hägn av alla
system, må även nämnas den s. k. svarta börsen, som
ju i trängande fall kan bereda hjälp med valutor av
olika slag men som ändock av mig medtages bland
handelshindren, då de med transaktionerna förenade
kostnaderna i det närmaste kunna anses prohibitiva.
Det har även visat sig farligt att betjäna sig av dessa
möjligheter ur den synpunkten, att vederbörande
va-lutatilldelande myndigheter avvisat normal överföring
av valuta med hänvisning till tidigare valutaköp på
svarta börsen.
Något om banker och valutaförhållanden.
Den gamla satsen, att det är säkrast att sälja i det
egna landets mynt, har också blekts ur under den
konkurrens, som skärpts under det sista årtiondet.
Vid direktförsäljningar är det oftast svårt att få
konsumenten att acceptera alla de osäkerhetsmoment,
som exempelvis fob- eller cif-skeppning innebär.
Ofta överskattar han det ovissa, och slutet på
diskussionen blir, att försäljaren måste gå in på att
leverera varan till ett pris, som inkluderar icke blott
frakt utan även valutarisk, försäkringar o. d., ja,
t. o. m. tull. Den osäkraste faktorn därvid är
givetvis valutan. Denna osäkerhet kan överkommas på
mångahanda sätt. Det vanligaste torde nog vara
terminförsäljningen. Denna består däri, att man med
en bank uppgör, vilket motvärde man erhåller mot
ett belopp i dollar levererade den och den dagen.
Förutsättningen för att terminförsäljningar skola vara
gynnsamma är förstås, att bägge länderna ha en
tämligen omfattande handelsförbindelse med
varandra, så att ett betalningsflöde i bägge riktningarna
förefinnes. Ofta sker betalning mot dokument.
Egentligen är detta endast en annan form för
efter-krav, ty först efter inlösning av den dragna
anvisningen kommer kunden i besittning av
konossemen-tet, som är åtkomsthandlingen för försändelsen.
Yid transoceana skeppningar, där transporttiden är
lång, förekommer ofta en speciell kortfristig
finansiering genom bank. Detta tillgår så, att
avsänd-ningsdokumentet med specifikation skickas till
banken jämte en anvisning eller tratta på mottagaren.
Mot viss provision remitterar banken beloppet till
av-lastaren och presenterar sedermera vid trattans
förfallotid denna till inlösning hos mottagaren. Då
mottagaren icke är känd, händer det, att ännu en instans
kommer med i spelet, nämligen de s. k. "Confirming
Houses". Detta är ett slags privatbankirer, som mot
en för de olika fallen avpassad provision endossera
eller förstärka trattan, så att den blir diskonterbar.
Aktuella exportproblem.
I föregående avsnitt har jag något vidrört de
ingripanden, som i diverse länder gjorts från statens
sida. I Sverige, där vi kunnat glädja oss åt en lång
högkonjunktur, ha dylika åtgärder ej varit i samma
grad erforderliga. Statens initiativ har visserligen
påkallats för en massa utredningar, bland vilka jag
särskilt fäst mig vid utlåtandet från 1938 års
export-sakkunniga.
Av utlåtandet framgår, att de sakkunniga känt sig
ganska villrådiga, i vad mån staten lämpligen bör
inblandas i dessa frågor, och vederbörande ha nog haft
en stark känsla av, att såväl industriens som
handelns målsmän ha en inrotad misstro mot överflödiga
statsingripanden. Å andra sidan har utredningen
konfronterat dem med sådana statliga åtgärder i
andra länder, som den enskilde ej kan bemästra. Då
det på ömse håll utan tvivel finns en mängd
ideologiskt färgade tankegångar, måste det hälsas med
tillfredsställelse, att de svenska statsmakterna nu tagit
initiativ till ett samarbete med
näringsorganisationerna och att detta accepterats. Det är att hoppas,
att denna närmare kontakt skall skingra all
misstänksamhet rörande de slutliga avsikterna, så att ett
verkligt samarbete blir följden. Frånsett politisk
uppfattning, måste det stå såsom ett axiom, att
utlandshandeln ej kan klara sig utan statens mäktiga
stöd. Att detta stöd skulle kunna göras än mera
effektivt och möjligen billigare genom medverkan av
utlandshandelns verkliga representanter är
åtminstone att antaga.
Man och man emellan har diskuterats
önskvärdheten av en klubb för utlandshandelns män. Denna
skulle icke bliva en institution, som konkurrerade
med exempelvis Exportföreningen, utan utgöra ett
fritt forum för de yngre, aktiva export- och
importmännen, som mycket väl kunna tänkas ha en del
synpunkter både på import och export men däremot ej
något inflytande inom nämnda organisationer. Enligt
den framförda tanken skulle klubben genom
diskussioner och kollektiva pressuttalanden söka påverka
opinionen.
I det nyssnämnda utlåtandet av 1938 års
sakkunniga diskuteras även andra former för en
intensifiering av exportarbetet. I ett tidigare sammanhang
har jag redan berört handelsstipendiaterna.
En annan fråga, som ventileras, är statens ställning
till exportkreditgarantier. Som bekant infördes under
lågkonjunkturen 1933 en särskild
exportkreditförsäkring under ledning av en särskild kommitté.
Verksamheten har varit till stor fördel för industrien, enär
den enskilde företagaren givetvis icke har möjlighet
att på de olika marknaderna bedriva specialstudier
och själv bilda sig en uppfattning om risken.
Ett annat problem, som enligt mitt och många
aktiva exportmäns förmenande är av stor betydelse, är
skapandet av s. k. Sverige-hus i utlandet. Det är
utan vidare klart, att om de olika svenska
institutionerna i exempelvis en huvudstad samlades på ett
håll i ett s. k. Sverige-hus, där också en permanent
utställning av svenska varor och de ledande svenska
industriernas avdelningskontor voro förlagda, så
skulle alla åtgärder väsentligt förenklas. Icke blott
Sel Sitt den som sökte förbindelse med Sverige, dess
representanter och industri, hade lätt att uppnå denna
kontakt utan framför allt så att dessa olika grenar
av Sverige-representation, officiell och enskild,
lättare och mera konstant komme i kontakt. Detta
skulle säkerligen vara till fördel för bägge parter.
En annan aktuell programpunkt, vars snara
förverkligande exportindustrien räknar med, är
framställandet av en opartisk Sverige-film. En dylik
officiell film skulle givetvis få ett helt annat värde än
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
