Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 13 maj 1939 - Ny behàllartyp för oljelagring i bergrum, av Sven Bergh, Johnny Schönning och Nils Sundius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Ny behållartyp för oljelagring i bergrum.
Av SVEN BERGH, JOHNNY SCHÖNNING och NILS SUNDIUS.
Det torde vara uppenbart, att man i vårt land
liksom i andra länder måste gå in för lagring av oljor
och bensin icke blott i avsevärda kvantiteter utan
även på möjligast riskfria sätt. Oavsett rent
militära hänsyn är detta senare även en civil
angelägenhet, bl. a. för åvägabringande av betryggande
isolering och skydd gentemot de faror, som hota från de
eldfarliga lagren. Också har oljelagringsfrågan på
senare tid tilldragit sig betydande intresse från
officiellt och enskilt håll.
I anseende till den aktualitet, som
oljelagrings-frågan sålunda f. 11. har, synes ett principiellt
klargörande av de naturliga förutsättningarna för
lagringsanordningar i berg och ett framläggande av en
ny, för föreliggande ändamål speciellt lämpad
behållartyp kunna påräkna intresse. Vi utgå härvid
ifrån att lagring i bergrum för närvarande är den
metod, som man i första hand kommer att hålla sig
till. Givetvis kan man tänka sig även andra
möjligheter till en relativt riskfri lagring av oljan, t. e.
genom utportionering av densamma i mindre poster,
vilka förvaras på olika ställen i nedgrävda eller
kacherade mindre behållare eller i fat. Men även
med tillgripande av dylika utvägar kvarstår
likväl behovet av huvuddepoter med större kapacitet,
Förutom att dessa skola vara effektivt skyddade mot
åverkan och därför måste vara bombsäkra, ha de att
tjäna såsom lossningsort för tankångare och böra
vara belägna vid angöringsbar hamn. På grund av
vårt lands naturbeskaffenhet synes uppläggandet av
dylika depoter i utsprängda bergrum vara den
säkraste och samtidigt ekonomiskt fördelaktigaste
lagringsanordning, som står till buds.
X. Bergrum.
Det kan synas onödigt ingå på frågan om tillgången
av bergförekomster, lämpliga för ifrågavarande
ändamål, då ju berg förefinnas snart sagt överallt i vårt
land. Emellertid ställer det avsedda ändamålet vissa
krav på bergens beskaffenhet, vilket reducerar
möjligheterna. Sålunda är det ju meningen, att
bergrummen skola fortbestå under lång tid och därunder
lämna största möjliga riskfrihet för den förvarade
oljan. Om man icke vill kosta på dryga
förstärkningsarbeten å tak och väggar, bör därför berget
vara relativt helt och sprickfritt. Depoterna böra
vidare ha ett lämpligt läge i förhållande till
kommunikationer och djuphamn. Ytterligare en marginal
uppdrages av höjdförhållandena. Vid en av Sundius
och Bergh företagen undersökning, omfattande 27 st.
orter, fördelade utmed vårt lands kuster samt vid de
större insjöarna, har det visat sig, att tillgången på
för ändamålet lämpliga berg inom dessa delar av
landet är ganska begränsad. I allmänhet torde
bergshöjder, överstigande 20—35 m sällan stå att
uppdriva, och om avseende fästes vid en avsevärdare
areal, vilket för större anläggningar blir nödvändigt,
minskas tillgången än mer, och en höjdsiffra av
20—25 m torde beteckna den övre gränsen. Vill man
ha större höjd får man i regel söka sig längre
inåt landet och taga de nackdelar i form av fördyrad
och obekvämare oljedistribution samt långa
ledningar, som detta medför.
Ovanstående förhållanden återverka givetvis på de
dimensioner och den form, man lämpligen bör giva
åt de projekterade rummen. Då våra kristallina
bergarter visat sig vara mycket motståndskraftiga mot
bombnedslag, torde enbart såsom skydd mot
sönder-splittring icke någon större tjocklek behöva beräknas
för bergrummens tak. Å andra sidan gäller det
ut-sprängningar av relativt stor spännvidd, vidare de
möjligheter till ras ur taket, som kunna utlösas vid
bombnedslag, varjämte man har att taga hänsyn till
den öppnare och rikligare sprickighet, som är
utmärkande för de övre berglagren. Av dessa skäl synes
försiktigheten bjuda att icke räkna med mindre
tak-mäktighet än storleken av spännvidden i rummen och
i varje fall ej mindre än 8—10 m. Då höjden av de
berg, man har att räkna med, icke överstiger
20—25 m, kan rummens höjd i allmänhet icke
beräknas bliva större än 10—15 111, vilket emellertid
är tillräckligt för konstruktioner av förevarande art,
Vi räkna härvid med att anläggningarna icke skola
gå ned under vatten- eller grundvattensnivån, vilket
för de typer, varom det här är fråga, är olämpligt,
och vilket förutsätter väsentligt andra och ännu
oprövade principer för lagringsaiiordningen.
Beträffande rumstypen och rummens förläggning i
berget kan man tänka sig olika möjligheter,
exempelvis runda rum, avsedda för en behållare och
förbundna med en huvudort (fig. 1), eller långsträckta
rum, i vilka en eller flera behållare inmonteras
(fig. 2). Även om härvid viss hänsyn måste tagas till
det utvalda bergets individuella beskaffenhet, kan
man dock säga, att den rumstyp, som i allmänhet bäst
Fig. 1. Plan av runda cisterner i cylindriska rum.
––v—v-., y––-—..y-.-r-,,. v-,,-/-,,-V-—vi..-r-..-y-..y.
= 4 -A -" -A-’- K–-A K-»- A" ’ - A*
Fig". 2. Plan och sektion av runda cisterner i tunnelrum.
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
