Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 27 maj 1939 - Långhags kraftverk, av Sam Malmfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2. Huvuddelen av Bergslagets vattenkrafttillgångar äro belägna 1 Dalälvens mellersta del.
1800-talet låg i sin linda, var man alltjämt bunden
att lägga industrierna vid själva kraftkällan. Sin
högsta utveckling inom Bergslaget nådde den direkta
kraftöverföringen vid det på 1870-talet anlagda
Domnarvets järnverk och vid det vid sekelskiftet
1900 uppförda Kvarnsvedens pappersbruk. Ännu i
dag uttages huvuddelen av energien i
Kvarnsveds-forsen på så sätt, att turbinerna driva slipstolarna
genom direkt mekanisk hopkoppling, och ännu i dag
får en stor del av valsverken i Domnarvet sin
kraft från direkt anslutna turbiner. Det torde
kunna intressera vattenbyggarna att veta, att
vattentillförseln i Domnarvet till dessa turbiner sker genom
en tunnel, som sprängdes på 1870-talet. Det lär vara
första gången åtminstone i vårt land, som vatten för
en kraftanläggning framföres genom ett
tunnelsystem.
Första gången, som elektriciteten kom till
användning inom Bergslaget, var i början av 1880-talet, då
man installerade generatorer i Domnarvet för
belysningsändamål. Sedan har man haft samma
utveckling som på andra håll: i början hade man likström,
men sedan skedde den starkare utvecklingen med
trefas växelström. Visserligen kom man in på ett
olämpligt spår, i det att man valde 60 perioder.
Numera sker dock all kraftproduktion med 50 perioder,
sedan omläggning skett successivt under en
16-års-period.
Under de senare åren har Bergslaget i sitt
kraftsystem omsatt en energimängd av över 500 mill.
kWh årligen. Den huvudsakliga delen härav
konsumeras i Bergslagets industrier vid Skutskär,
Söderfors, Domnarvet, Kvarnsveden och Falun. Energien
användes i Skutskärs cellulosafabriker och sågverk
samt vid Falu gruva för drift av motorer samt för
vissa elektrokemiska ändamål, vid Domnarvets och
Söderfors’ järnverk för järnframställning, för
raffinering av järnet i elektriska stålugnar samt för
motordrift vid valsverken. Vid Kvarnsvedens pappersbruk
konsumeras kraft för drift av motorer. Där utnyttjas
även en hel del överskottskraft för framställning av
ånga på elektrisk väg. För Kvarnsvedens behov har
sålunda anskaffats elektriska ångpannor med en
sammanlagd effekt av 40 000 kW. Under vattenrika år,
då man har rikligt med kraft, kan man inbespara en
hel del stenkol genom att i dessa pannor framställa
ånga genom elektrisk ström.
En mindre del av kraften säljer Bergslaget för
distribution inom större delen av Dalarna samt inom
södra Gästrikland. Själva detalj distributionen skötes
som regel av städernas och samhällenas
elektricitetsverk samt av distributionsföreningar.
Fig. 2 är en karta över Bergslagets
vattenkraft-tillgångar. Längst nere vid kusten ligger Älvkarleby
kraftverk. Bergslaget äger ungefär 1/7 av
vattenkraften där och utnyttjar den i samverkan med
Vattenfallsstyrelsen genom ett evighetsavtal.
I Lanforsen äger Bergslaget endast en mindre del.
Söderforsfallet äges till större delen av Bergslaget,
men är utnyttjat endast obetydligt. Så är
förhållandet även med Gysingefallet.
Ovanför Avesta äger Bergslaget större delen av
vattenkraften i Dalälven. Den viktigaste kraftkällan
är den falltrappa på fyra forsar, som ligger inom
Stora Tuna socken. Där äro fallen vid Forshuvud
och Kvarnsveden samt Bullerforsen och
Domnarvs-forsen. Dessa fyra fall äro i huvudsak utnyttjade,
Domnarvet dock endast till en mindre del. På denna
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
