Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 27 maj 1939 - Långhags kraftverk, av Sam Malmfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
pris kan göras med ånga vid Skutskär och
Kvarnsveden, uppgår till ej mindre än inemot 1 000 mill.
kWh/år. Bergslaget har sålunda möjlighet att med
egna resurser tillgodose ökade kraftbehov ännu
långtid framåt.
Då Bergslaget för tre år sedan bestämde sig för en
vattenkraftutbyggnad, valde man Långhagsforsen,
dels emedan den till sin storlek motsvarade de behov,
som kunde tänkas föreligga under den närmaste
tidsperioden, dels därför att Bergslaget genom
domstolsutslag ägde rättighet att verkställa en utbyggnad där.
Långhagsforsen är belägen i Dalälvens mellersta
del i höjd med Säter. Det är icke något koncentrerat
fall, som utnyttjas genom Långhagsverket, utan en
forssträcka på 7 km, där älven faller ca 13 meter.
Genom dammen vid Långhag uppdämmes älven till
Runns nivå.
Under exceptionell vårflod uppgår vattenmängden
till över 2 000 m3/sek. Det exceptionella lågvattnet
är 75 m3. Efter älvens genomförda reglering har
vattentillgången höjts avsevärt under
lågvattensperioderna, så att man kan räkna med att ha 150 m3/sek.
under 11 månader av året.
Kraftverket har utbyggts för 400 m3/sek., en
vattenmängd som finnes tillgänglig under endast 3x/2
månader per år. Varför så skett, beror på att
belastningen på Bergslagets kraftnät är mycket varierande.
De största ändringarna komma från järn- och
stålverken i Domnarvet och Söderfors. Det är
framförallt stålugnarna där och götvalsverken, som
åstadkomma stora variationer. Snabba ändringar i
belastningen på 5 000 à 15 000 kW äro mycket vanliga.
Visserligen har man hittills kompenserat dessa
variationer genom att i motsatt riktning ändra
strömförbrukningen på de elektriska ångpannorna i
Kvarnsvedens pappersbruk och på de elektriska hyttorna i
Domnarvet, men det har dock befunnits vara bäst att
i samband med en utbyggnad av ett nytt kraftverk
taga till maskineffekten så stor, att man på det hela
taget kunde möta belastningsstötarna genom
kraft-leveransen därifrån. Det är av detta skäl, som
Lång-hagsverkets effekt blivit satt till icke mindre än
45 000 kW. Den uttagbara energien torde uppgå till
inemot 200 mill. kWh per år.
Långhagsverket är sannolikt den sista anläggning,
som fullbordats på basis av den gamla vattenlagen.
Den nya, 1918 års lag, stadgade bland sina
övergångsbestämmelser, att enligt äldre lag meddelat tillstånd
upphörde att gälla, därest det icke begagnades, så att
byggnaden ifråga vore fullbordad inom tio år från det
vattenlagen trädde i kraft eller från det därefter
meddelat beslut vunnit laga kraft. Denna tid kunde
förlängas högst tio år.
Bergslaget hade redan år 1904 erhållit tillstånd att
utbygga Långhagsforsen av häradsrätten — sedan
Kungl. maj:t medgivit, att älvens kungsådra finge
överbyggas. Den anläggning, som då planerats, hade
inte stor likhet med den, som sedermera kom till
utförande. Dammen drogs ej tvärs över älven utan
bildade en vinkel i själva älven, detta för att dammen
skulle få tillräckligt stor längd, så att man kunde
avbörda högvatten genom dåtidens låga träluckor.
Och kraftstationen hade ett stort antal små
generatorer.
Under årens lopp hade Bergslaget fått
vattendomstolens tillstånd till ändrat utförande av dammen.
Man hade sålunda stuvat om anläggningen, så att den
anslöt sig till den nya teknikens möjligheter.
Att fallet fått ligga oanvänt i 1/3 sekel efter det
byggnadslov givits beror på att Bergslaget haft andra
goda forsar att utnyttja. Man byggde ut Bullerforsen,
Mockfjärd, Forshuvud och Tänger och man fick ett
gott krafttillskott, då staten byggde ut
Älvkarleby-fallet; Bergslaget kunde då utnyttja sin andel
därstädes.
Emellertid tog Bergslaget itu med utbyggnad av
Långhagsforsen på nyåret 1936. Det var icke fullt
tre år, man då hade på sig för att utnyttja det gamla
häradsrättstillståndet.
Bergslaget övervägde utbyggnad i egen regi eller
på entreprenad. En så stor station hade dittills icke
byggts i vårt land annat än i egen regi. Det är ju
svårt att upprätta en i allo täckande
entreprenadbeskrivning, då man från början icke känner till
grundförhållandena annat än på ett ungefär och dessa för
övrigt icke bliva helt klarlagda förrän i samband med
att man torrlagt älvfåran — och då har man kommit
mycket långt in i bygget. Ä andra sidan är det av
stor betydelse att få utnyttja en entreprenörs färdiga
och intrimmade organisation av befäl och arbetare
samt hans maskinella utrustning. Alltnog, Bergslaget
träffade uppgörelse med A.-b. Skånska
ceme.ntgjute-riet om utförande av alla schaktnings-,
sprängnings-och byggnadsarbeten.
Det har varit en bråd tid, som vi nu ha bakom oss.
De 23/4 åren voro i knappaste laget, och man fick
bortse från alla marginaler, som kunde behövas för
skador på grund av stora vattenflöden. För att i
möjligaste mån eliminera konfliktrisken träffades
avtal med byggnadsarbetarna, gällande för hela
byggnadsperioden.
Att nu för tiden bygga en kraftanläggning, den
må vara stor eller liten, är ingen märkvärdighet, sett
ur teknisk synvinkel. Numera ha vi i vårt land en
hel stab av skickliga ingenjörer och arbetare, som
varit med om ett flertal kraftverksbyggnader. Annat
var förhållandet, då seklet ännu var ungt. Då
verkade "männen som gjorde det" — de, som inte
liksom nutidens kraftteknici fingo sätta sig till dukat
bord utan fingo börja med att själva koka soppan
och prova sig fram med ingredienserna. Vilka
erfarenheter, samlade under de tre sista decennierna, stå
icke till disposition för oss, som nu bygga kraftverk
och ledningsnät! Vi göra nu för tiden inga
trollkonster; vårt arbete har blivit ett rutinarbete såsom
så många andras. Vi ha ett hydrografiskt material
för våra vattendrag, som numera överspänner en så
pass lång observationsperiod, att vi ganska väl känna
till, huru mycket kraft det finns i våra forsar. Vi
ha fått en vattenlag och vattendomstolar, som äro
rent positivt inriktade på att så koordinera alla
juridiska faktorer, att det blir möjligt att på ett rationellt
sätt utnyttja vår stora krafttillgång. Vi ha lärt oss
att göra en betong, som vi tro skall bliva hållbar för
lång framtid. Vi ha fått turbiner med hög
verkningsgrad och med så stora dimensioner, att vi nu kunna
nöja oss med en, två eller tre stora maskiner i varje
kraftstation, där man förut måste ha en hel lång rad
med mindre. Vi ha fått det moderna bärlagret att
inmontera i generatorerna, så att vi nu kunna bygga
hela maskineriet med lodrät axel i stället för med
vågrät, vilket medgiver en avsevärd förenklad plan-
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
