- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Allmänna avdelningen /
336

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 10 juni 1939 - Nyare fotografiska arbetsmetoder för reproduktion, av Arvid Odencrants

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

originalet blott behöver läggas på ett
bord, och kräver föga utrymme; den i
fig. 5 avbildade tager i anspråk en
golvyta av 2 X 1,5 m. Arbetsskalan är
från 61/2 gångers förstoring till lika
stark förminskning; man har således
40 gångers variation av skalan, och på
en 18 X 24 cm plåt kan man avbilda
original från 3X4 till 120 X 160 cm.

Fig. 4. Uppställning för arkivkamera pä resor, söndertagbar, med kapp
säck för inpackning av kamera, ställ och elektrisk utrustning.

historiker. Ursprungligen användes olika
småbildskameror, men det visade sig giva stor tidsvinst att
arbeta med större filmlängder.

Man har också, särskilt för massarbeten, använt
än mindre format, varvid dock stora fordringar måste
ställas på apparaterna, som då bliva mycket dyrbara.

För arbeten i större format finns ett flertal
konstruktioner.

Välbekanta äro de olika fotostattyperna under
många skilda namn. De giva snabba resultat men
hava vissa svårigheter. Särskilt vill jag framhålla
den ansträngning av ögonen som orsakas, när man
övergår från vitt på svart till svart på vitt och åter.
Ett typiskt exempel som jag råkat på var
korrekturläsning mot fotostatkopior. Man har därför
omfoto-graferat den negativa bilden men får då en rätt
dyrbar arbetsmetod. Det syntes mig mera ekonomiskt
och hanterligt att taga den förra i form av en liten
filmbild.

En annan väg har varit att använda specialpapper
för ömvändning. Sedan negativet framkallats,
bort-löses där silvret, och det återstående bromsilvret
svärtas, vanligen genom överföring till hållbart
svavelsilver. Sådana apparater äro snabbarbetande och
goda men hava, liksom fotostaterna, ett begränsat
arbetsområde och ganska höga pris. Vissa av dem
kunna apteras för starkare förminskning resp.
förstoring, men inställningen går då tämligen långsamt.

Arbetet med sådana synes mig ej böra bedömas efter
det erhållna resultatet. Med modern optik och
någorlunda hygglig konstruktion måste ett gott resultat
alltid kunna erhållas. Avgörande är i stället huru
enkelt och snabbt arbetet kan utföras. Därpå beror
i hög grad kostnaden.

Ur denna synpunkt ger jag företräde åt en vertikal
konstruktion med automatiserad inställning, och jag
lever som jag lär. Det finns en del sådana, av vilka
dock de flesta hava ett allt för litet arbetsområde. I
regel sakna de helt reproduktion i naturlig skala och
förstoring, eftersom de ursprungligen avse förstoring
av redan tagna negativ, ej reproduktion av original.

I anslutning till en konstruktion av
restitutions-apparat för flygbilder utarbetade jag en
förstorings-och förminskningsapparat, vilken ritades och
utfördes synnerligen förtjänstfullt av ing. Erik J.
Erikson j:r i Torshälla. Den arbetar i lodled, varför

De så med skilda metoder erhållna
negativen kunna användas på olika sätt.

Småbilderna kunna läsas med
förstoringsglas eller i projektion, antingen
negativen direkt eller kopierade. Ett
flertal små och bekväma apparater finns
härför.

Man kan också förstora dem. Särskilt
värdefullt är detta om en
materialsamling skall användas på olika håll, medan
projektion är lämplig om flera personer på en gång
skola läsa och diskutera. Jag har funnit, att vid
en förminskning av 1:8 kan man i regel nöja sig
med 41/,—5 X förstoring, vilket för folio svarar mot
18 X 24, som även, om det inbindes, ger en bekväm
och hanterlig volym.

Bäst är att kombinera metoderna. På en studieresa
fotograferar man allt som ser ut att hava något
intresse. Efter hemkomsten studerar man filmen,
antingen i en bordsapparat, fig. 6, eller i större skala
på väggen, antecknar vad man vill och förstorar, där
större intresse finns.

Man kan även, om man så vill, framställa
skioptikonbilder av sina filmer, antingen med
kontaktkopiering eller förstorade till de vanliga formaten.
Särskilt lämpligt är att ej skriva långa deduktioner
på svarta tavlan utan i lugn och ro skriva ned dem
och sedan visa dem på skärmen. Mycken tid vin-

Fig. 5. Större reproduktionsapparat, förf. modell, format upp
till 24 X 36, arbetsskala från 6% X förstoring till 6% X
förminskning.

336

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939a/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free