Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 10 juni 1939 - Tekniska föreningar - Svenska konsulterande ingenjörers förening, av Fur. - Tekniska föreningen i Gefle, av O. R. - Skånska ingenjörsklubben, av F. M. - Kalmar teknologklubb, av T. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Ivar Hanson och till revisorssuppleanter ingenjörerna
Axel Theorell och Victor Jansa. Sedan de ordinarie
föreningsangelägenheterna behandlats, dryftades en del
frågor av gemensamt yrkesintresse. Årsmötet avslutades
med middag. Fur.
Tekniska föreningen i Gefle
sammanträdde torsdagen den 20 april pä Hotell Baltic
under disponent G. Hornborgs ordförandeskap.
Sedan protokoll från föregående sammanträde
godkänts, beslöt föreningen på förslag av Svenska
teknologföreningen att frånträda 1911 års "Grunder för
samarbete mellan ’Sveriges tekniska föreningar" och att låta
sig representeras i den samarbetsdelegation, till vilken
teknologföreningen tagit initiativet. Att utse
representant i denna delegation uppdrogs åt styrelsen.
Härefter höll överingenjör H. Spanne vid Sieverts
kabelverk ett föredrag över ämnet "Starkströmskablars
tillverkning och användning". Föredragshållaren
behandlade först kabeltillverkningen och de fordringar,
som måste ställas på varje del av kabeln. Speciellt blev
det viktiga isoleringsproblemet allsidigt behandlat. För
spänningar över 40 kV användes specialkonstruerade
kablar, såsom oljekablar och gasimpregnerade kablar.
Hittills har en kabelanläggnings svagaste del varit
änd-muffarna, men på senaste tid konstruerade s. k.
trycktäta muffar hava förbättrat förhållandena. I den senare
delen av föredraget berörde föredragshållaren
kabelanläggningars förhållande till atmosfäriska
överspänningar och de nya rön och konstruktioner, som
framkommit genom de senaste forskningarna på området.
Föredragshållaren avtackades av ordföranden, och de
närvarande visade sin uppskattning av föredraget genom
kraftiga applåder. Supé och samkväm följde.
O. R.
Skånska ingenjörsklubben
höll den 21 april ett talrikt besökt sammanträde på
Kungsparkens restaurang i Malmö under presidium av
ordföranden bergsingenjör Inge Erichs. Till
sammanträdet hade inbjudits åtskilliga representanter för
jordbruksnäringen i Skåne. Till ordinarie medlemmar i
klubben hade styrelsen invalt ingenjörerna L. Sandström
och K. L. Svensson. Att representera klubben i den
delegation, som skall handha samarbetet med ’Sv.
teknologföreningen, utsågs bergsingenjör Inge Erichs med
direktör August Schmitz som suppleant. Fil. mag.
Gösta Andersson höll ett med ljusbilder och
demonstrationsmaterial illustrerat föredrag om "Sojabönan och
dess användning". Inledningsvis erinrade talaren om de
tendenser till nationell självförsörjning, som alstrats av
de spända politiska förhållandena, och som särskilt i
Tyskland vunnit terräng. Bland åtgärder i nämnda syfte
ingår även odling av nya växter, bland vilka sojabönan
särskilt framträder. I Västerlandet var sojabönan så
gott som okänd ännu vid sekelskiftet, medan den i Kina
odlats sedan mer än 5 000 år. Den har för Kina haft
samma betydelse som vetet för det gamla Egypten eller
majsen för indianerna. Exporten till Europa började
efter rysk-japanska kriget och steg snabbt, så att
importen numera för t. e. Tysklands vidkommande
överstiger en million ton per år. Importen till Sverige
värderas till 20 millioner kronor årligen. Sojabönan är en
ärtväxt, som närmast liknar bruna bönor men
förekommer i en mängd variationer, som skilja sig med avseende
på form, färg och storlek, gula, bruna, svarta, brokiga.
Äggvitehalten kan uppgå till 50 %, fetthalten till 20 %.
Kolhydrathalten är 20 % men utgöres icke av stärkelse.
Sojaäggvitan har 90 % smältbarhet och kan ersätta
mjölkens kasein. I sitt hemland utgör sojan
människoföda och ersätter både mjölk, kött och ägg. Hos oss
går den i Karlshamn producerade sojaoljan till
tvålfabrikerna och återstoden till kreatursfoder. I Svalöv
arbetar man på att få fram en sort, som kan odlas i
Sverige. Svårigheterna äro dock avsevärda, och något
resultat av ekonomiskt värde torde icke kunna påräknas
inom 15—20 år. Emellertid är sojans näringsvärde så
högt, att, om den användes till människoföda och priset
sättes till 40 öre per kg, man skulle få fett och äggvita
vida billigare än med animalisk produktion.
Därefter höll direktör Harald Evers ett kortfattat
anförande om "Uppförandet av silobyggnader för
Karlshamns oljefabriker" samt visade en intressant film över
det rekordmässigt snabba arbetet. Byggnaderna bestå
av 16 rör av 10 m diameter och 45 m höjd, nedtill
slutande med trattar, som mynna ut i en tunnel, vilken
även kan användas som skyddsrum för 5- à 600
personer. Såväl trattar som tunnel äro insprängda i berget.
Härtill kommer en avdelning för rensning,
transportanordningar m. m. Arbetet tog endast 7 månader, men
det pågick i 3 skift, och de rörliga gjutformarna stodo
icke stilla en minut av dygnet. Byggnaden rymmer
40 000 ton sojabönor.
Efter förhandlingarna intogs gemensam supé. Under
det efterföljande samkvämet höllos tal av ordföranden,
båda föredragshållarna, greve Philip Bonde, direktör
Erik Roswall och sekreteraren. Sångkören utförde
under ingenjör Gunnar Gunnarsons ledning åtskilliga
nummer, som väckte starkt bifall.
F. M.
Kalmar teknologklubb
hade lördagen den 6 maj ett ganska talrikt besökt
sammanträde å Stadshotellet i Kalmar under dir. G.
Roséns ordförandeskap.
Sedan en del inre angelägenheter behandlats, bl. a.
väckt förslag om en utfärd till Öland i början av juni,
överlämnades ordet till doktor Fr. Killig, Degerhamn,
som höll ett med talrika ljusbilder belyst föredrag om
"öländska skifferfyndigheter och deras exploatering
under tidernas lopp".
Efter att inledningsvis nämnt de platser i vårt
land, där skiffern företrädesvis förekommer och där
densamma varit föremål för brytning, övergick
talaren till att lämna en framställning över ölandsskifferns
förekomst samt dess brytning och användning för
olika ändamål vid Degerhamn, alltifrån brytningens
första början. Bl. a. nämnde talaren, att skiffern, på
grund av de brännbara ämnen den innehåller, kommit
till användning i stor utsträckning som brännmaterial
vid kalkbränning, och talaren redogjorde i samband
härmed utförligt för dess användning härför. Vidare
omnämnde föredragshållaren, att den s. k. alunskiffern
förr tjänat som råmaterial för tillverkning av alun
och rödfärg genom skifferns bränning, utlakning med
vatten samt de erhållna lösningarnas inkokning osv.
De härigenom framställda produkterna avyttrades ej
blott inom landet utan även och i stor omfattning
utom landet, och talaren belyste med siffror exportens
omfattning. I sammanhang härmed gav
föredragshållaren en historisk återblick på de förenade
alunbruken, Ölands alunverk och Lovers alunbruk, samt
den på sin tid årliga tillverkningen av jordbrukskalk
och rödfärg m. m. från bruken i fråga. I anslutning
härtill visades ett flertal bilder från båda
anläggningarna.
Som avslutning på sitt föredrag visade talaren ett
flertal vackra bilder från Öland, dess storslagna natur
och säregna förhållanden.
Efter föredraget frambar ordf. klubbens tack till
dr Killig för det synnerligen intressanta föredraget,
vilket tack jämväl underströks av de närvarande med
kraftiga applåder. Härefter vidtog ett som vanligt
synnerligen kordialt samkväm, vid vilket
föredragshållaren ytterligare avtackades.
T. B.
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
