Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 24 juni 1939 - Modern svensk ljudfilmsapparatur, av Evert Aulin och Arne Holtzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskri ft
Fig. 3. Aga-Baltics mixerbord, typ St^reofonic.
.Fig. 2. Aga-Baltics ljudkamerabord, typ Stereofonic.
Ljusventilen är elektromagnetisk med stor spegel
(ca 6 mm2) och har, utan filter, en rak
frekvenskarakteristik mellan 0—8 000 per., varefter den faller
ca 6 db vid 12 000 per. Med hjälp av filter sker dock
en skarp avskärning vid 7 500 per och karakteristiken
höjes här 4 db för att kompensera
kopieringsförlusterna.
Drivning av kameror för såväl bild som ljud sker
med trefas växelström, 50 per., och motorerna äro
självstartande med osymmetriskt ankare.
Kamerans utseende framgår av figurerna, av vilka
fig. 2 visar kamerabordet och fig. 3 mixerbordet.
Bägge borden äro utförda i stålplåt med en
tilltalande ytbehandling och monterade på gummirullar,
vilket underlättar deras förflyttning i ateljéerna.
Den kompletta inspelningsutrustningen består förutom
av dessa två bord även av diverse attiraljer såsom
mikrofoner, mikrofonkablar, anordningar för
upphängning av mikrofoner, transport väskor m. m.
Moderna återgivningsapparater.
Återgivningsapparaten för ljudfilm består dels av
apparater för bildframförandet dels av
apparater för ljudåtergivningen. (Se fig. 4.)
Bildåtergivningsapparaterna äro på
alla större biografer minst två till
antalet, detta för att tillåta ett
kontinuerligt framförande av längre program.
Pilmen till ett vanligt biografprogram är
nämligen cirka 3 000 m lång. under det
att den största längd, med vilken en
standard bildapparat kan laddas, är
900 m. 1 vanligaste fall användes
emellertid sällan rullar över 600 m längd.
Man framför då en akt på den ena
maskinen, under det att nästa akt
uppsät-tes i den andra och vid den första
aktens slut skiftas både ljud och bild
över på den andra maskinen.
Skiftningen sker så omärkligt, att den ej
observeras av den oinvigde.
Ljudåtergivningsapparaten består av
tontillsatser, förstärkare,
volymkontroller, kontrollhögtalare och scenhögtalare.
Tontillsatserna, av vilka en är monterad på varje
bildprojektor, äro på en modern
återgivningsanläggning konstruerade för återgivning av såväl
standardfilm som push-pull och stereofonisk film, fig. 5.
Ton-lampan är monterad i revolverfattning och försedd
med två glödtrådar, varav den ena tjänstgör som
reserv och med ett enkelt handgrepp kan inkopplas.
Ut-balanseringssystemet utgöres av två svänghjul, det ena
fast förbundet med en axel, som uppbär tonvalsen
och det andra oljekopplat till detta, Filmen passerar
från bildprojektorn genom en styrstege över tonvalsen
och vidare över en mjukt fjädrande rulle ner i
underkassetten. Vid passagen över tonvalsen hålles filmen
tryckt mot denna av en tillhållarvals, vilken är
konstruerad på sådant sätt, att den ömtåliga filmytan ej
tar skada. På framsidan av tontillsatsen märkes
optiken, vilken är förskjutbar i sidled. Med en
prisma avböjes den projicierade strålen mot den i
bakre delen av tontillsatsen monterade mekaniska
spalten, bakom vilken fotocellen återfinnes. Genom
koaxiala kablar äro tontillsatserna via en
omkastningsanordning anslutna till förstärkaren, som för
små biografer utföres i väggmontage och för större i
stativmontage. Omkopplaren är inbyggd i en s. k.
Fig. 4. Interiör av biografmaskinrum.
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
