Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 22 juli 1939 - Om jordmagnetismen. Jordmagnetismen och dess orsak, av N. O. Bergquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskri ft
stilla. Vidare liar solen en stark positiv elektrisk
laddning.
Solen roterar runt om jorden på 24 timmar. Vi
kunna här helt se bort från jordens rotation omkring
solen, och solens rotation omkring sin egen axel.
Jorden består av bl. a. magnetiserbara järnmalmer
och rent järn eller järnlegeringar, oregelbundet
fördelat men spritt över nästan hela jordklotet. I
samband med denna teori är det ej nödvändigt att räkna
med någon massiv järnkärna, även om en sådan
eventuellt skulle finnas.
Då en positiv laddning rör sig i en riktning, är
detta en elektrisk ström i samma riktning. På så sätt
är solens, omkring jorden roterande laddning en
elektrisk ström omkring en järnkärna. Denna
elektriska ström gör jorden till en elektromagnet.
Nedan skola en del synpunkter och geofysiska
fenomen tagas upp till skärskådande i belysning av
denna teori.
Högerhandsregeln.
En elektrisk ström runt omkring en järnkärna gör
denna till en elektromagnet med polerna placerade i
enlighet med högerhandsregeln. I detta fall bör
alltså jordens magnetiska nordpol (geografiska sydpol)
i fig. 1, ligga under papperet, vilket stämmer.
Jordmagnetiska kraftfältets styrka.
Det "vilande" kraftfältet har en styrka, som om
jorden vore homogent magnetiserad till en
mättnads-grad av 0,075 (sid. 20)-1
Den "sol-elektriska" strömmen ger som andra
strömmar en homogen magnetisering. Om jordens
kraftfält skulle förorsakas av "inre orsaker", spridda,
fasta magneter eller en större magnetiserad kärna,
skulle homogeniteten vara svårare att förstå.
Anledningen till solens plns-laddning.
Alla glödande kroppar utstråla elektroner, t. e.
glödkatoderna i vanliga radiorör och röntgenrör.
0
Geografisk nordpol
(magnetisk sydpol).
Jorden, stillastående.
Ingen anledning finns att antaga, att solen skulle
utgöra ett undantag i detta avseende.
Norrsken.
Enligt Bip,kelands och StÖrmers numera allmänt
antagna teorier förorsakas norrsken av
elektronkaskader, som slungas ut från solen både "i allmänhet" och
i synnerhet i samband med solfläckarna.
i Hänvisningar och beteckningar hänföra sig till S.
Chapman, The earth’s magnetism. London 1936.
Det synes helt naturligt, att solen själv måste få
en positiv laddning, då kolossala kvantiteter
minusladdning på så sätt sändas bort. Att det måste
finnas någon mycket stark kraft, som förorsakar
elektronutsändningen, är ett annat problem, som kräver
sin egen lösning. Detta problem skall ej upptagas
här.
Stilla eller flammande norrsken.
Magnetiska stormar ha ofta ett tydligt samband
med norrsken. Det lugna norrskenet har praktiskt
taget mycket liten inverkan på de jordmagnetiska
Fig. 2.
krafterna, varemot de "fladdrande draperierna" och
"strålarna" alltid åtföljas av variationer i
magnetfältets riktning och styrka. Tydligen komma
elektronkaskaderna från solen i närheten av jorden att verka
som tillfälliga elektriska strömmar, överlagrade på
"huvudströmmen", dvs. den roterande sol-laddningen,
och på så sätt förorsaka de magnetiska stormarna.
Joniserade lager.
Det torde ej vara nödvändigt att räkna med joner
endast i gaser. Ett särskilt lager, omslutande jorden
och bestående av huvudsakligen elektroner med
endast "få" gasmolekyler, torde kunna fungera på ett
liknande sätt som en joniserad gas.
Elektronerna från solen komma i närheten av
jorden under inflytande av jordens gravitationskrafter.
Elektronernas vikt kommer att mer eller mindre
utbalanseras av repulsion från jordens negativa
laddning. Reslutatet blir, att jorden kommer att omgivas
av ett lager av elektroner (Heavisideskiktet)
ovanför stratosfären, dvs. utanför jordens gashölje. Detta
lager utgör själv en minusladdning.
Elektronlagrets höjd.
Under dager attraheras elektronlagret av den
plus-laddade solen och lyftes upp från jordytan. Under
natten sjunker elektronlagret åter närmare jorden.
Detta fenomen har observerats och respektive
höjder uppmätts av radiotekniker.
Fading.
Elektronlagret eller eventuellt dess övre och/eller
undre begränsningsytor (lager "E" och "F") synes
vara platsen för vågrörelser av olika våglängd. Som
bekant stores radiomottagning ofta av s. k. fading.
Dennas period står i förhållande till våglängden hos
den station, man önskar mottaga, så att kortare
radiovåglängd, medför kortare fadingperiod än längre
våglängd. Anledningen torde vara, att i
elektronlagret, liksom på havsytan, på samma gång flere
vågsystem existera samtidigt, överlagrade på varandra.
Fig. l.
389
Solen, starkt
positivt laddad,
roterar runt jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
