Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 22 juli 1939 - Om jordmagnetismen. Jordmagnetismen och dess orsak, av N. O. Bergquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Varje vågsystem förorsakar fading endast för en viss
grupp radiovågor, men har ingen eller endast föga
inverkan på andra radiovåglängder.
De fladdrande draperierna och strålarna vid
norrsken bero då troligen på att elektronlagret av
instörtande större mängder elektroner från solen piskas
ned mot atmosfärens övre lager, som därvid bringas
att lysa.
Magnetfältets dagliga solära variation.
Solens inverkan på de magnetiserbara kropparna i
jorden kan ej väntas vara lika stor dag och natt. Den
Fig. 3. Morgon i Europa. Fig. 4. Afton i Europa.
mest kända funktionen är variationen i magnetnålens
deviation (för Sverige: västlig missvisning).
Denna variation får sin förklaring på följande sätt:
På morgonen (fig. 3) står jordens östliga delar
(Asien) under starkare inverkan av solen än den
västra delen. Jordens magnetiska axel, så att säga
drages över i östlig riktning. På aftonen (fig. 4) är
förhållandet omvänt. På så sätt erhåller t. e. den
västliga deviationen i Greenwich och Uppsala sitt
minimum på morgonen och sitt maximum på
eftermiddagen.
Dagliga variationens amplitud.
Den dagliga variationen har sitt minimum vid jul
(Uppsala 4,5’) och sitt maximum vid midsommar
(Uppsala 14’), vilket är så självklart i samband med
föreliggande teori, att påpekandet torde vara nog.
Fasskillnad mellan solens rotation och magnetfältets
förändringar.
Den dagliga variationen har ej sitt min. och max.
placerade symmetriskt på ömse sidor om lokala
middagstiden. I Greenwich har deviationen sitt min. kl.
8 och max. kl. 14 i juni, samt kl. 9 och 13 resp. i
december. Anledning till denna osymmetriska
placering är att det ovannämnda elektronlagret ej är lika
tjockt i alla riktningar.
En del av elektronerna dragas tillsammans under
inverkan av solens plusladdning och bildar en
flodvåg. Då solen roterar runt jorden, kommer också
elektronflodvågen att dragas med, men det är tydligt,
att en fasdifferens måste föreligga, så att solen går
först och flodvågen följer efter.
Solen kommer att ha en starkare verkan på
morgonen än på aftonen. Före middagen verka solens
plusladdning genom endast ett tunt lager av
elektroner. På eftermiddagen reduceras solens verkan av
den tjocka elektronfloden.
Månens inverkan.
Man kan även räkna med att månen skall
åstadkomma ett ebb- och flodfenomen i elektronlagret
liksom i världshaven. Då den dagliga variationen lik-
som de oregelbundna variationerna elimineras ur
observationsmaterialet, och detsamma anordnas efter
måntid i stället för soltid, återstår en tydlig
variation med en period om 12 "måntimmar". Månen
själv är negativt laddad och erhåller sina elektroner
från solen på samma sätt som jorden. Månens
elektron-ebb och -flod förorsakas därför av repulsion,
medan den förut nämnda solära flodvågen förorsakas
av attraktion. Man kan därför räkna med en 90°
(— 3 tim.) förskjutning, så att elektronlagret
kommer att få en ebb i riktning mot månen (och i
motsatt riktning). Detta stämmer också överens med
observerade fakta (se sid. 65, speciellt "summer
monthly mean").
Elektriska strömmar i atmosfären.
Elektronerna som omge jorden och som redan
kommit under inverkan av jordens gravitation, kunna
väntas falla ned till jorden. Då de jorden
omgivande gaserna äro ganska goda isolatorer, reduceras
fallhastigheten till ett stilla "strilregn" av elektroner.
En sådan, hittills oförklarlig, ström har observerats.
Invändningar.
Mot teorin om solens plusladdning skulle kunna
sägas, att om solen på något sätt erhåller en stark
positiv eller negativ laddning denna laddning skulle
successivt försvinna och fördelas i rymden. Först
synes denna invändning fullt naturlig, man må endast
fråga: Hur?
Att solen sänder ut elektroner är ett allmänt
erkänt faktum. Ett utsändande av plusladdning i
motsvarande stora kvantiteter skulle troligen ha
observerats av vetenskapen, men synes ej vara känt.
Slutsatser.
Om ovan framförda förklaring på
jordmagnetismens orsak är riktig, kunna några slutsatser dragas,
som dessvärre svårligen kunna experimentellt
verifieras — eller vederläggas.
1. Övriga planeter, som rotera omkring sina axlar
åt samma håll som jorden, ha nordpoler och Sydpoler
riktade huvudsakligen åt samma håll som jorden
(magnetiska axeln i varje fall något så när
sammanfallande med rotationsaxeln).
Fig. 6.
390
Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
