Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 5 aug. 1939 - Tekniken som fredsfaktor, av T. Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 31 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 5 AUG.
ÅRG. 69 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9
INNEHALL: Tekniken som fredsfaktor, av överstelöjtnant T. Holm. — Tillverkning av tennplåt,
konservburkar och konserver i U. S. A., av civilingenjör Martin Stenström. — Notiser. -— Litteratur.
Tekniken som fredsfaktor.
Av överstelöjtnant T. HOLM.
"Människorna hava nu kommit så långt
i att behärska naturkrafterna, att de med
deras hjälp lätt skulle kunna utrota
varandra till sista man. De veta detta, och
därav kommer en god del av deras
nuvarande oro, olycka och ångeststämning."
(Siegmund Freud.)
Tekniken i krigets tjänst är ett i våra dagar
mycket omskrivet och omtalat kapitel. Däremot
förefaller det, som om tekniken såsom positivt
fredsfrämjande faktor vore ett i nuvarande läge mindre
inbjudande tema. Och dock är ämnet högeligen aktuellt.
Den västerländska kulturens öde är oupplösligt
förbundet med den västerländska ingenjörsvetenskapen.
Undandrager den sig sin medverkan i en aktiv
fredsrörelse, under det den villigt ställer sig till förfogande
för kriget, då torde det komma att alltmer mörkna
över vår horisont.
Några synpunkter på hithörande problem skola i
(let följande framläggas. I denna första artikel
kommer därvid, såsom bakgrund till det egentliga ämnet,
tekniken i krigets tjänst att något skärskådas.
1. Tekniken och kriget.
Författaren avser här ingalunda att rulla upp hela
det stora kapitlet om krigstekniken. I sina stora drag
torde, såsom redan konstaterats, detta kapitel vara
ganska välkänt för vår tids människor. Vi veta,
att vi leva i teknikens tidevarv, och vi veta, att
kriget tagit alla teknikens landvinningar i sin tjänst.
Om härtill fogas det faktum, att krigskonsten — på
grund av tekniken — "utvecklats" mera under de
sista 50 åren än förut på 500 år, samt det faktum,
att den tekniska utvecklingen icke är avslutad utan
alltjämt fortgår i rasande tempo, så föreligga
utgångspunkterna för påpekande av några speciella
dra g, vilka kanske icke äro så allmänt beaktade, som
de förtjäna.
Om man vill söka en allmängiltig formel för den
roll tekniken spelat i krigskonstens historia i
allmänhet, torde man komma verkligheten närmast, om man
konstaterar, att teknikens värde för krigskonsten
endast varit och är relativt. Tekniken i fredens tjänst
har ett absolut värde. Frånsett det förhållandet, att
den industriella arbetsorganisationen och
fördelningen av produkterna ännu lämnar mycket övrigt att
önska, lärer det dock icke falla någon in att be-
strida, att de tekniska uppfinningar av alla slag, som
hjälpt fram vår höga fredliga kultur, äro framsteg,
som lyft människan i gemen till en högre standard.
Vända vi blickarna till krigets fält, förhåller det sig
helt annorlunda. Krigsuppfinningarna hava icke
förbättrat krigskonstens villkor. Skjutvapnen ha
oavlåtligt förbättrats; kriget har tillförts en mängd nya
stridsmedel, bland vilka gaser och flygbomber höra
till de senaste, motorn har på mångfaldigt sätt tagits
i anspråk ej blott för striden — pansarvagnar,
motordraget artilleri och framför allt flygmaskiner — utan
även för trupp- och materialtransporter; kort sagt alla
teknikens möjligheter ha utnyttjats, men segern har
icke blivit lättare att erövra. Krigskonstens genier
hava icke fått lättare att göra sig gällande, det har
tvärtom blivit allt svårare, allt omöjligare att utfinna
avgörande krigsmetoder. Världskriget var
krigskonstens största besvikelse. Alla teknikens kraftuppbåd
hjälpte icke. Fronterna låstes, allting låstes. Då
avgörandet kom, stod det icke i taktikens och
strategiens tecken utan i utmattningens, utlmngringens.
Krigstekniken var ställd inför ett ohjälpligt
misslyckande. Varför? Av två skäl, vart och ett av
karaktär att ställa det allvarligaste memento för
teknikens män.
För det första därför, att ingen av parterna
förfogade över en teknik, som var motpartens
överlägsen. Alla hade samma teknik, samma krigskonst.
Ännu under själva kriget utvecklades krigstekniken
nära nog språngartat, laboratorier och
vapenverkstäder arbetade i febril takt fram nya uppfinningar,
nya konstruktioner — men ingen kom före i
hetsjakten, alla höllo i stort sett —• om detaljer är här
icke tal — jämna steg med varandra. På samma sätt
har det förblivit under den kapprustning, som ägt
rum stormakterna emellan efter världskriget, och så
kommer det synbarligen även framgent att förbliva,
allt i sin ordning därför att förutsättningarna överallt
äro detsamma. Västerlandet eller deri civiliserade
världen eller hur man må uttrycka sig, bildar ett
homogent kulturblock, där standarden, framför allt
den tekniska, är praktiskt taget alltigenom likartad.
Det finns ingen fransk, tysk, engelsk osv. teknik, det
finns bara en, låt oss kalla den för den västerländska.
Det finns inte som förr en tysk, en spansk, en svensk
krigskonst, det finns bara en: den västerländska.
Inga uppfinningar kunna numera hemlighållas. De
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
