Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 12 aug. 1939 - Notiser - Statens handelsstudiestipendier 1939 - Den svenska automobilhandeln, av r. - Litteratur - Insänd litteratur - Anmälan: Helsingfors stads vattenledningsverk 1870—1936, av E. G. —g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
I fråga om stipendiernas utdelning och fordringarna
å deras innehavare tillämpas Kungl, kungörelsen den
2 6 maj 1939 med allmänna bestämmelser för statens
handelsstudiestipendier (Svensk författningssamling
1939 nr 216).
Den svenska automobilhandeln. Vår inhemska
automobilmarknad har under de senaste fem åren
kännetecknats av en oavbruten högkonjunktur,
framhålles det i en intressant artikel i Finanstidningen
för den 24 juni i år.
Varje år har medfört nya försäljningsrekord, och
hur stor denna ökning av omsättningen i själva
verket har varit, får man en uppfattning om genom att
jämföra siffrorna för registrerade, dvs. försålda
vagnar under några av åren sedan 1928.
Under åren 1928—30 uppgick den totala
auto-mobilförsäljningen i landet till i genomsnitt 24 000
vagnar per år. Under de dåliga åren 193 2 och 1933
föll antalet sålda vagnar till 8 900 resp. 9 500 vagnar,
men redan fr. o. m. 1934 började kurvan gå i stigande
riktning med 20 700, 26 300, 34 600 och för 1938
42 900, varav 32 570 personbilar.
Utom de "goda tiderna" är det främst de
europeiska småvagnarna som bidragit till denna
utveckling. Det var i början av 1930-talet, som dessa
vagnar gjorde sin så lyckade entré på den svenska
marknaden. Tack vare sin relativa prisbillighet och sina
låga driftkostnader har småvagnarnas popularitet
snabbt stegrats. Endast för några få år sedan
utgjorde deras andel av vår bilmarknad ej mer än 10 %
men hade redan under fjolåret stigit till 25 %, och
under de fyra första månaderna av innevarande år
har denna siffra så kraftigt gått i höjden, att
procenttalet nu är 35 eller över % av hela den svenska
auto-mobilförsäljningen.
Tack vare småvagnarna, varav det knappast finns
någon produktion i U. S. A., har förhållandet mellan
amerikanska och europeiska vagnar i vårt bilbestånd
förskjutit sig till amerikanarnas nackdel. Visserligen
dominera de amerikanska vagnar alltjämt den svenska
automobilmarknaden, men överlägsenheten är tämligen
obetydlig, i det att siffrorna f. n. äro 52 % för Amerika
och 48 % för Europa, och det torde icke dröja många
år förrän den amerikanska ledningen gått förlorad.
Ifråga om lastvagnar har efter allt att döma en
viss jämnvikt uppnåtts mellan de amerikanska
märkena och Volvo, som numera svarar för % av
försäljningen. Scania Vabis har däremot en relativt
obetydlig försäljning av lastautomobilar.
Vad personvagnar beträffar, har Volvo gått raskt
framåt, och försäljningen under årets fyra första
månader utgjorde i Sverige icke mindre än 1 034 vagnar
mot 576 under samma tid i fjol. Av detta fabrikat
är det i första hand lastvagnar och bussar som
hittills ha exporterats, och även dessa affärer
kännetecknas av en mycket gynnsam utveckling tack vare
Volvovagnarnas kraftiga utförande och det svenska
kvalitetsstålet, som skaffat detta märke ett gott namn
överallt, där det har introducerats.
Av stort intresse är att se, hur dominerande den
svenska tillverkningen är ifråga om bussar, skriver
tidningen. Under åren 1933-—1938 har det totala
antalet i Sverige inregistrerade bussar uppgått till
3 327 st. Härav svarar Volvo för 1 337 och Scania
Vabis för 857 st. De båda svenska fabrikerna ha
alltså levererat icke mindre än % av alla nyköpta
omnibussar i landet under dessa år.
Om ingenting oförutsett inträffar torde även 1939
komma att bliva ett rekordår för den svenska
bilförsäljningen, och på sakkunnigt håll räknar man med
en totalförsäljning som ligger närmare 50 000 än
45 000 vagnar.
De senaste årens ständiga stegring av försäljningen
kan emellertid knappast fortgå hur länge som helst,
framhåller förf. till slut, utan gränsen för denna
utveckling torde nu snart vara nådd. r.
Litteratur
Insänd litteratur.
Aus Versuchen mit Betonfahrbahnplatten der
Reichs-autobahn durchgeführt in den Jahrén 1936/37, av
Otto Graf och Gustav Weil. Forschungsarbeiten aus
dem Strassenwesen. Band 13. Berlin 1939. Volk und
Reich Verlag. 113 sid. Pris Rm. 5: —.
Gestaltungsaufgaben. im Strassenbau. Ein
Skizzen-buch mit Zeichnungen von Julius Brodhage und
Ludwig Bilz. Av Hans Lorentz. Forschungsarüeiten aus
dem Strassenwesen. Band lJf. Berlin 1938. Volk und
Reich Verlag. 100 sid. Pris Rm. 8: 50.
Die Bestimmung der Spezifischen Oberfläche von
Pulvern, insbesondere von Portland-Zementen, av Hans
Joachim Hakkort. ForscliungsarVeiten aus dem
Strassenwesen. Band 15. Berlin 1939. Volk und Reich
Verlag. 61 sid. Pris Rm. 1: 40.
Zusammenhang zwischen kolloidchemischen sovvie
bodenphysikalischen Kennziffern bindiger Boden vind
Frostwirkung, av Kurt Endell, Wilhelm Loos och
Herberth Breth. Forscliungsarbeiten aus dem
Strassenwesen. Band 16. 55 sid. 3 planscher. Pris Rm. 1: 75.
Bokanmälan.
Helsingfors stads vattenledningsverk 1870—1936,
av John L. W. Lillja. Den till Helsingfors
vattenledningsverks 60-års jubileum utgivna minnesskriften är
ett omfattande och gediget verk som måste intressera
varje vattenledningstekniker. Det är framför allt den
mångåriga striden om lämpligaste vattentäkt och
reningsmetod, som fångar intresset. Från början och
alltfort hämtar Helsingfors sitt vattenledningsvatten
från Vanda å. Men svårigheterna att
tillfredsställande rena detta vatten med enbart långsamfiltrering
ledde till ett intensivt sökande efter grundvatten,
något som icke helt övergavs förrän långt in på
1900-talet. Emellertid pågingo samtidigt försöken med
kemisk rening av åvattnet, och redan på 1890-talet voro
sådana försök igång. År 1909 kunde resultatet av
undersökningarna, det nya fällningsverket, tagas
ibruk, och det är i utvidgad form alltjämt
ensamt ansvarigt för tillgången på vattenledningsvatten
i Helsingfors. Vattenfrågan är sålunda nu i stort
sett löst, men det är ett givande studium att följa dr
Lillja i hans skildring av de tidigare, långvariga och
av bittra motsättningar präglade åsiktsfejderna.
Många gånger rådfrågades utländska sakkunniga, och
vi skymta åtskilliga svenska namn, bl. a.
Leijonancker, Alrutz, Richert, Sondén och von Gkeyerz.
För den nuvarande driften och för den därvid
till-lämpade kemiska och bakteriologiska kontrollen
redogöres även ingående. Pumpstationer, rörnät,
reservoarer, verkstäder etc. äro givetvis även beskrivna,
varjämte till en minnesskrift också hör statistik och
personaluppgifter.
Även om många av bokens detaljuppgifter
förefalla en utomstående en smula onödiga är den dock
för att vara en minnesskrift ovanligt lättläst och
verkligt intressant. För Helsingfors
vattenledningsverk är det givetvis en oskattbar tillgång. Skriften
framträder i förnämligt tryck och är rikt illustrerad.
E. G. —g.
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
