Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 23 sept. 1939 - Ekonomisk vantro, av Erik Swartling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
import och export, kan draga felaktiga slutsatser
rörande våra betalningsförhållanden med utlandet,
ligger emellertid ej uteslutande däri, att handeln utgör
endast en del av betalningsbalansen utan även i
metoderna för import- och exportvärdenas beräkning.
Importvärdet är nämligen beräknat cif, alltså
inkluderande alla kostnader till rikets gräns, medan
exportvärdet är beräknat fob, dvs. exklusive alla
kostnader efter inlastningen. Man kalkylerar sålunda
handelns värde, som om all transport ombesörjdes av
utländska fartyg.
Nu är det emellertid så, att cirka hälften av vår
utrikeshandel transporteras på svenska kölar,
varigenom svenska rederier tillföras betydande
fraktintäkter. Med avdrag för utgifter i utländska
hamnar för kol, oljor m. m. uppgingo dessa år 1937 till
ett belopp av 170 mill. kr. Detta belopp innefattar
dels frakter för fart mellan utlandet och Sverige,
dels dylika intjänta av svenska fartyg vid
befrakt-ningar utförda mellan utländska hamnar. Även om
sistnämnda fraktbelopp avdrages, torde
nettointäkterna 1937 varit i det närmaste tillräckliga för att
täcka importöverskottets 125 mill. kr.
Av övriga poster, som påverka den utländska
betalningsbalansen, märkas amerikasvenskarnas gåvor
till hemlandet, som ha upptagits till 17 mill. kr., men
detta belopp torde i verkligheten vara avsevärt
större, eftersom mängder av pengar alltjämt skickas
hem i lösbrev. Vidare ’ha vi den stora posten:
inkomster på svenskt kapital i utlandet, som uppgår
till 131 mill. kr., och nettot av diverse inkomst- och
utgiftsposter såsom till utlandet utbetalade räntor på
utländska tillgodohavanden i Sverige m. m., vilket
netto utgör 14 mill. kr. till Sveriges förmån.
Mot dessa inkomster stå utgifterna för räntor och
utdelningar å i utlandet befintliga svenska
värdepapper, 22 mill. kr., och svenska resandes utgifter i
utlandet, vilka belöpa sig på netto 7 mill. kr. efter
avdrag av de utländska turisternas utgifter i vårt land.
Samtliga dessa poster ge ett inkomstnetto av icke
mindre än 178 mill. kr. trots det ovannämnda
importöverskottet på 125 mill. kr.
Som framgår av tabellen har handelsbalansen varit
negativ alla de 9 år, som tabellen omfattar, utom
1929, då exportöverskottet utgjorde 41 mill. Under
samma tid har den utländska betalningsbalansen
varit aktiv under alla år med undantag för 1931, då
det förelåg ett underskott på 127 mill. kr. Härav
förstår man, hur lönlöst det är att försöka draga några
slutsatser beträffande ett lands ekonomiska läge
enbart på grundval av handelsstatistikens siffror.
Vad handelsbalansen för övrigt beträffar, är det
viktigaste, att det i stort sett råder jämvikt mellan
importen och exporten. En abnormt stor import
leder ofrånkomligen till betalningssvårigheter, men
även en allt för stor export är av ondo. Det hade
vi utmärkta exempel på under kriget, då den
ensidiga handeln på England drev ner pundkursen till
ca 10 kr. Visserligen steg prisnivån i motsvarande
grad, så att de svenska exportörerna fingo ut enormt
höga priser för sina varor, men det hade givetvis
varit vida mera betryggande med normala priser till
normal kurs, varav framgår att det är en fördel även
för exporten som sådan, att importen får blomstra.
Under normala förhållanden är det de utländska
växelkurserna, som åstadkomma den önskade jäm-
vikten. Men om någon av de båda verksamheterna
skall väga något tyngre, så är det, i motsats till vad
man i allmänhet föreställer sig, importen. Det
betyder närmast, att man med små uppoffringar i
varor får stora "inkomster". Naturligtvis måste i
detta fall "besparingarna", importöverskottet, i
motsats till verkliga besparingar betalas så småningom,
men den kredit, som utlandet lämnar genom sin
beredvillighet att exportera, kan ha en kolossal
betydelse för ett kapitalfattigt land. Det är tack vare
Sveriges goda kredit, som i handelsstatistiken tager
sig uttryck i ständiga importöverskott, som det varit
möjligt att bygga ut vårt lands, efter våra
förhållanden väldiga järnvägsnät, som i så ’hög grad bidragit
till att utveckla hela vårt näringsliv.
Särskilt i vår oroliga tid är det givetvis, som
professor Cassel också påpekat i en ledare i Sv. D. av
den 24 dec. förra året, bättre för ett land att ha gott
om varor och utländska skulder, som man ev. kan
vänta med att betala tills det passar sig, än att ha
väldiga utländska tillgodohavanden som i krigstid
kunna bli alldeles värdelösa.
Något som i hög grad kan bidraga till att grumla
den stora allmänhetens ekonomiska tänkande, är de
divergerande intressen, som de olika
samhällsgrupperna kunna ha, och som understundom kunna vara
ödesdigra. Ett beklagligt exempel härpå lämna
förhållandena under och efter världskriget 1914—1918.
Den oerhörda ström av varor, som de åren gick
från Amerika till Europa, var ekonomiskt sett en
fullt normal företeelse, därför att det då förelåg ett
motsvarande behov av förnödenheter bland de
krigförande makterna. När kriget var slut, och
krigsskulderna, som uppstått som en följd av denna
ensidiga införsel från Amerika, skulle betalas, var
förhållandet ett helt annat. Då fanns inget
motsvarande varubehov i Amerika men väl ett starkt behov att
få affärerna med Europa i gång igen.
Det enda förnuftiga för amerikanarna ur
ekonomisk synpunkt hade då varit att säga som så: Alla
dessa varor har vi levererat för att vinna kriget.
Det målet har vi uppnått, och det viktigaste för oss
nu är att finna användning för vår väldiga
produktionsapparat, men för den skull behöver vi inte guld
eller annan betalning för våra fordringar utan
köpstarka grannar. Låt oss dra ett streck över
krigsskulderna och sätta i gång med affärerna!
Så hade en privat affärsman kunnat resonera, men
för amerikanska regeringen var det med hänsyn till
den allmänna opinionen omöjligt att lägga dylika
rationella, ekonomiska synpunkter på problemet, även
om den själv var så pass klarsynt. Nu måste man
gå ytterst försiktigt till väga och så småningom låta
alla de millioner sparare, som köpt krigsobligationer,
få klart för sig den bistra sanningen, att de aldrig
kunde tänka sig att få tillbaka sina investeringar i
krigets hantverk! Här var det alltså de stridande
intressena mellan dem, som hade tjänat pengar på
exporten av krigsförnödenheter, och som hade fått
kontant betalt, och dem som med sina besparingar
hade möjliggjort dessa krigsvinster, som tvingade
regeringen att mot landets verkliga intressen försöka
förmå Europa och då naturligtvis i första hand
Tyskland att betala.
Till saken hör, att när Europa försökte att gälda
sin skuld på det enda sätt som står ett land till buds
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
