Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 7 okt. 1939 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 40 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 7 OKT.
ÅRG. 69 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9
INNEHÅLL: Det utrikespolitiska kvartalet, av Rutger Essén. — Nykteristerna och motorspriten. —
Notiser. — Personalnotiser. ■— Sammanträden.
Det utrikespolitiska kvartalet.
Av RUTGER ESSÉN.
Stockholm den 30 september 1939.
Ånyo världskrig: krigsekonomi och krigsförvaltning
världen runt.
Världen befinner sig ånyo i krig. Inför detta
överväldigande faktum träda alla mindre
internationella frågor i bakgrunden, och alla tidigare
konflikter och motsättningar flyta samman i den stora
väpnade uppgörelse, som tagit sin början och vars
utgång kommer att bli avgörande för dem alla.
Liksom under förra världskriget kommer det
ekonomiska livet att helt underordnas krigföringens krav.
Och eftersom man i detta hänseende har en rik
erfarenhet att bygga på och ingående förberedelser för
denna situation på de flesta håll utförts, så är det
antagligt, att kontrollen i krigssyfte över ekonomien
världen runt nu kommer att bli ännu mycket mer
effektiv och ingripande än fallet var 1914—1918. En
stor del av världen är visserligen ännu neutral, men
hos de flesta makter är denna neutralitet något högst
relativt och provisoriskt. Skulle det stora kriget,
det verkliga andra världskriget, på allvar taga sin
begynnelse — något som trots krigsförklaringar ännu
icke är alldeles givet — så är det också sannolikt att
de verkligt neutrala mindre makterna komma att
kunna påräkna ännu mindre hänsyn än då var fallet,
om nu ens något slags neutralitet överhuvud blir
möjlig.
Förhistorien: svårigheter för ett objektivt bedömande.
Den enda uppgift, som en översikt av här
föreliggande art i detta läge rimligen kan fylla, är att söka
klarlägga den närmaste förhistorien till den katastrof
som inträffat. Om de djupare liggande orsakerna lär
ett enigt bedömande aldrig bli möjligt. Lika litet
tjänar det något till att på nuvarande stadium söka
avväga de imponderabilia, de faktorer av moralisk art:
folkstämningar, seghet, tillit till ledningen osv.,
beträffande vilka de mest motsatta uppfattningar göra
sig gällande. Undvikandet av dylikt i detta
sammanhang beror icke på någon underskattning av dessa
faktorers betydelse. De komma tvärtom sannolikt att
bli avgörande för krigets utgång. Men de kunna nu
endast subjektivt bedömas.
Men ej heller ett faktiskt klargörande av
krigsutbrottets omedelbara förhistoria är utan vidare
möjligt. På många viktiga punkter står uppgift mot
uppgift; åtskilligt har också sannolikt av bägge si-
dorna förtigits men ännu mera förmodligen av
vardera parten för sig. Med ledning av erfarenheterna
från det förra världskriget, och efter vad man redan
kunnat iakttaga av det nu utbrutna, kan man utgå
från att propagandan kommer att taga hand om
dessa spörsmål, utbilda skuld och oskuldsmyter, samt
att de verkliga händelseförloppen och
sammanhangen slutligt kunna överblickas först om ett eller
annat årtionde, då meningarna redan äro ingrodda
och endast vetenskapsmännen intressera sig för vad
som faktiskt försiggått.
Ett försök måste emellertid göras.
Fredsfronten: garantien till Polen och alliansanbudet
till Ryssland.
I belysningen av vad som sedan skett får man väl
antaga, att både upprättandet av det tyska
protektoratet över Böhmen-Mähren och halvprotektoratet över
Slovakien samt den italienska ockupationen av och
personalunionen med Albanien framför allt varit
strategiskt motiverade åtgärder. De ha med andra ord
utgjort direkta krigsförberedelser. Detta har å
andra sidan stått i nära samband med det alltmer
klarlagda förhållandet, att under vintern 1938—39
den politiska meningsriktning fått överhand, som var
beredd att hellre gå till krig än att tillåta Tyskland
att fullfölja revisionen av Versaillestraktaten ännu
ett steg. Det enda, som i Europa i detta hänseende
återstod, var en uppgörelse med Polen rörande
korridoren och Danzig. På denna punkt var England
alltså berett att säga stopp. Detta betydde, att den
alternativa brittiska politiken, den som skulle
bestått i att erkänna de båda axelmakternas hegemoni
över Europa öster om Rhen och Adriatikum, alldeles
som dessa å sin sida erkände Englands och
Frankrikes hegemoni i Västeuropa, från engelsk sida
avvisats. München-politiken hade med andra ord
underkänts, och utsikterna till ett bestående europeiskt
samförstånd därmed ödelagts. Det fanns nämligen
ingen som helst anledning antaga, att den tyska
politik, som gått ut på Versailles-fredens fullständiga
upphävande, skulle göra halt inför den enda
återstående av dess ur tysk synpunkt oantagliga
bestämmelser, nämligen Danzig och korridoren.
Under det att den tyska ledningen efter mönstret
av föregående framgångar sökte att genom tryck och
förhandlingsanbud pressa polska regeringen, bemötte
den engelska regeringen denna aktion, såsom i före-
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
