Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 7 okt. 1939 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
tyska förslag, som gick ut på att Danzig skulle bli
tyskt och att en exterritoriell tysk järnväg och
autostrada, en "korridor genom korridoren" skulle
få sammanbiida ostpreussen med riket. I april
hade också den tysk-polska vänskapstraktaten av
1934 uppsagts. Under sommaren blev tonen
alltmera spänd och fientlig å ömse håll. I början av
augusti hade en animerad notväxling ägt rum mellan
senatspresidenten i Danzig och polska regeringen
samt mellan denna och tyska regeringen. Det gällde
närmast de polska tulltjänstemännens ställning i
Danzig-området. I slutet av augusti hade spänningen
stigit därhän, att krigisk aktion befarades stå för
dörren. I ett brev till Hitler av den 22 augusti
underströk premiärministern Chamberlain, att den
engelska garantien till Polen alltjämt gällde för fullt.
England önskade en uppgörelse men av den art att
Polen kunde acceptera den. Ej heller fick den
komma till stånd under hotet om maktmedels
användande. Denna engelska ståndpunkt hävdades sedan
oavbrutet intill krigsutbrottet.
Den 23 augusti svarade den tyske statschefen, att
Tyskland under alla omständigheter måste kräva en
lösning av Danzig- och korridorfrågan. Samma
förklaring upprepade Hitler den 25 augusti muntligt till
den brittiske ambassadören i Berlin, Sir Neville
Henderson. Vid detta tillfälle gav han också uttryck för
sin beredvillighet att träffa en allmän vittomfattande
överenskommelse med Storbritannien.
Under dagarna 26—27 augusti växlades också per
sonliga men samtidigt offentliggjorda skrivelser
mellan Frankrikes ministerpresident Daladier och den
tyske ledaren. Båda skrivelserna voro hållna i
synnerligen aktningsfull ton. Bägge regeringscheferna
förklarade sig väl inse den katastrofala innebörden
av ett nytt krig, men Daladier förklarade sig icke
kunna rygga Frankrikes ovillkorliga förbindelse till
Polen, och Hitler underströk med samma
bestämdhet, att Danzig måste åter till riket, och att drägliga
förhållanden måste skapas vid rikets östgräns.
Under det ståndpunkterna mellan huvudmakterna
sålunda syntes fastlåsta, gjordes från italienskt håll
ivriga ansträngningar att åstadkomma en medling.
Mussolini höll sig också ständigt beredd att liksom
i München i september 1938 taga initiativet till en
konferens. Men han fann intet gehör. Notväxlingen
mellan huvudkontrahenterna Berlin och London blev
livligare och mera skärpt, och dess allvar
inpräglades därigenom, att Sir Neville Henderson upprepade
gånger fick flyga fram och tillbaka som kurir mellan
Berlin och London. Beträffande innehållet i noterna
fick allmänheten dock endast förmodanden till livs.
Måndagen den 28 augusti på kvällen mottog
Hitler ett brittiskt memorandum. London-regeringen
vägrade häri att ingå på allmänna förhandlingar om
förhållandet England—Tyskland, innan den
polsktyska konflikten lösts. Den brittiska regeringen
fäste vidare uppmärksamheten på faran som låg i
gränsbråket. Den ville gärna medverka till
åstadkommandet av en tillfredsställande lösning av
motsättningarna mellan Polen och Tyskland, men varje
användande av våld mot Polen skulle genast utlösa
den engelska garantien och alltså föra England till
Polens sida.
Tisdagen den 29 augusti på eftermiddagen
lämnades tyska regeringens svar till brittiske ambassadö-
ren i Berlin. Det utmynnade i en hemställan till
London-regeringen att medverka till upptagande av
direkta förhandlingar med polska regeringen. Tyska
regeringen inväntade för detta ändamål en polsk
underhandlares ankomst till följande dag.
Skyndsamhet vore av nöden, då läget vid gränsen var ohållbart.
Det engelska svaret överlämnades på
onsdagskvällen vid midnatt av brittiske ambassadören i Berlin.
Det innehöll intet egentligt nytt. Kärnpunkten var
den, att avgörandet om förhandlingar överlämnades
till polska regeringen samt — underförstått, men
uppenbart — att London-regeringen vägrade att utöva
några påtryckningar på Warszawa-regeringen för att
få förhandlingar till stånd.
Vid emottagandet av denna not meddelade von
Ribbentrop muntligen brittiske ambassadören de
villkor, som tyska regeringen tänkt sig som grundval för
en uppgörelse med Polen. De voro desamma som
följande kväll meddelades i den tyska radion. Någon
polsk underhandlare hade ännu ej anlänt till Berlin.
Då London-regeringen under hela det akuta stadiet
av konflikten tjänstgjort som förmedlare mellan
Berlin och Warszawa, kunde tyska regeringen antaga,
att dessa villkor omedelbart vidarebefordrats till den
polska regeringen. Det är dock icke klargjort om
så skett.
Då polska regeringen ej önskade underhandla, utan
stod kvar på sin hundraprocentigt avvisande
ståndpunkt, och då vidare några påtryckningar från
västmakternas sida tydligen icke gjordes i Warszawa —
i varje fall ej i riktning av ökad
förhandlingsvillighet — samt då intermezzona vid gränserna blevo
alltmer svårartade, hade konflikten nu nått
bristningsgränsen. Redan på onsdagen den 30 på
eftermiddagen hade allmän mobilisering beordrats i Polen.
Ännu på torsdagen den 31 togs intet förhandlingssteg
från polsk sida. Den tyska regeringen lät då på
torsdagskvällen kl. 21 i radio offentliggöra det
uppgörelseförslag som Ribbentrop dagen förut delgivit
Henderson. Det befanns vara synnerligen moderat.
Dess huvudinnehåll var följande: Danzig som tysk
stad återvänder omedelbart till riket. I fråga om
korridoren anordnas folkomröstning. Denna skall
dock först äga rum om ett år. Intill dess skall
området ockuperas och förvaltas internationellt, genom
de fyra stormakterna Italien, Sovjetunionen,
Frankrike och England. Rösträtt vid omröstningen skall
utövas efter bosättningen i området den 1 januari
1918. Enkel majoritet skall bli avgörande. Gdynia
skall under alla omständigheter stanna hos Polen.
Vinner Polen, skall Tyskland erhålla rätt till en
exterritoriell förbindelseväg mellan riket och
Danzig—Ostpreussen. Vinner Tyskland, skall Polen
erhålla en likartad förbindelseväg till Gdynia.
Ett antagande av dessa förslag skulle bl. a.
medfört den verkan, att Europa under den 12-månatliga
förberedelsetiden för omröstningen kunnat anses
garanterat mot tillspetsade konflikter.
Emellertid var med hänsyn till Polens, av
västmakternas garanti understödda ståndpunkt förslaget
utsiktslöst. Omedelbart efter radioutsändandet av det
tyska förhandlingsförslaget, eller kl. 23 på samma
torsdagskväll, den 31 augusti, meddelade den polska
radion, att Polens regering utan tvekan avvisat de
tyska förslagen. Dess svar hade varit mobiliseringen
av alla polska stridskrafter.
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
