- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Allmänna avdelningen /
517

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 11 nov. 1939 - Den teknisk-vetenskapliga forskningens utveckling jämte överblick över de senaste tjugu åren, av Axel F. Enström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

skickligt forsknings- och experimentarbete, utfört vid
Aseas Ludvikaverk. Dagens medaljör, ingenjör U.
Lamm, har därom inlagt stora förtjänster.

Elektronmikroskopet har nu kommit i praktisk
användning, främst för biologiska och medicinska
ändamål. Vissa för tekniken nyttiga resultat ha jämväl
uppnåtts såsom i fråga om mineralers och kolloida
ämnens struktur, konsistensen av dammpartiklar i
atmosfären (viktigt i arbetslokaler) m. m. Det av
Siemens tillverkade av v. Borries och Ruska
utarbetade instrumentet uppges nu ha fått sin
slutgiltiga utformning med en upplösningsförmåga, som
sträcker sig till 5 m/i. En rätt riklig litteratur
föreligger redan rörande studier ifråga om blodforskning,
bakterier och virus m. m. Exempelvis
tobaksmosaik-virus har visat sig vara en stormolekyl av trådform
med 15 ma i bredd och 150—300 m.tt i längd. Man
gör gällande, att det är den första molekyl, som
iakttagits i direkt bild.

I Sverige har professor Siegbahn byggt ett
elektronmikroskop av liknande art, dvs. grundat på
elektronstrålens avlänkning i magnetiska linser.

Den tyske forskaren v. Ardenne, en av pionjärerna
på televisionsteknikens område, har på teoretisk väg
fastlagt gränsen för det nyssnämnda mikroskopets
upplösningsförmåga, betingad av elektronstrålens
deformation vid passagen genom objektet. Han har i
stället gått en annan väg. Man använder en skarpt
spetsad elektronstråle såsom sönd och överfar med den
såsom pensel objektet i på varandra följande linjer. På
en televisionsduk reproducerar han sedan en rasterbild
i vanlig skala, där omväxlande ljusa och mörka
partier i linjerna giva en starkt förstorad bild av det
ursprungliga föremålet. Med denna metod anser han sig
komma längre i upplösningsförmåga. Uppslaget är
synnerligen intressant, men praktiska resultat har jag
för min del ej ännu kunnat finna i litteraturen.

På en helt annan princip grundar sig ett av den
kände kristallforskaren W. L. Bragg för
mineral-strukturundersökningar utvecklat förfarande, benämnt
"X-ray" mikroskop.

Den mest imponerande utvecklingen under de
senaste tjugu åren finner man — som jag vid många
tillfällen haft anledning understryka — på den
kemiska forskningens och de därtill knutna
kemisktekniska tillämpningarnas område.

Redan 1913 hade F,r. Bergius i laboratoriet
kommit underfund med möjligheten att genom tillförande
av väte förvandla kol till brännolja. Efter kriget
upptogs detta initiativ på allvar under ledning av
I. G. Farben med resultat att det numera uppstått en
betydande industri med utgångspunkt från
tryckupp-hettningshydrering — först och främst i Tyskland
med utnyttjande av brunkol, sedermera i England och
Frankrike samt slutligen i Förenta staterna, i senare
fallet i och för bearbetning av olika oljor. Samtidigt
liar i Tyskland uppstått en betydande industri, som
med utnyttjande av Fischer’s syntesgasmetod
framställer bränn- och smörjoljor av hög kvalitet och
renhet. Slutet på dessa utvecklingslinjer ha vi säkert
ännu icke skådat.

Vid bearbetning av kolmaterialet framkomma
betydande mängder av paraffin. Genom en
oxidationsprocess framställes i Tyskland härav, numera i full
industriell skala, fettsyror, vilka i sin tur, likaledes
i reguljär fabrikation, omvandlas till tvål och fetter,

som det påstås i kvaliteter jämförbara med
traditionella fettprodukter. Man torde här stå inför en ny
märklig fas av kemisk industri, vars konsekvenser
ännu knappast kunna överblickas.

Under de senaste åren har framvuxit en ny gren på
den kemiska forskningens träd, vilken redan burit
riklig frukt och väl i framtiden kan antagas komma
med ännu åtskilliga överraskningar, den s. k.
jättemolekylernas kemi. Början gjordes med framställning
av artificiellt gummi, ett problem soin löstes med
oväntat gynnsamt resultat. Sedermera kommo slag
i slag de s. k. konstmassorna eller konsthartserna av
olika kategorier. De framställas genom polymerisation
eller kondensation med utgångspunkt från en del
enkla organiska föreningar, varvid under inverkan av
katalysatorer s.k. jättemolekyler bildas genom en sorts
hopfogning av de ursprungliga molekylerna till långa
kedjor, ibland också med tvärförbindningar. På detta
sätt har skapats en mångfald för tekniken viktiga och
snart oumbärliga material, somliga med egenskaper
liknande metaller, andra analoga med trämaterial,
andra åter av glaskonsistens. I Amerika har, bl. a.
med utgångspunkt från naturgasen, på kort tid
uppstått en storslagen kemisk industri, som oupphörligt
framkommer med nya material, karakteriserade av
märkliga egenskaper.

Det senaste nya på detta område är ett ämne,
benämnt nylon, som är utmärkt av en ovanlig grad av
seghet, styrka och elasticitet. Det kan dragas ut till
trådar, tunnare än natursilkets, och då det i motsats
till konstsilket på cellulosabas är fullständigt
okänsligt för vatten, väntar man sig, att nylon skall komma
att bli en svår konkurrent till både cellulosasilket och
natursilket, när det hunnit ett fabrikationsstadium,
som medger ett lägre tillverkningspris än vad som
f. n. är fallet. Det kan f. ö. väntas få en mångsidig
användning, bl. a. som borst. Det göres gällande att
i en tandborste av nylon kommer borsten icke att bli
utsliten tidigare än handtaget.

På konstmassornas område ha vi i Sverige
dessvärre icke följt med i utvecklingen, men det är med
tillfredsställelse man konstaterar, att denna gren av
forskningen på allra sista tidén blivit upptagen till
behandling här.

Från Tyskland rapporteras om ett nytt
pressmaterial benämnt "Ultrapas", ett melaminharts tillsatt med
fibermaterial. Det har stor hållfasthet, är okänsligt
för torr värme och varma vätskor, saknar lukt och
smak, är tämligen okänsligt för svaga syror och svaga
baser samt uppvisar förnämliga egenskaper ur
elektrisk synpunkt.

I fråga om konstmassornas formgivning, som i regel
sker såsom formpressning eller pressgjutning, kan ett
viktigt framsteg noteras, i det att stångpressning
numera lyckats. Härigenom kan framställas stänger och
lister av varje önskad profil. Den variation av
former och färger, som sålunda erbjuda sig, ställer till
byggnadsteknikens förfogande i vad det rör väggar,
fönster, möbler etc. ett verkningsfullt och på samma
gång billigt material.

Den organisk-kemiska och kemisk-tekniska
forskningen, inom vilket område Amerika såsom antytts
synes vara i färd med att växa om Tyskland, har
under det senaste året jämväl frambragt en hel del nya
ämnen inom läkemedelsområdet, i fråga om
lösningsmedel m. m.

517

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939a/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free