Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 11 nov. 1939 - Den teknisk-vetenskapliga forskningens utveckling jämte överblick över de senaste tjugu åren, av Axel F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
landet av dessa metoder arbetas alltjämt. Vissa
hårdmetaller äro obearbetbara och kunna endast på detta
sätt formas. Så är fallet med alnico och andra
magnet-material.
Nya upptäckter ha givit anledning att också tala
om en gasmetallurgi. Härmed avses förfaranden, vid
vilka metallerna i ljusbågshetta hastigt överföras i
"gasform" (som kan vara en blandning av ångor och
smältdroppar). I detta tillstånd uppstå synnerligen
effektiva hoplagringar till nya ämnen. Genom ett
dylikt s. k. "solutierverfahren" framställes blymönja
momentant, under det att det traditionella förfarandet
tog 2—8 dagar. Ovanligt effektiva metallöverdrag
kunna på detta sätt åstadkommas. Sålunda har
förtenning i gasform visat sig giva beaktansvärda
egenskaper. Genom analogt förfarande kan man också
förse träytor med hållbara överdrag av plastiska
massor.
I detta sammanhang torde kanske vara lämpligt
erinra om en mycket bekväm och användbar metod
för temperaturbestämning genom avläsning av färgen
på ett ytöverdrag av metall eller metallförening.
Genom jämförelse med normerade färgskalor kan man
uppnå en oväntat hög grad av noggrannhet.
På kraftelektroteknikens område har icke inträffat
något egentligt nytt av principiellt intresse. De
elek-tronbetonade apparaterna av riktaretyp ha redan
berörts. Som en intressant nyhet måste betecknas den
tidigare i dag berörda mångsidiga
regleringsapparaten, kallad transduktor. De gradvis vunna framstegen
i avseende på elektriska maskiner och apparater
hänföra sig i främsta rummet till materialfrågor. De nya
konsthartserna ha, såsom redan antytts, ställt nya
ämnen till elektroteknikens disposition, särskilt för
isolationsmaterial. Komprimerad gas med högt
isola-tionsvärde har kommit till användning i stället för
olja. Spec. ha klor- och fluorföreningar av metan
visat sig oerhört effektiva. Enligt Coolidge skulle
100 pounds av en sådan gas vara i isolationsvärde
ekvivalent med 12 000 pounds olja.
F. n. arbetas ivrigt på att utforma glasull till ett för
elektriska maskiner lämpligt isolermaterial.
Härigenom skulle avsevärda tekniska och ekonomiska
fördelar stå att vinna.
Elektriska ugnar för smältning och
värmebehandlingar utvecklas alltjämt i samma mån som nya
materialier framkomma. Sålunda ha ledare av
kromnickelstål framställts, som tåla upp till 1 200°C. Även
keramiska material med starkt förbättrade egenskaper
ha bidragit till utvecklingen.
Till denna axplockning torde jag få inskränka mig.
Jag kan emellertid icke underlåta tillägga ett par ord.
I den tekniska litteraturen finner man på sista tiden
påfallande ofta tidskriftsartiklar och hela böcker med
rubriker sådana som "Science in Society" (det är
särskilt i engelsk och amerikansk litteratur).
Jag har icke kunnat stilla min nyfikenhet utan har
tittat något på saken. Inledningen innehåller i regel
den gamla tankegången, att, när nu naturvetenskapen
och tekniken kunnat åstadkomma så underbara
verkningar och även visat sig kunna ordna in de
mänskliga individerna på ett ändamålsenligt sätt i
industriens och näringslivets maskineri, skulle det då icke
vara naturligt att dessa exakta metoder även kunde
med fördel användas vid ordnandet av
samhällsmaskineriet som helhet? Jag måste emellertid bekänna, att
jag blivit djupt missräknad på det vidare innehållet
i vad som kommit under mina ögon. Antingen har
resonemanget tonat ut i tomma fraser eller ofta slutat
som polemisk politisk ideologi.
Vid världskrigets slut 1919 stod det klart, att den
kommande fredsperioden med nödvändighet skulle
medföra en hård konkurrens på världsmarknaden.
Man hade under kriget iakttagit hurusom tekniska
framsteg i olika sammanhang haft avgörande
betydelse, och man insåg, att en vidgad
teknisk-vetenskaplig verksamhet var den enda utvägen fram emot
en ny blomstring. I de flesta länder med industriella
intressen drog man samma konklusioner, och under de
år som gått har den vetenskapliga och
teknisk-vetenskapliga forskningen drivits med stor intensitet och
under uppoffring av betydande penningmedel.
Resultatet kan avläsas på en i åtskilliga avseenden
förbluffande teknisk och industriell utveckling, varom de i
det föregående antydda exemplen endast ge en svag
aning. #
I en nyligen offentliggjord resumé över det
amerikanska forskningsväsendet ■— av Potter — anföres
att i "Government Research" användes ca 10 000
forskare och nedläggas statsmedel till ett årligt belopp
av $ 124 000 000, motsvarande 1 $ pr innevånare.
Samtidigt beräknas industriens egna
forskningsföran-staltningar sysselsätta 25 000 personer och draga en
kostnad av $ 100 000 000. Industriföretagens löpande
investering i forsknings- och framstegsarbetet angives
röra sig om 2 à 4 % av omsättningen ("gross
income"). Det framhålles att den amerikanska
finansvärlden numera anser en sådan kontinuerlig
investering såsom naturlig och ägnad att ingiva förtroende
för företaget.
Den ovannämnda procentsatsen förefaller hög. Men
dr Fleming vid Metropolitan Vickers Electric Co. har
i ett föredrag angivit att hans företag för "research"
årligen investerar 2 % av "turnover", dvs.
omsättningen, vilket ju stämmer med storleksordningen i
förra fallet.
Vad Sverige beträffar voro vi år 1919 icke vidare
väl rustade. Med undantag av Tekniska högskolans
då ganska nya byggnad voro de materiella
forskningsresurserna ganska svaga både ifråga om fysiska ocli
kemiska laboratorier vid universitet och högskolor
liksom beträffande industrien. Under de tjugu åren
har en hel del förbättrats. Svedbergs, von Eulers och
Siegbahns moderna laboratorier ha tillkommit, liksom
nya laboratorier i Lund och Göteborg (Chalmers). Att
nämna är också Statens provningsanstalt,
Metallografiska institutet och Försvarsväsendets kemiska
anstalt. De stora industribolagen ha i många fall lagt
sig till med högklassiga forskningsanstalter.
Däremot har Tekniska högskolan måst stå relativt
stilla under åren, och den är i starkt behov av
utvidgningar. För de forskningsgrenar, som akademien
särskilt intresserat sig, erfordras jämväl vidgade
laboratorieresurser.
Ingeniörsvetenskapsakademien tillkom för att
skapa en samlingspunkt för befordrande av de
teknisk-vetenskapliga intressena, de teoretiska som de
praktiska. Såväl staten som industrien lämnade sin
medverkan. Dåvarande finansminister Thorson
intresserade sig livligt för planen och framlade
proposition om bidrag från statens sida. Inom
industrien sammansköts en för den tiden betydande
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
