- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Allmänna avdelningen /
524

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 18 nov. 1939 - Det industriella luftskyddets organisation och ledning, av r. - Patentverkets chefsfråga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

med hänsyn till deras speciella tekniska och
organisatoriska problem. Det bör fördenskull vara förståeligt,
även utanför industriens egna kretsar, att
granskningsförfarandet sådant det för närvarande tillämpas
måste vara ohållbart, försåvitt enhetlighet och
saklighet skola tillmätas någon betydelse.

Det skulle föra för långt att här genom praktiska

— och tyvärr drastiska — exempel från
"granskningsfronten" belysa de abderitiska förhållanden, som
alltjämt råda och som ha sin grundorsak i ett stort
organisatoriskt missgrepp. Yi äro emellertid beredda

— om därtill gives anledning — att återkomma till
detta spörsmål och hävda vår oförytterliga
uppfattning, att rikets industriella luftskyddsplaner måste
centralt, enhetligt och likvärdigt granskas av med
industriens personalfrågor och tekniska och
organisatoriska produktionsproblem förtrogna personer —
alltså — i allt väsentligt — av ingenjörer.

Är detta sant — vilket är vår utgångspunkt — så
gäller det att med minsta möjliga våldförande råda bot för
de brister, som det nuvarande systemet redan medfört.

Planläggningen av industriens luftskydd är vid
detta laget till väsentliga delar slutförd. Den
företer emellertid på anförda grunder en brokig karta.
Med bortseende från redaktionella och formella
detaljer, vilka äro oväsentliga, kan man konstatera, att
ett mycket stort antal redan godkända planer
luft-skyddstekniskt sett säkerligen icke äro anpassade
efter vederbörande industris art och större eller
mindre betydelse med hänsyn till läge, vikt för
krigs-eller folkförsörjning osv. En central, sakkunnig,
genomgående revidering av industriens
luftskyddsplaner för åstadkommande av ovan påkallade
enhetlighet och likvärdighet är icke minst ur
beredskapssynpunkt omedelbart erforderlig. Här ovan angivna
missförhållanden rörande innebörden och verkan av

nuvarande bestämmelser samt praktiserat förfarande
vid granskning av industriens luftskyddsplaner ha
inom tekniska kretsar sedan länge varit kända. Det
är oss även bekant, att från mer än ett håll direkta
hänvändelser berörande denna livsviktiga fråga skett
till Luftskyddsinspektionen. Man får väl också
förutsätta, att Luftskyddsinspektionen gjort egna
iakttagelser av samma art. Vi skola emellertid — på
sakens nuvarande ståndpunkt — endast framhålla, att
det måste anses anmärkningsvärt, att inga av de
förhandenvarande omständigheterna föranlett den
högsta statliga luftskyddsmyndigheten att i riksvårdande
syfte upptaga "granskningsförfarandet" till
genomgående prövning och därav följande ofrånkomliga
framställning om omläggning.

Den förut framhållna nödvändigheten av att
omedelbart erhålla en för hela riket centralt organiserad
revidering av industriens luftskyddsplaner fordrar
sålunda att den tekniska sakkunskapen utnyttjas på
ett helt annat sätt än hittills.

Industriluftskyddets planläggnings- och
granskningsarbete fordrar ovillkorligen mogna och i
fabriksdrift erfarna ingenjörer. . Dessa synpunkter hava
exempelvis i Tyskland och Finland kommit till sin
rätt. Vad som för vårt vidkommande synes
erforderligt är sålunda i en eller annan form ett centralt
organiserat, statligt tekniskt granskningsinstitut för
industriskyddet. I vad mån Sveriges industriförbund
härvid kan utnyttjas, synes vara värt ett övervägande.

Vilken den ofrånkomligen nödvändiga lösningen än
blir på hithörande fråga, så måste den likväl
innebära att luftskyddschefer och försvarsassistenter
frigöras från sina hittillsvarande omsorger beträffande
industriluftskyddets organisation m. m. samt
granskning av härför uppgjorda planer.

r.

Patentverkets chefsfråga.

Patentverkets chefsfråga är aktuell. Innevarande
års sista dag uppnår den nuvarande chefen,
generaldirektör H. Hjertén, den stadgade pensionsåldern,
65 år. Stundande årsskifte torde därför regelmässigt
komma att medföra chefsskifte vid ämbetsverket.

Patentverket räknar sina anor från det ärevördiga
kommerskollegiet, som tidigare var myndighet för
beviljande av privilegier och patent. I samband med
tillkomsten av vår nuvarande patentlag år 1884
inrättades en särskild byrå inom kollegiet, Kungl,
patentbyrån, för behandling av ärenden angående patent
och registrering av varumärken. Byråns chef blev
greve Hugo Hamilton. Som sin närmaste man hade
han S. A. André intill dennes tragiska död på Vitön
år 1897. Vid kollegiets omorganisation år 1891
frånskildes Patentbyrån och blev ett fristående
ämbetsverk, vilket 1895 erhöll sitt nuvarande namn, Kungl,
patent- och registreringsverket. Till ämbetsverket
förlades under de följande åren även registrering av
aktiebolag, av mönster och modeller samt av
ömsesidiga försäkringsbolag och solidariska bankbolag.

Hamilton avgick år 1900 för att tillträda posten
som landshövding i Gävleborgs län. Hans efterträ-

dare H. T. Biörklund avgick år 1904 ävenledes för
att tillträda ett landshövdingeämbete. Efterföljande
chefer voro E. Günther (1904—06), H. Bennich
(1906—09) och E. O. J. Björklund (1909—29). Den
sistnämndes långa chefstid bildar en epok i
ämbetsverkets utveckling. År 1914 tillkom den organisation
av patentavdelningarna, som i vissa huvuddrag ännu
består. Senare omorganiserades även
bolagsavdelningen och år 1921 kunde ämbetsverket flytta in i sin
nuvarande byggnad. Emellertid uppträdde i slutet
av 1920-talet vissa svårigheter att hålla nere
arbets-balansen. En kort tid efter den nuvarande chefens
ämbetstillträde (1930) tillsatte därför finansministern
en ekonomisakkunnig jämte två fackmän som
biträden med uppgift att verkställa granskning av verkets
organisation. På huvudsaklig grundval av deras
förslag skedde år 1931 en partiell omorganisation,
enligt vilken arbetsformerna å
anmälningsavdelningarna för patentärenden förenklades och en särskild
besvärsavdelning inrättades som mellaninstans
mellan anmälningsavdelningarna och regeringsrätten.

Som ett exempel på hur ämbetsverkets
arbetsuppgifter stegrats under årens lopp kan anföras, att an-

524

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939a/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free