Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 25 nov. 1939 - Granitbetänkandet, av S. D. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
läggningars företräde, vilket utredningen ansett vara
av stort värde för bedömande av
gatstensbeläggningens framtidsmöjligheter. En tekniker har svårt att
frigöra sig från intrycket, att redan detta
förfaringssätt i och för sig visar brist på objektivitet; att
därjämte de tillfrågade förbunden i praktiskt taget
samtliga fall äro bosatta i stendistrikten, minskar icke
detta intryck. När det gäller en vägbeläggning,
torde det vidare för en ingenjör stå tämligen klart,
att man bör röra sig med kalla siffror, erhållna från
vetenskapliga undersökningar; här är icke fråga om,
vad chauffören X eller Y — han må vara än så
skicklig i sitt kall — har haft för intryck av en
beläggning vid en speciellt gynnsam eller ogynnsam
tidpunkt, utan vad man måste fordra är en teknisk
och ekonomisk undersökning av gatstenen kontra
andra beläggningar. Granitutredningen har
visserligen gjort ett försök till en dylik undersökning på
papperet, men tyvärr synes det, som om
utredningsmännen därvid skulle ha tagit som huvuduppgift att
få fram gatstenens bästa sidor och övriga
beläggningars sämsta, på vilket åtskilliga talande exempel
skulle kunna anföras. Det är sant, att
granitutredningen hade till uppgift att undersöka möjligheten
att befrämja avsättningen av den svenska
stenindustriens produkter, men detta borde givetvis icke ha
uppfattats så, att gatstenen a priori skulle
förutsättas vara bättre än allt annat,
Även de ekonomiska synpunkterna ha fått en
behandling, som är ägnad att väcka en viss förvåning.
Så t. e. anser sig granitutredningen böra fixera olika
beläggningars amorteringstid med stöd av siffrorna
för avnötning under trafik. Ur siffror från en dansk
utredning, vilka märkligt nog endast äro antagna
värden, har granitutredningen fått fram en så hög
slitstyrka hos gatsten, att livslängden kunde vara 150
år; utredningsmännen anse dock själva detta vara
väl högt, varför de reducera siffran till 80 år för
smågatsten med asfaltfogar på betongunderlag och
ned till 40 år för övriga byggnadsmetoder med
gatsten. Cementbetong har generöst nog fått
livslängden 40 år, under det att högklassig
asfaltbeläggning icke anses kunna räcka mer än 15 år, beroende
på det faktum, att — enligt vad utredningen
inhämtat —- asfalten "dör" efter omkring 15 år, varefter
beläggningen smulas sönder!
Man behöver icke spilla många ord på denna fråga.
Det räcker med att hänvisa till 1931 års Väg- och
brosakkunniga, vilka fixerat amorteringstiden för
gatsten och cementbetong till 30 år och för högvärdiga
asfaltbeläggningar till 25 år. I teknologföreningens
och K. A. K:s gemensamma yttrande har på basis
härav granitutredningens beräkningar av den årliga
kostnaden för vägar med olika helpermanenta
beläggningar reviderats, och man kommer härvid till,
att för beläggning på gammal väg gatsten med
fogfyllning är 25 % dyrare än cementbetong och 50 %
dyrare än högvärdig asfaltbeläggning. På ny väg
bli motsvarande siffror 28 respektive 78 %; om
gatstenen sättes på betong, betingar den givetvis ett
ännu högre pris och kommer sålunda i ännu
oförmånligare ekonomisk ställning. Man kan icke annat
än stå frågande inför granitutredningens uttalande,
att smågatsten ur ekonomisk synpunkt kan försvara
sin plats i konkurrensen med de artificiella
beläggningsmedlen.
Samma optimism präglar betänkandet i fråga om
exporten av gatsten. År 1929 uppgick stenexporten
till 853 000 ton, men densamma sjönk oavbrutet till
1938, då exporten var 118 000 ton. En förbättring
förekommer visserligen under 1937, men ett närmare
studium av siffrorna visar, att 83 % av exporten
nämnda år gick till Polen och Belgien, varför
uppsvinget detta år är beroende på en ren tillfällighet.
Utredningsmännen anse emellertid, att denna
markanta nedgång uteslutande är att söka i restriktiva
åtgärder från importländernas sida, en uppfattning,
som säkerligen ingen vägtekniker kan dela. Det
råder nämligen intet tvivel om att det är
utvecklingen av de lätta beläggningarnas teknik under det
sista tiotalet år, som —- hand i hand med en snabb
stegring i trafikvolymen — gjort, att tendensen inom
alla länders beläggningspolitik går i riktning mot
utförande av stora arealer lätta beläggningar på kort
tid.
Rörande den inhemska marknaden kan ur
utredningen inhämtas, att landets normala konsumtion av
gatsten genom statens ingripande stigit med 80 %,
en ganska remarkabel siffra. Utredningsmännen
anse, att konsumtionen bör kunna hållas uppe vid
nuvarande ca 700 000 m2 per år. Under sådana
förhållanden skulle man på 10 à 12 år kunna sluka 8 mill.
m2 gatsten, liktydigt med en vägsträcka av 1 500 km,
vilken enligt granitutredningens förslag bör
reserveras för stensättningarna. De sakkunniga anse en
sådan åtgärd så önskvärd, att de uttala, att om
"permanentbeläggning med sten av andra än vägtekniska
skäl anses böra uppskjutas, kommer med all
sannolikhet stora delar av dessa vägsträckor att förses
med halvpermanent beläggning, vilket såväl ur
trafikteknisk som ekonomisk synpunkt vore beklagligt".
Detta yttrande må icke kommenteras; man måste
emellertid anse det mer än märkligt att återfinna
detsamma i Statens offentliga utredningar.
I departementschefens direktiv hade uttalats, att
— därest utredningen funne, att stenbeläggningen
hade utsikter att hävda sin ställning i konkurrens
med andra vägbeläggningsmedel — en plan borde
uppgöras för vissa tekniska undersökningar, som
kunde vara ägnade att lämna bidrag för en rationell
utveckling av stenindustrien. Granitutredningen
anger, att sedan den funnit, att stenbeläggningen har
goda utsikter att hävda sin ställning såväl tekniskt
som ekonomiskt, den jämlikt direktiven upprättat en
plan för dylika undersökningar. Denna har
underställts en av utredningens experter, nämligen
överingenjör von Matern i Statens väginstitut, vilken
emellertid uttalat, att provningar av betong och asfalt
måste ske efter helt andra riktlinjer än
granitutredningen föreslagit. Utredningen säger sig emellertid
icke dela överingenjörens uppfattning på denna
punkt utan föreslår —- för erhållande av fullt
jämförbart material — att Kungl. maj:t ville uppdraga
åt Statens väginstitut att under överinseende av
granitutredningen eller den statens granitnämnd, som
eventuellt kommer att tillsättas, utföra
undersökningar på prov, uttagna ur cementbetong och
bituminösa beläggningar.
Svenska teknologföreningen och K. A. K. ha i
samband härmed anfört, att de ansluta sig till
överingenjör von Materns uttalande. De båda
sammanslutningarna avråda på det bestämdaste från att Sta-
536
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
