Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 2 dec. 1939 - Teknisk dokumentation, av Edy Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
tionen i stället för att låta drifttekniker och
konstruktörer syssla därmed på mellanstunder.
Även inom den kollektiva dokumentationen inom
en viss industribransch finns det åtskilligt icke
publicerat material i form av konfidentiella promemorier
och rapporter, som framkomma i det gemensamma
arbetet. Det har redan sagts, att intet företag kan
undgå att själv hålla sig med de viktigaste handböckerna
och tidskrifterna. Men den kollektiva
dokumentationen kan avlasta de individuella företagen från att
skaffa en mängd litteratur som icke ständigt behöver
vara till hands, t. e. speciella avhandlingar i facket,
liksom även uppslagsböcker och tidskrifter från
angränsande områden. Härigenom kunna vissa direkta
besparingar åstadkommas genom den kollektiva
dokumentationen. Men långt viktigare än denna
synpunkt är den möjlighet man får att centralisera
litteraturbearbetningen, särskilt granskningen av den
periodiska litteraturen, utarbetandet av
litteratursammanfattningar och registrering av viktigare
artiklar.
Nästa steg blir att försöka åstadkomma en allmän
dokumentation för flera branschgrupper eller rent av
för hela industrien inom ett geografiskt område.
Detta sker genom de tekniska centralbiblioteken,
särskilt vid Tekniska högskolan och Chalmers tekniska
högskola. Det är uppenbart en rationaliseringsåtgärd
att på detta sätt så att säga koncentrera de för olika
branschgrupper behövliga boksamlingarna och
tidskriftsbestånden i en och samma byggnad.
Härigenom kan man undvika en mängd onödig dubblering
och ordna det hela på ett mera effektivt och
praktiskt sätt än som är möjligt för de olika grupperna
var för sig.
Erfarenheten torde emellertid ha visat, att dessa
stora centralbibliotek icke kunna bli till den nytta
för den enskilde ingenjören som man skulle önska,
helt enkelt därför att han icke hinner använda dem
och i regel icke ens ger sig tid att lära sig hur de
skola användas på ett praktiskt sätt. Fördelen med
en intern eller branschkollektiv dokumentation är att
denna kan inställas på vissa speciella problem utan
anspråk på att täcka teknikens hela fält. Den kan
läggas upp efter speciella så att säga egoistiska
synpunkter utan anspråk på objektiv fullständighet. En
tjänsteman inom den allmänna dokumentationen
måste acceptera allt material som erbjudes, blott det
är vederhäftigt och aktuellt, och han löper därför
ständig fara att drunkna i litteraturfloden. Den som
sköter en intern eller kollektiv dokumentation
däremot lär sig snart att avgöra vad som är av intresse
för hans speciella ändamål och kan därför omedelbart
skumma bort en mängd material, som eljest skulle i
onödan tynga hans arbete. I själva verket torde
erfarenheten ha visat, att de centrala bok- och
tidskriftssamlingarna bli till allt större nytta för de
praktiskt arbetande ingenjörerna i den mån det finns
kollektiva eller interna dokumentationsorgan, som
kunna utnyttja dem för hans räkning.
Slutsatsen blir, att själva dokumentationstjänsten
icke lämpligen kan helt förläggas till biblioteken och
utföras av dessas tjänstemän utan delvis måste skötas
av specialister inom de olika företagen och
branschsammanslutningarna. Ä andra sidan är det av
största betydelse, att dessa personer beredas fritt
tillträde till bibliotekens samlingar med minsta möjliga for-
maliteter och att det i själva biblioteken ordnas
lämpliga arbetslokaler för dem, på samma sätt som
man ordnar studierum för avancerade studerande vid
de högskolor, till vilka biblioteken äro knutna —
samt att biblioteken utrustas med tillräckliga
hjälpkrafter, även tekniskt utbildade, för att de skola
kunna sköta sina egna arbetsuppgifter på ett
tillfredsställande sätt.
Inom litteraturtjänsten, uppfattad som en gren av
den allmänna dokumentationstjänsten, måste man
noga skilja på två olika arbetsfält. Det ena
omfattar ordnandet och katalogiserandet av själva
bok-och tidskriftsmaterialet, det andra omfattar
bearbetandet av innehållet i detta litterära material efter
någon viss utnyttjningssynpunkt. Den förra
arbetsuppgiften faller på biblioteken och deras tjänstemän,
den andra på dokumentationsspecialisterna inom
företag och branschsammanslutningar, och det är den
som i inskränkt bemärkelse brukar kallas
litteraturtjänst.
Inom denna litteraturtjänst i mera inskränkt
bemärkelse måste man också skilja på två typer:
löpande och speciell. Den löpande litteraturtjänsten
avser att automatiskt fästa de olika
ingenjörgruppernas uppmärksamhet på det allra viktigaste av
innehållet i de tidskrifter, som de icke själva kunna
hinna att studera. Detta kan ske dels genom
dirigerad cirkulation, så att varje tidskriftshäfte sändes ut
till just de tjänstemän, som ha intresse av dess
innehåll, varvid helst direkt hänvisning sker till
ifrågavarande uppsatser, dels så att koncisa
sammanfattningar göras av viktigare uppsatser, vilka
distribueras till alla, som ha intresse därav. Den senare
metoden är en mycket viktig del av
dokumentationstjänsten och brukar betecknas som referattjänst.
Medan cirkulationen passar bra inom ett enskilt företag,
lämpar sig referattjänsten bäst för kollektiv
organisation. Därvid finns också möjlighet att byta
referat mellan olika branschgrupper, varigenom man för
ringa kostnad kan hålla sig underrättad jämväl om
vad som sker på angränsande områden.
Behovet av speciell litteraturtjänst uppkommer, då
ett visst problem skall ingående behandlas. Det är
framför allt de tekniskt-vetenskapliga forskarna, som
ha behov av sådan litteraturtjänst. För dem räcker
det i regel icke att studera av andra sammanställda
referat, utan de måste gå direkt till originalen och
försöka få fatt i alla viktigare uppsatser, som behandla
det speciella problem, som för tillfället är under
bearbetning. Vad de behöva är alltså en referenstjänst,
som är så fullständig som möjligt. En referens i
denna bemärkelse består egentligen endast av
uppsatsens titel och författare samt uppgift på tidskrift,
årgång, häfte och sida eller bok, upplaga och sida,
helst kompletterad med några korta ord, som ånge
uppsatsens karaktär av originalpublikation,
biblio-grafisk bearbetning, populär framställning etc. samt
dess omfång och illustrationer.
Det har redan antytts, att referaten helst böra
skrivas av personer, som äro inne i de speciella
synpunkter, som anläggas av ingenjörerna inom en viss grupp.
Referenserna däremot kunna mycket väl samlas av
bibliotekstjänstemän, blott dessa ha tillräcklig
förståelse för det behandlade materialet för att kunna
klassa referenserna korrekt. Därvid kunna de många
referenssamlingar, som utges av stora utländska ingen-
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
