- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Allmänna avdelningen /
547

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 9 dec. 1939 - Skyddsrumsfrågan, av Fritz Söderbergh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

HÄFTE 49 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 9 DEC.

ÅRG. 69 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 3 9

INNEHÅLL: Skyddsrumsfrågan, av civilingenjör Fritz Söderbergh. — Mineraloljors lagringsbeständighet,
av Hans Chr. Wiborgh. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Insänt. — Sammanträden.

Skyddsrumsfrågan.

Av civilingenjör FRITZ SÖDERBERGH.

Med anledning av vad som kommit till
offentligheten från Luftskyddsinspektionen i dess
Allmänna anvisningar nr 6, Tekniska anvisningar för
anordnande av skyddsrum, må här framföras några
synpunkter måhända värda beaktande i detta
sammanhang.

Vid behandlingen av den betydelsefulla fråga, som
anordnandet av skyddsrum innebär, torde det kunna
ifrågasättas, om det kan anses berättigat att lägga
den vikt vid gasskyddet, som
Luftskyddsinspektionen gjort.

Gasfaran.

Det är nämligen så, att det är just de anordningar,
som måste vidtagas mot gasfaran, såsom gasslussar
med gastäta och eventuellt splittersäkra dörrar,
reservutgångar, räddningsgluggar och
luftreningsanord-ningar, som draga de största kostnaderna vid
anläggandet av ett skyddsrum.

Det har hittills icke förekommit ett enda känt fall,
där en stad utsatts för gasanfall, vare sig under
världskriget eller under det med sådan brutalitet
förda spanska inbördeskriget eller ens nu sist under
kriget i Polen. Då vidare mellanfolkliga
överenskommelser mot användning av kemiska stridsmedel
träffats — till den verkan det hava kan — föreligger
viss sannolikhet för att gasbomber mot
civilbefolkningen även i fortsättningen icke skola komma till
användning.

Under dessa förhållanden ifrågasattes, huruvida
icke en avsevärd uppmjukning kan och bör ske
beträffande nu gällande statliga anvisningar för
beredande av gassäkerhet i normalskyddsrum.

Brand- och brisansbomberna farligast.

Annorlunda förhåller det sig med skyddsåtgärder
mot brand- och brisansbomber. Visserligen får man
antaga, att avsiktligt bombarderande av enskilda
bostadshus icke skall förekomma, men i en stad
finnas ju byggnader och anläggningar, som äro av
krigslagarna tillåtna mål för beskjutning.
Svårigheten att från stor höjd träffa dessa mål medför risken,
att de enskilda bostadshusen i stället drabbas av
elden. Därför är anordnandet av skyddsrum mot
brand- och brisans-(min- eller spräng-)bomber
önskvärt, men ingalunda på det sätt som
Luftskyddsinspektionen anvisar.

Luftskyddsinspektionen anbefaller källarna som
lämpliga för anordnande av skyddsrum och
föreskriver ett golvutrymme av minst 0,6 m2 och en
luftkub av minst 1 m3 per person, under förutsättning
att erforderliga luftreningsaggregat med filter äro
inmonterade. Detta innebär, att i ett rum 5X6 m
skulle instuvas 50 människor, och detta rum skulle
därtill ej behöva vara högre i tak än knappa 2 m. Då
många minuter ej skulle åtgå att förbruka den dem
av Luftskyddsinspektionen tillmätta luften,
inpum-pas luft medelst ett friskluftsaggregat, till vilket
luften föres genom ett järnrör, nående minst 3,0 m upp
utanpå husväggen.

Luftpumpen kan emellertid råka i olag, men vad
värre är, det viktiga andningsorganet, det utanpå
husväggen anbragta röret, är utsatt för krossning
icke endast vid bombnedslag inom byggnaden, utan
även av bomber, som explodera på gatan och detta
kanske på relativt stort avstånd. Rörets krossning
kan i värsta fall innebära risk för kvävning av de i
skyddsrummet församlade.

I källarna ligga huvudledningarna för avlopp,
vatten och gas, och möjligheten av deras krossning ökar
ytterligare riskerna.

Rasa delar av byggnaden och förstöras därvid
till-och utfartsleder, äro de i skyddsrummet inneslutna
hänvisade till vad Luftskyddsinspektionen kallar
reservutgång, men som jag riktigare benämner
räddningsglugg, då den i verkligheten oftast utgöres av
en källarglugg, täckt med gastät och splittersäker
lucka och angörbar genom en stege. Man får ej
heller bortse från risken för panik bland dem som
uppehålla sig i skyddsrummet, då det gäller att taga sig
ut i det fria genom räddningsgluggen. Säkert
skulle, om panik uppstår, många stanna nedtrampade
på valplatsen.

Träförstärkningar av högst tvivelaktigt värde.

Mot lämnade anvisningar till förstärkning av
bjälklagen över skyddsrummen, så att dessa skola
kunna uthärda en belastning av 2 500 kg per m2
mot de 800 kg per m~, för vilka de i regel
beräknats, kunna berättigade invändningar göras. Att
förstärka ett järnbalksbjälklag med träkonstruktion,
vilket förordas, är mindre lämpligt på grund av de
båda materialens olika motståndskraft både vad
påkänning och elasticitet beträffar. En samverkan,

547

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939a/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free