- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Allmänna avdelningen /
549

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 9 dec. 1939 - Mineraloljors lagringsbeständighet, av Hans Chr. Wiborgh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

olja är den 1 allmänhet även uppblandad med
främmande ämnen såsom smuts, vatten och salter, vilka
medfölja från de oljeförande skikten.

Oaktat oljor varit föremål för synnerligen
djupgående kemiska analyser äro dess egenskaper ännu
ej fullt kända och måuga problem kvarstå vilka vänta
på sin lösning. Dessa problem gälla framför allt
sådana oljeprodukter, vilka varit föremål för en stark
termisk dekomposition och där i vissa fall en
reaktion fortsätter ännu långt efter sedan denna s. k.
krackingprocess ägt rum. I följd härav är kunskapen
om långtidslagring av oförädlade oljor mera
uppbyggd på empiriska erfarenheter än rent
vetenskapliga resultat. Å andra sidan ha förädlade oljor
veterligen ej lagrats under längre perioder, varför
erfarenheter härifrån saknas. Laboratorieprov och
experiment få här ofta ersätta erfarenheten, och de
resultat som framkomma, bliva då av hypotetisk natur.

Problemet att lagra olja under längre perioder
består i första hand av att finna lämpliga
förädlingsmetoder, som effektivt kunna stabilisera oljan och
förhindra dess nedbrytning samt i andra hand av att
genom lämplig lagringsteknik motverka
avdunst-ningar och förrostning etc. av lagringstankarna.
Av-dunstningsförlusterna förorsaka i sin tur även en
kvalitativ försämring av oljan.

Vad beträffar den avdunstning, som sker från
lagrade oljor, består denna av två slag, dels en termisk
förorsakad av temperatur- och lufttrycksförändringar
samt dels en avdunstning, som orsakas av oljans
individuella förgasningsegenskaper, dvs. dess ångtryck
(vapor pressure). Oljornas relativt stora
utvidgnings-koefficient förorsakar att deras volym förändras även
vid smärre temperaturförändringar. Vid expansionen
föres den gasmättade luften ovanför oljans nivå ut i
atmosfären och vid kontraktionen "inandas" oljan
frisk luft i lagringstankarna; denna luft mättas
därefter åter med kolväten. Samma förhållande äger
rum vid lufttrycksförändringar. Ut- och inandningen
är under varma säsonger eller dagar mycket
omfattande speciellt för lagrade lätta destillat och kunna
i tempererade klimat och där atmosfäriskt tryck
vid-behålles i tankarna förorsaka svinnförluster av mellan
4 och 5 % per år. Avdunstningen minskar dock
sedan de lättaste kolvätena försvunnit och genom
speciella tankkonstruktioner etc. kunna förlusterna
minskas väsentligt. Nedan följer den ungefärliga
utvidgningskoefficienten för oljor av olika specifik
vikt (1):

Spec. vikt 0,c 10 o. lättare genomsn. utvidg.-koeff. 0,ooi4

0,610 —0,7200 „ „ 0,0013

0,720 -0,7750 „ „ 0,0011

„ „ 0,775 —0,8500 „ „ 0.OOOO

„ „ 0,850 -0,9650 „ „ 0.OOO7

„ „ 0,9650—1,0000 „ „ O,0000

Oljornas individuella förgasningsförmåga är även
olika för olika oljor. De som hava ett högt
ångtryck förgasas snabbare och lättare än oljor med lågt
sådant tryck och detta ökas även, när temperaturen
i vätskan stiger. Som lätta oljor hava en större
förgasningsförmåga än tyngre, avdunsta de förra sålunda
utan hänsyn till deras utvidgningskoefficient
snabbare än tunga oljor. Nedanstående tabell visar
ångtrycket hos olika slags vätskor (Reid) (2).

Tenip. °C.

Vatten

Eåolj a
sp. v. 0.8

Bensin
sp. V. 0.750

+ 2 0,007 0,08 0,22 kg per cm2

-f 25 0,035 0,20 0,45 „

+ 35 0,O7 0,25 0,65 „

Ehuru såsom nämnts avdunstningen i första hand
minskar den lagrade oljans volym, förorsakar den
även en kvalitativ förändring av oljan. Kolvätena
med den lägsta kokpunkten och högsta ångtrycket
avdunsta och detta förorsakar en förskjutning av
både destillationskurvan och den genomsnittliga
kokpunkten. Lagras olja sålunda under längre pe-1
rioder, kunna många av dess mest värdefulla
beståndsdelar helt försvinna och oljans kvalitet bliva
avsevärt försämrad.

Förutom de volym- och kvalitetsförändringar, som
förorsakas av avdunstningsförluster, kunna även
kemiska processer förändra den lagrade oljans
karaktär. Detta gäller framförallt s. k. krackingprodukter,
i vilka på grund av den starka upphettningen och
trycket nya komplicerade kolväteserier bildats. Dessa
kunna separera eller polymerisera efter det den s. k.
krackingen ägt rum och detta kan ske först sedan
oljan varit lagrad i flera år (3). Peroxider och s. k.
gurns bildas; oljan förändrar färg och blir
illaluktande, dess oktanvärde sjunker m. m. Samtidigt
kunna vissa oljor individuellt vara stabiliserade men
blandade med andra kvaliteter uppstår en hastig
kvalitetsförsämring. Det verkar såsom en olja i
vissa fall har sådana egenskaper, att den individuellt
kan bibehålla sin stabilitet men ej har styrka att
göra detta i lösning med andra och olämpliga oljor.

I vilken utsträckning dessa kvalitativa
förändringar ske och efter huru lång tid är mycket olika
för olika oljeslag och även i många fall ovisst. Vissa
oljor kunna vara stabiliserade och mycket
lagringsdugliga för normala anspråk utan någon särskilt
dyrbar förädling eller kemisk behandling; andra åter
vara mycket svåra att stabilisera. Det finnes ett
flertal metoder för stabilisering av olika oljederivat
och de ge i regel fullgoda resultat för den tidrymd,
som under normala förhållanden kan ifrågakomma.
Metoderna äro i allmänhet patenterade och bestå bl. a.
av injektioner av olika ämnen, tvättning, speciell
de-stillering etc. I allmänhet kan även en olja stabili
seras genom behandling med svavelsyra, men i vissa
fall erfordras upp till 10 kg per fat olja för att
stabiliseringen skall bliva effektiv. Vidare kan en
förädlad olja, som under lagring blivit kvalitativt
försämrad genom omdestillering eller filtrering, återtaga
de egenskaper den innehade vid lagringens början.

Råolja.

Den olja, som lagrats under längre perioder och
varom uppgifter föreligga, består uteslutande av
råolja. Då nya fält påträffas, är i regel produktionen
i början mycket stor, varför en del därav kvarhålles
i lager för framtida konsumtion. I vissa fall pumpas
oljan härvid åter ned i jorden; i andra fall och mera
allmänt äger dock lagringen rum i s. k. tankfarmar.
Tankarna byggas av trä, stål eller betong; de
sistnämnda förekomma i Texas och Kalifornien. Vissa
sådana råoljor, som ännu finnas lagrade i U. S. A.,
producerades redan före 1920 och hava sålunda
befunnit sig ovan jord mellan 15 och 20 år.

Råolja ovan jord och som vidbehàlles vid ungefär

549

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939a/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free