Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 16 dec. 1939 - Höj verkningsgraden, av K. A. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
vida mer sympati, förståelse och intresse, ja helt
enkelt bliva vida mer effektiva, om de behandlades som
strävanden att i olika fall höja verkningsgraden hos
de olika förlopp till vilka de, sparsamheten etc., skola
appliceras.
"Gör pengarna dryga genom inköp hos oss" finnes
det ett stort affärsföretag som annonserar.
Detta förnuftiga slagord har alldeles säkert en
utmärkt effekt och verkar vida mer lockande än om
det hette: "Spar pengar genom att köpa hos oss."
Det förhåller sig ju helt enkelt på det sättet, att
höjning av verkningsgraden vid alla produktiva
förlopp eller vid utnyttjandet av materiella resurser av
olika slag är kärnan i vad alla rationaliserings- och
sparsamhetsåtgärder syfta till.
Det kan måhända under sådana omständigheter
synas någon tämligen likgiltigt om man kallar det
för sparsamhet, rationalisering eller en höjning av
verkningsgraden, men säkerligen är det ej likgiltigt,
och dessutom lockar verkningsgradsbegreppet rent
automatiskt den omtänksamme till en viss tävlan med
sig själv till verkningsgradens höjande.
Författaren talade härom dagen med en specialist
i kaffebranschen som med bestämdhet påstod, att
svenska folket utan att avstå en enda kaffetår eller
göra avkall på sina — för övrigt mycket höga —
kvalitetsfordringar skulle kunna minska
kaffeimporten med 20—30 % eller i runt tal 15 mill. kronor.
Förnämsta anledningen till att detta skulle vara
möjligt angavs vara, dels att vi rosta vårt kaffe mindre
än någonstädes annars i världen, dels att kokningen
ofta sker utan nämnvärd tanke på att därav få ut
det mesta möjliga. Det är emellertid sannolikt, att
denna verkningsgradshöjning just nu skulle bättre
kunna utnyttjas genom bibehållen import •— om det
går — och den besparade kvantitetens användning
vid vårt grannlands front, där denna dryck under
köld och strapatser blir en välbehövlig stimulans.
Även i fråga om vår sockerförbrukning, som
dessbättre så gott som helt kan täckas av egen
produktion, så länge betfälten ej blivit skyttegravar, leva
vi i ett sorglöst överflöd. Även här, ja i ännu högre
grad här, måste vi sätta oss in i nödvändigheten av
att förse vår granne med nära 90 % av hans
konsumtion av detta livsviktiga födoämne.
Höj verkningsgraden och minska anspråken!
Ett annat område av mera teknisk natur, där en
höjning av verkningsgraden blir av vital betydelse,
är i fråga om transportväsendet.
Det går helt enkelt ej att mer eller mindre
platoniskt predika om sparsamhet med bensin, och det går
ej heller genom att stämpla företrädesvis
personbilarna som lyxåkdon. Dvs. går gör det nog, men det
leder till minskad beredskap, avregistrering och
allehanda obehagligheter, som med andra åtgärder skulle
undgås. Först och främst bör hela propagandan
inställas på "flera mil pr liter bensin", och det finnes
intet skäl, varför ej ett premiesystem syftande härtill
skulle kunna inrättas inom större firmor, bussbolag
etc., som hava många bilar i drift. Därnäst skulle
propageras för samköming vid varutransporter och
samlastning helt enkelt påbjudas. Detta låter sig
göra genom de affärsmannasammanslutningar som
finnas och säkerligen gärna i det allmännas intresse
påtaga sig den arbetsbörda som organiserandet av
denna sak innebär.
Det är mycket vanligt, att man (åtminstone i de
större städerna) får se 2V2 tons lastbilar gå med några
hundra kilos last, och under sådana förhållanden
göra de mer skäl för benämningen lyxfordon än
personbilarna!
Överhuvudtaget är höjandet av transporternas
verkningsgrad en mycket vital sak som så gott som
uteslutande är en organisationsfråga.
Det är att hoppas, att statens transportkommission,
som sent omsider tillsatts och numera även lär hava
fått sin instruktion, snart skall bliva i tillfälle verka
för denna verkningsgradshöjning.
Dess första godsundersökning lär hava visat, att
ett abnormt stort järnvägs vagntonnage upptages av
koltransporter till kraftverken. Denna konsekvens
av de till våra ostkusthamnar försvårade
sjötransporterna lär leda till den slutsatsen, att som första
åtgärd reklambelysningen bör inskränkas. I och för
sig torde denna åtgärd hava föga verkan, men då en
inskränkning av strömförbrukningen i allmänhet ej
gärna kan påbjudas, utan att början göres med denna
mera iögonenfallande än betydelsefulla post, torde
den vara på sin plats.
Till en bättre tillgång på järnvägsvagnar kan även
i hög grad en bättre kontroll av vagnrekvisitionerna
bidraga. Med den forcering, som stora grupper av
vår industri nu arbeta under, ske vagnrekvisitionerna
vanligen i väl "god tid" för att man skall vara på
"säkra sidan".
Ofta verkställas rekvisitionerna av underordnad
personal, som varken tillåtes eller kan bedöma, när
senast en rekvisition kan ske, och detta i normala tider
berömvärda förutseende beträffande vagnbehov
vållar i bråda tider, att tusentals vagnar på skilda håll
stå oanvända i väntan på last. Genom lämplig
höjning av strafftaxor för väntetid torde den del därav,
som vållas av kunderna, väsentligen kunna reduceras.
Vad nu anförts utgör en ganska godtycklig
axplockning bland förhållanden, som med fördel kunna
få sin verkningsgrad höjd.
När en generell verkningsgradsförhöjning skall
sättas in, gäller det emellertid att genast från början
träffa de punkter, där denna av ett eller annat skäl
har mest att betyda. Detta gäller i särskilt hög grad
om våra försvarsutgifter. Tanken svindlar inför de
millionutlägg som kunnat undvikas, om våra
försvarsomsorger börjat i tid. Nu gäller emellertid att
få högsta möjliga verkningsgrad ej allenast på
pengarna utan även på försvarsanordningarna. I
största utsträckning är detta ett problem, som nu
ligger i våra militärers händer. Men då försvaret
väsentligen vilar på teknikens grund, kommer
problemet även att i hög grad bliva ett ingenjörernas
problem. Må alla parter visa sig vuxna dess lösning och
må ingen av dem i bedräglig självtillit draga sig för
att med samarbetande sakkunskap —- från det ena
eller andra hållet — dryfta de frågor, s’om kunna
leda till högsta möjliga verkningsgrad och därmed
realiserandet av teknikens mål: största möjliga
resultat med minsta möjliga uppoffring.
K. A. W.
558
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
