- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Allmänna avdelningen /
567

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 23 dec. 1939 - Tackjärnverket i Norrbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

slagna tackjärnverket. Men däremot är det förra ur
beredskapssynpunkt så till vida det senare avgjort
överlägset, som det icke i något väsentligt avseende
för sin verksamhet är beroende av tillförseln från
utlandet eller från sådana delar av Sverige, till vilka
frakterna ställa sig mycket kostsamma; för
framställning av järnsvamp erfordras exempelvis icke
manganmalm. Verkets produktion skulle tvärtom
baseras på råvaror, vilka samtliga äro tillfinnandes i
den del av landet, där verket tänkes anlagt; dess
drift skulle kunna helt baseras på norrbottnisk malm,
norrbottniska träkol samt inom Norrbotten framställd
elektrisk kraft.

Under senare år, och icke minst under de sist
förflutna månaderna, har pågått en forcerad import till
vårt land av skrot, vilket ju har stor betydelse såsom
råmaterial för järnhanteringen. I viss utsträckning
skulle denna import vid en avspärrning kunna
ersättas av järnsvamp, framställd inom landet.
Betydelsefullt är även, att järnsvampen till viss del kan
ersätta det särskilt i en avspärrningssituation sannolikt
starkt fördyrade ocli svåröverkomliga
träkolstack-järnet vid kvalitetsståltillverkning i sura martinugnar
och elektrostålugnar. Härigenom skulle möjliggöras
en icke betydelselös begränsning av
träkolsförbruk-ningen utan motsvarande beskärning av produktionen
av kvalitetsstål.

II. Förslagens betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt.

1. Den kungl, propositionen.

Det andra huvudmotivet för inrättandet av det
enligt propositionen föreslagna tackjärnverket i
Norrbotten är, såsom nämnt, önskvärdheten att genom
skapande av en ny industriell verksamhet bereda
ökade arbetsmöjligheter i vårt nordligaste län.
Effekten av en på framställning av kokstackjärn
inriktad produktion i nu nämnda hänseende är
emellertid, såsom av uppgifter i propositionen framgår, föga
avsevärd; icke mer än 100 à 125 man kunna nämligen
under angivna förutsättning vinna anställning vid
den nya anläggningen. Ay denna arbetsstyrka måste
emellertid, åtminstone till en början, ett visst antal —
enligt uppgift 30—40 man — utgöras av redan
utbildad personal, överflyttad från de mellansvenska
hyttorna,

Vid en produktion, inriktad på framställning av
träkolstackjärn, skulle i genomsnitt 525 personer
under hela året vinna sin utkomst dels vid järnverket, •
dels i kolningsarbeten för dess räkning, men
temporärt skulle, särskilt under höst- och
vintermånaderna, ett avsevärt större antal komma att beredas
sysselsättning. Tillskottet av arbetstillfällen i detta
fall måste emellertid vägas mot risken av
motsvarande driftsinskränkningar och permitteringar viti de
söderut belägna träkolshyttorna.

2. Motionen.

En mellanställning i nu förevarande hänseende
skulle det i herrar Lundbergs- och Nordensons motion
föreslagna järnsvampverket inta. I detta fall skulle
vid verket vinna anställning cirka 60 personer och i
kolningsarbetet i genomsnitt cirka 140—150 personer.
Härvid är att märka, att denna effekt gäller allenast
det i motionen ifrågasatta första utbyggnadsstadiet,
avseende en årskapacitet på 30 000 ton järnsvamp.

Därest verkets kapacitet utvidgas, kommer framför
allt på grund av det stigande behovet av träkol
sysselsättningsmöjligheterna att i motsvarande mån ökas.

III. Förslagens betydelse med hänsyn till frågan om
mest rationella utnyttjande av inhemska
naturtillgångar.

Oavsett om propositionens eller motionens förslag
realiseras, kommer relationen mellan exporterade och
inom landet förädlade råmaterial för järnhanteringen
att endast oväsentligt förskjutas. Ett järnsvampverk
enligt motionens linje skulle exempelvis icke
förbruka mer än cirka 45 000 ton lapplandsmalm eller
mindre än x/2 % av den årliga exporten under senare
tid. Propositionens förslag om ett tackjärnverk
skulle visserligen innebära en högre malmförbrukning,
men den sammanlagda åtgången skulle likväl icke
belöpa sig till en större kvantitet än som motsvarar
cirka lJ/2 % av hittillsvarande årsexport. I övrigt
ställer sig effekten i förevarande avseende väsentligt
olika, allteftersom fråga är om produktion av
kokstackjärn, av träkolstackjärn och av järnsvamp.

1. Den kungl, propositionen.

I förstnämnda fallet, alltså vid framställning av
kokstackjärn, skulle den omedelbara effekten, såsom
nämnt, bli den, att — under förutsättning att
konkurrenskraftiga priser erhölles — det hittillsvarande
normala importbehovet bortfölle på grund av att
motsvarande kvantitet kokstackjärn i stället
producerades inom" landet. Om man i detta fall behöver räkna
med sekundära verkningar av en dylik produktion är
främst beroende på frågan, huruvida det
norrbottniska verket i förening med de utökade
anläggningarna i Mellansverige kan förväntas åstadkomma en
temporär överproduktion. Faran härför är i vissa
lägen icke utesluten.

Måste produktionen åter inriktas på framställning
av träkolstackjärn — något som under normala tider
kan tänkas bli fallet vid lägre priser på utländskt
kokstackjärn — skulle det norrbottniska järnverket
komma att direkt konkurrera med de mellansvenska
hyttorna, vilkas kapacitet såsom nämnt icke ens
under nu rådande högkonjunktur är tillfullo tagen i
anspråk.

2. Motionen.

Accepteras slutligen motionens linje, kommer i
normala fall behovet av import av kokstackjärn icke
att därigenom påverkas. Däremot skulle tillgången
till den högvärdiga järnsvampprodukten möjliggöra
för den svenska järnhanteringen att hävda och
utveckla sin ställning i kvalitativt hänseende på grund
av de fördelar av teknisk art, som ett tillskott därav
skulle innebära, à andra sidan kan icke förnekas,
att även ett järnsvampverk i Norrbotten under dåliga
tider skulle komma att indirekt konkurrera med de
mellansvenska hyttorna, men risken härför är mindre
än i fråga om ett järnverk för framställning av
träkolstackjärn.

IV. Förslagens ekonomiska förutsättningar.

De ekonomiska förutsättningarna för det
ifrågasatta tackjärnverket belysas av vissa i den kungl,
propositionen framlagda beräkningar. Motionärerna

567

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939a/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free