Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 30 dec. 1939 - Det industriella luftskyddets organisation och ledning. II. Materialfrågor, av r. - Om ultraljud, av Ernst Fredlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
råda på denna marknad. Nu frågas: Vilket vore
bättre ur riksintressets synpunkt, att verkstäderna
finge tillverka och sälja — vilket de säkerligen
skulle göra med stort intresse — dörrar och kurar
till priser, som något överstiga dem
Luftskyddsin-spektionen i februari angivit, eller att ett
otillräckligt antal verkstäder leverera i enlighet
med av Luftskyddsinspektionen lämnade
prisuppgifter med resultat att det för närvarande råder
brist?
Medan materialfrågan behandlas, vore det kanske
på sin plats att erinra om de diskussioner, som flera
gånger i tidningspressen ägt rum beträffande
sjuk-vårdsmateriel. På sin tid riktade doktor Husmark
vid Sandvikens järnverk en förintande kritik mot
Luftskyddsinspektionens behandling av
sjukvårdsfrågan, och så sent som den 21 november d. å. citerar
Aftonbladet förre generalfältläkaren Bauer, vilken i
en artikel i Svenska läkartidningen behandlat Luft-
skyddsinspektionens inköp av bårar. Aftonbladets
artikel slutar med att framhålla önskvärdheten av att
anskaffningen av luftskyddsbårar effektivt
kontrolleras, så att endast sådan materiel inköpes, som
lämpar sig i den praktiska användningen. Envar
initierad begriper utan vidare vilken kritik, som här
riktas mot Luftskyddsinspektionen.
Vi skola icke ytterligare fördjupa oss i
Luftskyddsinspektionens behandling av materialfrågan, men vi
måste konstatera, att den icke förmått att på ett
praktiskt och ekonomiskt plan genomföra de goda
intentioner, den utan tvivel från början haft. Det
hade förvisso varit av värde, om inspektionen redan
från början i sin stab kunnat räkna någon person
med teknisk och kommersiell erfarenhet. Man
bemästrar inte vår tids tekniska och ekonomiska
problem — icke ens då det gäller en så modern sak som
luftskyddet — genom teoretiserande och
pappersplanläggning vid skrivbordet. r.
Om ultraljud.
Av fil. lic. ERNST FREDLUND.1
Övre gränsen för det frekvensområde ett normalt
öra kan uppfatta ligger vid 16- à 18 000 Hz.
Ljudsvängningar av högre frekvens än örats övre
hörbar-hetsgräns falla inom ultraljudområdet. För
enkelhetens skull kan den undre gränsen för
ultraljudområdet sättas vid 20 000 Hz. Den övre gränsen, dvs.
den högsta frekvens, som hittills har uppnåtts, ligger
vid 5 à 6 X 108 Hz. Denna frekvens svarar i luft
mot våglängder på ca 6 000 Å, dvs. ungefär den gula
natriumlinjens våglängd.
Det är givet, att ultraljudsvängningarna icke äro
begränsade till att uppträda i luft, tvärt om har en
serie av de mest intressanta resultaten inom
ultraljudforskningen uppnåtts vid undersökningar över
ultraljud i vätskor. Det torde också vara
självfallet, att de intressanta resultat, som uppnås inom
ultraljudområdet, icke uteslutande bero på den höga
frekvensen utan samtidigt också på de stora
effektbelopp, som det är möjligt att arbeta med inom
ultra-akustiken. För att få ett begrepp om
storleksordningen på de effektbelopp man rör sig med inom
akustiken, kan nämnas, att den mänskliga rösten vid
vanligt tal representerar en effekt på ca 10 ßW och
att en mycket stark ljudkälla, såsom en orkester på
75 man, i medeltal levererar en ljudeffekt på 0,05 W.
1 det senare fallet uppgår ljudtrycket på 10 m avstånd
från ljudkällan till ca 1,8 dyn/cm2. Detta värde
svarar mot en partikelhastighet hos de svängande
luftpartiklarna på ca 0,045 cm/sek och en acceleration vid
en frekvens på 500 Hz på ca 150 cgs.
De högsta effektbelopp man lyckats utstråla inom
ultraljudområdet röra sig om några hundratal watt.
I vätskor har vid 300 kHz en ljudintensitet på 10
W/cm2 uppnåtts, vilket i vatten svarar mot ett
ljudtryck på 5,4 X 106 dyn/cm2. Partikelsvängningarnas
i Efter föredrag- hållet inför Svenska fysikersamfundet den
II nov. 1939.
amplitud är härvid ca 0,2 ß, partikelhastigheten 37
cm/sek och accelerationen 7 X 10T cm/sek3, dvs. ca
105 X jordaccelerationen. Även i luft, ehuru vid
lägre frekvenser, ha ungefär motsvarande
intensitetsvärden uppnåtts, svarande mot ljudtryck av storleken
105 cgs och hastigheter på ca 2 000 cm/sek.
Det kan just nu vara värdefullt att konstatera, att
en av de faktorer, som kraftigast bidragit till
ultraljudforskningens utveckling, är en av de mest
fruktansvärda olyckor, som före världskriget drabbat vår
nuvarande civilisation, nämligen "Titanics"
undergång (1912). Denna olycka föranledde L.
Richard-son till sitt förslag att söka upptäcka isberg och
andra hinder för sjöfarten med ultraljudvågor. En
annan stimulerande faktor vid ultraljudforskningens
utveckling var det intresse, som
undervattenssigna-leringen tilldrog sig under världskriget och det
omfångsrika arbete, som speciellt av det brittiska
amiralitetet nedlades på detta område. Langevin och
hans medarbetare skapade under världskriget den
första användbara piezoelektriska
ultraljudgeneratorn, och Boyle utförde efter världskrigets slut- med
Langevins generator en serie grundläggande
undersökningar över ultraljud. Det var emellertid först
genom den-bekanta konstellationen Wood och Loomis
uppseendeväckande försök över ultraljudets
mekaniska, termiska, kemiska och biologiska verkningar,
som ultraljudet kom att utgöra en av den fysikaliska
forskningens brännpunkter. Det kan här med
hänsyn till utvecklingen i främsta rummet erinras om
Pierce’s (1925) undersökningar över ljudets
dispersion och om Debye’s och Sears’ (1932) resp. Lucas’
och Biquard’s (1932) upptäckt om att
ultraljudvågorna kunna verka som optiska gitter.
De viktigaste apparaterna för generering av
ultraljud äro Hartmann-generatorn och den magnetostrik-
575
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
