Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-o< i Motorteknik
för målets utgång äro avgörande eller i allt fall av
betydelse.
Jag anser mig särskilt böra understryka, att rätten
att anlita Sakkunnignämnden är begränsad till
domstol och polismyndighet. Önskar part erhålla ett
utlåtande från nämnden skall framställan härom göras
genom domstol, där målet handlägges.
Härigenom har man velat undvika att nämnden med
eller mot sin vilja kommer att uppträda som part, ett
förhållande, som lätt uppstår, då den sakkunnige
anlitas av parten direkt.
Vad nu angår det sätt, varpå nämnden skall arbeta,
har man härför uppdragit ett särskilt reglemente, men
det förtjänar påpekas, att då man f. n. saknar
närmare kännedom om hur förhållandena både i ena och
andra avseendet komma att gestalta sig i praktiken,
så är det nuvarande reglementet att betrakta som ett
preliminärt förslag, ett provisorium, som längre fram
kan bli förmål för diverse justeringar.
För att emellertid ge en idé om nämndens
organisation och arbetssätt skall jag efter bästa förmåga
lämna en orienterande redogörelse härför.
Nämnden utgöres av 6 personer, av vilka var och
en av de tre organisationerna utsett två. F. n. består
nämnden av följande personer:
Ingenjör Erland Bratt, ordförande, byråchefen i
Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ingenjör
Ragnar von Segebaden, vice ordförande,
besiktningsmannen för motorfordon, ingenjör Nils A. Lannefors,
sekreterare, tekn. doktor Nils Gustafsson, översten,
friherre S. Åkerhielm samt ingenjör Evald
Johansson.
För att göra arbetssättet mera smidigt förutsätter
reglementet ett av 2 personer bestående arbetsutskott,
som enligt av nämnden lämnade direktiv handhar de
löpande ärendena och nämndens ekonomiska
förvaltning. Arbetsutskottet är sammansatt av ordföranden
och sekreteraren.
Då en fråga, ett mål eller ärende av vad slag det
vara månde, hänskjutits till nämnden, avgör
ordföranden i samråd med sekreteraren till vilken eller
vilka av nämndens ledamöter den skall hänskjutas.
Det må i detta sammanhang framhållas, att de
sakkunnigutlåtanden, som nämnden utfärdar, skola alltid
vara avgivna av minst 2 personer, av vilka minst 1
skall vara medlem av nämnden. Detta senare
förutsätter å andra sidan, att den sakkunskap, varöver
nämnden inom sig förfogar, är av en allsidig
beskaffenhet, som får anses giva ökat värde åt de
yttranden, som stödjas av nämnden. Sedan på sätt, som
ovan antytts, ärendet hänskjutits till sakkunniga,
hava dessa snarast eller inom föreskriven tid att
avgiva utlåtande. Detta föredrages vid sammanträde i
nämnden av den ledamot, som fått sig ärendet
tilldelat. Har sakkunnig utom nämnden deltagit i
ärendets handläggning, äger denne närvara vid dess
behandling i nämnden.
Kan nämnden utan vidare eller med iakttagande
av vissa, smärre justeringar, som godtagas av dem,
som verkställt utredningen, godkänna yttrandet, är
ju allt i sin ordning och detsamma vidarebefordras
till den myndighet, som anhållit om detsamma.
Skulle å andra sidan ej enighet omedelbart kunna
uppnås har man utan tvivel att räkna med
svårigheter, som dock måste överkommas genom
majoritetsutslag. Antag t, e. att de båda sakkunniga, som
ursprungligen handlagt ärendet, stannat i olika
meningar, ett förhållande, som ej är mera märkvärdigt,
än när medlemmar av högsta domstolen intaga olika
ståndpunkter i ett visst mål. Står nämndens
ledamöter inför detta sakförhållande och kunna de
stridiga åsikterna ej utjämnas, måste ytterligare en
sakkunnig inkallas, så att man i själva
sakkunnigutlåtandet har ett styrkeförhållande av 2 till 1.
Det ligger i sakens natur, att om man fördjupar
sig i teoretiska spekulationer, så kan man tänka sig
en hel del fall, som på grund av bristande enighet
bliva svåra att bemästra, men lämnar man de
teoretiska spekulationerna å sido och i stället håller sig
till alldagliga förhållanden, torde svårigheterna i
verkligheten vara ganska överkomliga. Det är
ingenting märkvärdigt, att s. k. sakkunniga stanna i olika
åsikter och detta innebär ej med nödvändighet att
en har rätt och den andre fel. Nämnden kan i alla
händelser ej göra mer än att komma sanningen så
nära, som det enligt dess mening är görligt för att
slutligen överlämna åt domstolen att fälla det
avgörande ordet.
Jag bör kanske tillfoga i detta sammanhang, att
lagen av den 7 juni 1934 om bevisning genom
sakkunnig skall i tillämpliga delar ligga till grund för och
vara ett rättesnöre för nämndens verksamhet.
En fråga, som gärna inställer sig i samband med
nämndens tillblivelse, berör de kostnader som uppstå,
då nämnden anlitas och varifrån medel till deras
täckande skola tagas. Jag nämnde nyss lagen om
bevisning genom sakkunnig. Häri heter det:
"Sakkunnig äge rätt till ersättning för kostnad, som han haft
för uppdragets fullgörande samt för tidsspillan och
arbete efter vad rätten prövar skäligt."
Detta betyder, att i de fall då rätten anlitar
nämnden för egen räkning uppbära de av nämnden
anlitade sakkunniga ersättning efter vad rätten prövar
skäligt. Ersättning i detta fall utgår då av
statsmedel. Har part begärt nämndens yttrande, skall
enligt den åberopade lagen ersättning gäldas av den
part, som påkallat sakkunnigs utlåtande. Hava båda
parterna påkallat sakkunnigs anlitande eller har
rätten självmant förordnat därom, skall ersättningen
gäldas av parterna en för båda och båda för en.
Detta är nog gott väl, invänder man, men
nämnden består av 6 ledamöter och de 4 eller 5 som i
varje särskilt fall ej anlitats såsom sakkunniga, lära
väl e.j kostnadsfritt ställa sin tid till förfogande.
Detta torde vara riktigt, men man har anledning
förmoda, att de 3 organisationer som upprättat
nämnden skola helt eller delvis bestrida kostnaderna
härför. De ha redan bevisat sin goda vilja genom att
tillsammans ställa ett startkapital av 5 000 kronor
till nämndens förfogande.
Man kanske även skall anmärka därpå, att man för
varje yttrande anlitar 2 sakkunniga och dymedelst
fördyrar utlåtandet, men härtill genmäles, att
yttranden av detta slag torde företrädesvis komma att
infordras i mål, där stora ekonomiska intressen stå på
spel, och att yttrandet får anses hava ökat värde
genom att minst 2 sakkunniga svara för dess
innehåll.
A propos uttrycket: "svara för" bör kanske
framhållas — vad de närvarande med all säkerhet redan
insett — att där det gäller beedigandet av ett
yttrande, som nämnden utfärdat, kommer denna för-
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
