Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
oreningar gör denna malm särskilt lämpad för vissa
ståltillverkningar, under det att den vid dessa processer
bildade slaggen eventuellt kan användas såsom
utgångsmaterial för framställning av vanadin och titan jämte
legeringar av dessa metaller.
Såsom påpekades av Wylie innehåller ett ton järnsand
100,16 kg titan och 2,04 kg vanadin. A. D. Munro och
H. S. Gibbs ha med utgång från dessa siffror studerat de
problem (N. Z. J. Sei. Tech., 1938, 19, p. 523—526) och
svårigheter, som äro förbundna med sammanställningen
av en ny, enkel och ekonomisk process för utvinnandet
av dessa beståndsdelar, varefter järnmalmen skulle
erhållas i en mera ren form.
Behandlingen av råmalmen med saltsyra lämnade
dåliga resultat och övergavs snart. Experiment utfördes
sedan med smälta blandningar, utvalda med hänsyn till
att så låga kostnader som möjligt skulle uppstå.
Resultaten av en stor mängd av dessa experiment äro uppförda
i tabeller, varvid det fördelaktigaste resultatet erhölls
medelst en blandning av kalciumoxid (CaO) och
kalciumklorid (CaCl2). Smältningar med dessa blandningar
studerades sedan ingående i större skala, och det befanns,
att sex delar av en blandning innehållande 40 till 50 %
kalciumklorid och 60 till 50 % kalksten på en del
järnsand efter läkning av den smälta produkten med svag
saltsyra gav approximativt 90 % utbyte av vanadin och
titan, varvid järnåterstoden erhölls i form av Fe3C>4.
Extraktion med vatten vid separation av vanadin och
titan från järnet visade sig vara ineffektiv; antagligen
äro dessa grundämnen närvarande i form av svårlösliga
vanadat och titanat av kalcium. Extraktion med utspädd
syra ökar processkostnaden men är effektiv, och då
saltsyra bildar kalciumklorid, blir processen cyklisk för
denna substans. Olyckligtvis lämnas något vanadin och
titan kvar i järnoxiden, men i gengäld utlöses mycket
litet järn med utspädd syra. Genom tillsättning av
kal-ciumhydroxid till denna lösning till pH = 5, erhålles en
fällning, som innehåller allt det upplösta vanadinet och
3/4 av titanet. Genom kokning av filtratet separeras det
återstående titanet från järnet.
Genom detta tillvägagångssätt befrias järnsanden från
en stor del av titanet och vanadinet, vilka ursprungligen
varit förenade med densamma, och den är nu lämpligare
för järn- och ståltillverkning än i sitt ursprungliga
tillstånd. Vid läkningen erhållas två produkter, ingendera
fri från järn. Den första innehåller 90 % av det
ursprungliga vanadinet tillika med det mesta av titanet,
den andra innehåller titan men icke vanadin. Båda dessa
äro värdefulla.
Författaren påpekar att det nuvarande arbetet snarare
måste anses såsom ett förslag till utnyttjandet än en
driftsplan, och ytterligare försöksarbeten måste utföras.
E. R—s.
Ur redogörelsen framgår att år 1937 utgör ett
rekordår ur förbrukningssynpunkt för dessa metaller. Följande
lilla tabell visar att förbrukningen 1937 väsentligt
översteg närmast föregående rekordår 1929.
Världskonsumtionen i 1 000 ton.
År Aluminium Bly Koppar Zink Tenn
1900 ..... 7,3 871,3 512,7 474,8 81,6
1929 ..... 276,0 1 703,o 1 760,9 1 440,3 184,2
1932 ..... 139,7 1 103,1 903,7 836,6 116,7
1936 ..... 399,3 1 579,2 1 784,4 1 513,5 174,1
1937 ..... 501,7 1 722,0 2 062,o 1 595,4 191,9
Under våren 1937 uppköptes stora kvantiteter i och
för lagring, enär man väntade en kraftig prisstegring.
Detta torde ha medfört att den verkliga förbrukningen
1937 är lägre än den, som kommer till synes i tabellen.
Av tabellen framgår även att förbrukningen av
aluminium stigit från 7 000 ton år 1900 till över en halv mill.
ton 1937; förbrukningen av koppar har under samma
tid fyrdubblats; förbrukningen av zink har tredubblats;
förbrukningen av tenn har stegrats 2,5 gånger och
blykonsumtionen har fördubblats.
Med undantag för bly blev 1937 även ett rekordår för
produktionen av dessa metaller, ett förhållande, som
enklast framgår direkt av följande tabell.
Världsproduktion i 1 000 ton.
Förenta Den övriga T ( 1(
Ar Staterna världen 10talt
Aluminium ........ 1929 103,4 178,7 282,1
1937 132,8 357,8 490,6
Bly ............... 1929 660,3 1 090,3 1 750,6
1937 432,0 1 259,7 1 691,7
Koppar ........... 1929 1 399,1 659,4 2 058,5
1937 1 140,8 1 393,2 2 534,0
Zink .............. 1929 567,4 890,0 1 457,4
1937 505,2 1 130,o 1 635,2
Tenn ............. 1929 — 195,4 195,4
1937 — 205,4 205,4
Vad metallpriserna beträffar nådde de ett maximum
under mars månad 1937 beroende på ovan angivna
orsaker.
Tabellavdelningarna äro överskådliga och praktiskt
anordnade, och boken giver i koncentrerad form alla de
statistiska uppgifter rörande ovanstående metaller, som
äro av intresse.
E. R—s.
Metallnoteringar
Litteratur
Statistische Zusammenstellungen über Aluminium,
Blei, Kupfer, Zink, Zinn, Kadmium, Nickel,
Queck-silber und Silber. 39 årgången 1928—1937, XV + 133
sidor, Metallgesellschaft Aktiengesellschaft, Frankfurt
am Main 1938.
Denna förnämliga publikation behandlande förbrukning
och produktion av samt priser på ovan angivna metaller
har nu utkommit med en ny volym gällande i
huvudsak metallmarknaden under år 1937, ehuru de statistiska
uppgifterna omfatta tio år.
Järnverksföreningens metallnoteringar den 23 mars
1939.
1) Prima svenskt exporttackjärn .......... kr. 160: —
per engelskt ton om 1 016 kg fob exporthamn netto
per 30 dagar.
2) Billets, enkelvällda, över 0,45 kolhalt sv. kr. 335—385
3) Valstråd (prima lintrådskvalitet; ej
musikvalßtråd), över 0,65 kolhalt....... 375—405
4) Valsat martinjärn, mjukt, grundpris „ „ 230—250
5) Valsat lancashirejärn, grundpris.... „ „ 360
Rubrikerna 2—5 avse ton om 1 000 kg fob exporthamn
netto 30 dagar.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
