- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Bergsvetenskap /
33

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

BERGSVETENSKAP

REDAKTÖR: ERNST J. A. ROTHELIUS

HÄFTE 5 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 13 MÅ) 1939

INNE HÅLL: Pumpning av avfall från Kantorps anrikningsverk, av Hjalmar Eriksson. — The Institute of
Metals. — Tantal och niob. — Notiser. — Litteratur. — Metallnoteringar.

Pumpning av avfall från Kantorps anrikningsverk.

Av HJALMAR ERIKSSON.

Anrikning i något större skala började vid
Kantorps gruvor 1913. Grovt avfall från sättmaskiner
uttogs då, och detta pumpades med den tidens
spiral-pumpar till en närbelägen damm, som med åren
utvidgades till mer än 16 liars areal. Området var
från början en dalgång av ett par meters djup under
anrikningsverkets golvnivå, men under årens lopp
blev det en avfallshög av ca 13 m höjd ovanför
samma nivå. Bortre delen av avfallsdammen är
klarbassäng för slamvattnet, som ledes genom
cementtuber tillbaka till anrikningsverket. Icke utan
framgång liar tallskog planterats pä äldsta delen av
avfallshögen, men det är en annan historia.

1918 utbyttes förutvarande valskrossar mot en
kulkvarn med siktar, och råmalmen nedmakles i denna
till max. 3 mm. Anrikningen sker fortfarande vid
denna max.-grovlek. Gruvdriften har under årens
lopp ökats från ca 100 ton råmalm per dag till mer
än 500 ton. 1938 maldes i anrikningsverket 151 606
ton råmalm och erhölls 68 452 ton slig samt 83 154
ton avfall på 6 815 drifttimmar = 12,2 ton avfall pr
timme. Alla vikter äro torrvikter. Det är för våra
förhållanden avsevärda mängder avfall, som måste
beredas rum åt för varje år, och gruvornas närmaste,
något flacka omgivningar, utan Bergslagens höga
berg och djupa dalar, gör, att problemet i längden ej
var så alldeles enkelt.

Då spiralpumparna ej längre förmådde pumpa upp
avfallet, fingo de hjälp av lågkomprimerad luft
(3 kg), som inblåstes i ledningen efter pumparna, och
på detta sätt klarades problemet några år.
Avfallsledningen från spiralpumparna ut i den närliggande
dammen nådde slutligen ca 200 m längd. Avfallet
pumpades upp till toppen av avfallshögen och fick
sedan avsätta sig efter det bildade, lutande planet
ner till klarbassängen i bortre änden. Avfallshögen
kunde ej byggas på hur högt som helst, därför att
klarbassängen ej fick igenfyllas. Efter klarning
användes vattnet om och om igen, och intet slamvatten
slappes ut och får förorena de små vackra, om också
ej så klara sjöarna nedanför. Detta medför även en
stor kraftbesparing, mot om vattnet skulle pumpas
upp från sjön mot ca 4 kg tryck.

På en km avstånd från anrikningsverket finnes en
mosse av ca 13 hars storlek. Denna mosse har i äldre
tider producerat underlaget för drivkraften till
gruvorna i form av bränntorv, och stora delar av den-

samma voro uppgrävda till ett par m djup. Dessa
torvtäkter voro nu vattenfyllda och väl lämpade att
användas som klardammar, om avfallet kunde fraktas
dit, men hur skulle detta låta sig göra? Den svenska
och utländska litteratur på området, som jag hade
tillgång till, var ytterst mager. En del erfarenhet
hade vi ju alltid från ovannämnda tidigare pumpning,
och en del försök i mindre skala utfördes.

Till stor del gissningsvis uppgjordes och
genomfördes ett projekt att med gummiklädda
centrifugalpumpar pumpa avfallet, bestående av 12—15 ton grus
pr timme av upp till 3 mm grovlek tillsammans med
ca 5 000 liter vatten pr min. Att pumpa samma
kvantitet relativt slamfritt vatten från mossen och
tillbaka till den gamla klarbassängen var ju den enkla
sidan av projektet.

Pumparna beställdes för 2 kg tryck, och det har
visat sig, att detta blivit just maximaltrycket.
Rör-anslutningarna äro 8", och trefasmotorn är på 50 hk
med kilrepsdrift. En pump är placerad i
anrikningsverket och en i uppförsbacken på ca 200 m avstånd.
Försök har gjorts att ansluta denna
mellanstationspump direkt med sugrör och tryckrör inkopplade i
ledningen, men detta medförde ingen fördel utan
bidrog endast att göra trycket i ledningen mera
växlande med större strömstötar. Nu användes en lår

Fig\ 1. Pumphjulen.

33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939b/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free