Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
REDAKTÖR: ERNST J. A. ROTHELIUS
HÄFTE 6 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 10 JUNI 1939
INNEHÅLL: Triangel- och polygontägsmätning med markscheiderinstrument, av P.A.Anderson. — Notiser.
— Noteringar.
Triangel- och polygontågsmätning m ed
markscheiderinstrument.
Av P. A. ANDERSON, Kiruna.
För mätning av de horisontala och vertikala
vinklarna vid triangel- och polygontågsmätningar
användas som bekant teodoliter. En sådan — med
tillhörande uppsättning av stativ och signaler samt
lodapparat — är emellertid en rätt så stor utgift, varför
många mindre gruvfält ej anse sig ha råd att anskaffa
en dylik utrustning, utan nöja sig med att mäta
märkpunkterna enligt den vanliga
markscheider-metoden.
Denna är som känt behäftad med vissa "svagheter",
av vilka den svåraste är, att man vid hopläggning
av t. e. en rundmätning ytterst sällan — för att icke
säga aldrig — får slutpunkten att sammanfalla
mëd begynnelsepunkten. Avståndet mellan de båda
punkterna kan, om mätningen har stor utsträckning,
bli rätt så stort. En fördelning av denna skillnad
är mycket besvärlig och ej alltid tillförlitlig. Skulle
man dessutom — av en eller annan anledning —
behöva göra en omläggning av mätningen, så bliva de
båda hopläggningarna sällan fullt lika, utan små
skiljaktigheter vilja gärna uppstå.
Ett vanligt markscheiderinstrument däremot
finnes väl i allmänhet vid varje gruvfält av någon
betydenhet, varför författaren gjort en del försök för
att utröna, om ej det vanliga
markscheiderinstru-mentet skulle kunna användas för en noggrannare
mätning av de horisontala vinklarna, än att genom
syftning till två punkter uppdraga ritslinjer på
mät-lappen, samt sedan mäta vinkeln mellan dessa med
tillhjälp av en gradskiva.
För försökens utförande användes — förutom
markscheiderinstrumentet — 3 st. graderade
mät-skivor av mässing. Som synes av fig. 1 äro desamma
graderade i 360 grader, varjämte varje grad är delad
i 4 delar. Varje del motsvarar således 15 minuter.
Med tillhjälp av två st. nonier (se fig. 2), som
anskaffades på ett senare stadium av försökens
utförande, och vilka äro avsedda att skruvas fast på
markscheiderinstrumentets linjal, kan sedan avläsning
göras på en halv minut när.
I mätskivans centrum finnes ett litet hål, i vilket
kan placeras en dubb, vars utseende synes å
skärningen till skivan, fig. 1. I linjalens framkant (fig. 2)
är en s. k. dubbhållare fastsatt. I densamma är ett
litet hål uppborrat. Detsamma är avsett att passa till
den förut omnämnda dubben, och de böra vara utförda
så, att man lätt kan placera dubbhållaren på dubben,
utan att glappning uppstår. Centrum i dubbhållarens
hål måste ligga exakt i linjalens framkant.
Nonierna.
Vid fastskruvandet av nonierna på linjalen tillses,
att noll-linjen på nonie 1 sammanfaller med linjalens
framkant. I den ända av linjalen, där tubbocken är
placerad, finnes en urtagning i framkanten för att
möjliggöra tubens vridning till vertikal ställning —
antingen uppåt eller nedåt. För att få noll-linjen på
nonie 2 att ligga exakt i förlängningen av
instrumentlinjalens framkant placeras en mindre linjal eller
skala (se fig. 2) intill instrumentlinjalens framkant,
varefter nonie 2 flyttas, så att noll-linjen
sammanfaller med kanten på den lilla linjalen. Nonie 1 och
nonie 2 ligga då i samma linje som instrumentlinja-
Fig. 1. Mätskivan.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
