Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
urgraniterna och den malmförande
formationen. Detta gäller även och kanske
framförallt, där urgraniterna övergå i
finkorniga, leptitliknande randfacies.
Blottas kontakterna i dylika fall, visa de sig
alltid skarpa, Inom Upplands
kustområden finner man flerstädes helt andra
kontaktförhållanden, i det att
urgraniterna trängt in som mera tunnflytande
lösningar, genomsaftat och upplöst
leptit-koinplexen. Att draga skarpa gränser
mellan granit och leptit är där oftast
omöjligt, och graniten är rik på
igenkännbara rester av leptit liksom leptiten
på granitiska ådror. Karakteristiskt är
att urgraniterna icke ens vid detta
in-trusionssätt givit upphov till pegmatiter.
Även inom övriga delar av Bergslagen
kan man finna svaga ansatser i denna
riktning. Större betydelse synes den
dock ha endast här och var inom
Bergslagens östligaste delar.
Grönstensgångarna.
Yngre än urgraniterna och veckningen
äro de grönstensgångar, vilka ofta i
rikligt antal genomdraga både
leptitforma-tionen och urgraniterna, I allmänhet äro
dessa gångar att tyda som omvandlade
diabaser uppkomna under en tektoniskt
sett relativt lugn period, utmärkt av
sprickbildningar. I Upplands
kustområden, såsom t. e. inom Herrängsfältet,
hava gångarna karaktären av
omvandlade andesiter och basalter och äro då
förbundna med porfyrgångar.
De sensvioniska graniterna och gnejserna.
Den svioniska cykeln avslutas med de
intensiva omvandlingar, som givit
upphov till ådergnejserna i Sörmland och
angränsande landskap. Dessa bruka
sammanfattas som "sörmlandsgnejser". De äro
omvandlade leptiter och sediment tillhörande
leptit-formationen samt urgraniter. Även de urgraniterna
genomsättande grönstensgångarna hava iakttagits i
sörmlandsgnejserna. Alla försök att tyda
Sörmlandsgnejsernas komplex som genomgående bestående av
djupbildningar med bevarade primära
utbildningsformer äro dömda att misslyckas, emedan alla
övergångar finnas mellan leptitformationens bergarter och
urgraniterna i normal utbildning och
sörmlandsgnejserna och rikligt med igenkännbara rester av de
nämnda bergarterna finnas inom sörmlandsgnejserna.
Vad som kan diskuteras är, hur denna omvandling
kunnat ske. Att den skett på relativt stort djup, vid
hög temperatur och i samband med storartade
materialtransporter torde numera vara fullt klarlagt.
Enligt författarens åsikt har omvandlingen ägt rum
under en regional sänkning av mellersta Sverige till
sådana djup, att partiella smältningar och
upplösningar kunde äga rum på den fasta jordskorpans
undersida. Det på detta sätt bildade granitiska
materialet sökte sig uppåt genom ovanliggande delar
omvandlande dessa, givande bergarterna deras grovt
gnejsiga utbildning. Att en kraftig ansamling av
Fig. 1. Karta visande kontaktomvandlingens styrka intill urgraniterna
(svagt rutnät) och de yngre, sensvioniska graniterna (kraftigt rutnät) inom
Ljusnarsbergs malmtrakt. Omvandlingens styrka är mätt på
kornstorleken av leptiternas grundmassor. Den finaste prickningen motsvarar
0,05—0,08 mm, den något grövre prickningen 0,O8—0,1 mm och den grövsta
mera än 0,1 mm:s kornstorlek. 1 : 300 000.
gaser ägt rum vid denna process visar rikedomen på
pegmatiter uppträdande som sliror eller mera
självständiga partier. Bergartskomplexen inom
åder-gnejszonen tjänstgjorde samtidigt i stor utsträckning
som ett filter kvarhållande vissa element och
genomsläppande andra. För Kantorps malmtrakt kom
författaren till den slutsatsen, att en anrikning ägt rum
av järn, magnesium och aluminium, under det att
en minskning ägt rum av alkalier, kalcium och
kiselsyra. Denna berggrundens "filterverkan" förklarar
en hel del av de mineralnybildningar, som ägt rum
inom ådergnejsernas område.
Utanför ådergnejsernas kärnzon ägde successivt allt
svagare omvandlingar rum. Denna yttre zon med
utåt allt mera förtonande omvandlingar har hittills
föga beaktats i svensk malmgeologisk forskning.
Typiska områden för denna ytterzon till
ådergnejserna finnas inom Nora och Linde bergslager. Man
finner där en så att säga utfingrande pegmatitisering
och fältspatisering i samband med en ofta intensiv
glimmerskifferbildning. Omvandlingen har icke
regionalt överfört bergarterna till gnejser såsom inom
kärnzonen. Utanför omvandlingsstråken äro de
malmförande bergarterna ännu att beteckna som leptiter.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
