- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Bergsvetenskap /
65

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

BERGSVETENSKAP

REDAKTÖR: ERNST J. A. ROTHELIUS

HÄFTE 9 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 9 SEPT. 1939

INNEHÅLL: Om spektralanalytiska metoder och deras användning vid malmundersökningar och
rnalm-prospektering, av laborator Sture Landergren. —- De mellansvenska järnmalmernas omvandlingar i
belysning av den geologiska utvecklingen i svionisk tid, av Nils H. Magnusson.

Om spektralanalytiska metoder och deras
användning vid malmundersökningar och
malmprospektering.

Av laborator STURE LANDERGREN.

Inledning.

Atomernas förmåga att emittera ett spektrum
med för varje atomslag karakteristiska
spektral-linjer med bestämda våglängder, och den
omständigheten, att intensiteterna hos dessa spektrallinjer äro
proportionella mot det antal atomer av olika slag, som
kunna ingå i ett undersökningsobjekt, har som
bekant givit oss ett värdefullt analytiskt hjälpmedel:
den kvalitativa och den kvantitativa
spektralanalysen.

Det finnes ett flertal spektralanalytiska metoder
utarbetade. De skilja sig huvudsakligen genom det
sätt, på vilken den spektrala emissionen
åstadkommes. Detta förfaringssätt kan nämligen varieras
åtskilligt, som vi i det följande skola se, och snart
sagt varje institution — vetenskaplig eller teknisk —
där spektralanalytiska undersökningar bedrivas, har
utarbetat en metodik, avpassad efter de speciella
krav, som betingas av undersökningsobjektets art.

Om man slutligen betänker, att de instrumentella
hjälpmedlen — både spektrograferna och
mätinstrumenten för spektrallinjernas intensiteter — blivit
alltmer förfinade, såväl optiskt som mekaniskt, så kan
lätt inses, att vi i den moderna spektralanalysen fått
ett oumbärligt hjälpmedel inom alla de
verksamhetsfält, där behovet av snabba men på samma gång
tillräckligt noggranna och känsliga analysmetoder gör
sig gällande.

Föreliggande framställning av metodiken gör
ingalunda anspråk på fullständighet utan avser endast
att delge några personliga erfarenheter av och
synpunkter på kvantitativa metoder inom den optiska
spektralanalysen. Jag kommer således icke att
befatta mig med den kvalitativa analysen, dvs.
tekniken för påvisandet av element i ett givet
undersökningsobjekt — denna procedur förutsättes vara
undanstökad — utan endast med några kvantitativa
bestämningsmetoder av element, som redan äro
påvisade i ett undersökningsobjekt.

Metodiken.

Vid en kvalitativ spektralanalys gäller det främst
att tillgripa ett förfaringssätt, som ger möjlighet att
påvisa ett element i så låg koncentration som
möjligt. Yid den kvantitativa analysen får man tillämpa
någon metod, som antingen är relativt känslig eller
relativt noggrann. Något "både och" existerar
tyvärr icke. Härtill kan man foga spektralanalysen
"gyllene regel": vad man vinner i analyshastighet
förlorar man i noggrannhet.

I de geokemiska laboratorierna måste den
spektralanalytiska utrustningen vara relativt omfattande, så
att tillräckliga möjligheter finnas att variera
analysmetodiken från fall till fall, då ju
undersökningsmaterialet är mycket växlande. Vid
malmundersökningar, och kanske i ännu högre grad vid
malmprospektering, gäller det att snabbt och genom
massanalyser skaffa sig en orienterande kännedom om
elementfördelningen och om halten av ett eller flera
element, I sådant fall bör ju först en metod tillgripas,
där noggrannheten icke behöver vara större, än aft
man kan komma tillrätta med storleksordningen av
koncentrationerna. Men det skall gå fort att skaffa
sig denna kännedom. När det gäller driftsanalyser
av t. e. metaller och legeringar måste däremot ställas
stora krav på noggrannheten. Om det gäller
standardanalyser kan man även uppdriva hastigheten
ganska mycket.

Den kvantitativa analysen går ut på, att man i
ett fotografiskt registrerat spektrum av ett
undersökningsobjekt på ett eller annat sätt uppmäter
intensiteterna hos de för analys utvalda spektrallinjerna
av de element som skola bestämmas. En
spektral-linjes intensitet är nämligen proportionell mot det
antal atomer av elementet ifråga, som finnes i provet,
m. a. o. mot koncentrationen. Spektrallinjens
svärt-ning av en fotografisk plåt är clen storhet, som
ligger till grund för den kvantitativa analysen.
Relationen mellan svärtningen S, spektrallinjeintensiteten

65

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939b/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free