Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
man antingen låter jonspektra eller atomspektra
träda i förgrunden, då, ju, som förut nämnts, ett
gnistspektrum är en blandning av båda slagen. Som
bekant gäller för relationen mellan kapacitet C,
spänning V och elektricitetsmängd Q följande formel:
Q — C-V
Är nu kapaciteten stor, så erfordras en stor
elektricitetsmängd för att uppnå den erforderliga
överslagsspänningen mellan elektroderna. Vid
urladdningen transporteras stora elektricitetsmängder, som
ge gnistan en hög momentan strömstyrka, vilket i
sin tur betyder en hög gaskinetisk temperatur. En
ökad jonisering av atomerna blir följden.
Stor självinduktion betyder, att en väsentlig del
av energien blir absorberad. Strömstyrkan vid
urladdningen blir mindre och därmed även den
gas-kiuetiska temperaturen. Denna "kallare" gnista har
därför lägre joniseringsverkan. 1 regel är det
fördelaktigt att vid analys av de tunga metallerna
(med relativ hög joniseringsspänning, t. e.
stålmetallerna) öka kapaciteten och arbeta med liten
självinduktion. Vid analys av metallegeringar, där
lättmetaller ingå (t. e. Mg, Zn, Al) är däremot en
minskning av kapaciteten resp. en ökning av
självinduktionen att förorda.
Fig. 2 är en serie gnistspektra av ett stål. Den
anlagda spänningen är i alla upptagningarna ca
12 000 voit. Exponeringstiden är 4 min. för varje
upptagning. Kapaciteten har successivt ökats från
a till e. Självinduktionen är densamma i a—e. 1
f är självinduktionen 0,1 av den i e, men kapaciteten
är densamma i e och f. Vi kunna konstatera en
ökning av de flesta spektrallinjers intensitet med
ökad kapacitet. Så äro t. e. de båda kromlinjerna
4 254,3 Å. E. och 4 274,8 A. E. icke iakttagbara i a
men tilltaga i intensitet och äro relativt starka i e
och framför allt i f. Kromhalten är 2,6 %.
Det har för spektralanalytikerna länge varit ett
problem att få en metod, med vilken man kan er-
även i de fall, där metallerna ifråga ingå i små
mängder.
Vid alla undersökningar av malmer, mineral och
- bergarter, framför allt då det gäller att få en
orienterande kännedom om elementfördelningen, är den
av V. M. Goldschmidt och hans medarbetare
utexperimenterade kolbågmetoden den, som snabbast för
till målet. Metoden går i stort sett ut på att låta
speciellt rena elektrodkol med analysprovet infört
i det undre som katod tjänande kolet förbrinna i en
elektrisk likströmsbåge. Katodkolet har den form,
som fig. 3 utvisar.
Provet skall föreligga i pulverform. Urholkningen
i kolet skall vara så avpassad, att substansen jämte
den övre urholkade de- .„
— 12 mm. >
len av kolet skall ha
förbrunnit vid
exponeringens slut. Det är av
största vikt, att hela
substansmängden
förbrukas under
exponeringen, ty annars kan
det lätt inträffa, att de
svårflyktigare
elementen icke ha avgivit sitt spektrum. Den
omständigheten, att de i provet ingående atomslagen
emittera sina resp. spektra i en ordningsföljd, som
väsentligen är betingad av atomernas ångtryck, kan
vara både till fördel och till nackdel. Man kan t. e.
med fördel begagna sig av denna "destillation" av de
olika atomslagen under förbränningen, i det man
väljer exponeringen i ett skede, då huvudparten av
ett element, som man önskar bestämma, avger sitt
spektrum. Ett exempel skall förtydliga detta. Man
önskar bestämma en obetydlig ädelmetallhalt i en
malm. För detta ändamål företages först en
indrivning av ädelmetallhalten i en blypärla. Denna
blypärla förbrännes härefter i kolbågen. Under den
första delen av förbränningen förgasas bly och avger
sitt spektrum, under det att de svårflyktiga ädel-
Elektrodkol med
urholkning: för anbringande av
analysprovet. Kolet tjänar som
katod i en likströmsbåge.
Fig. 2. Gnistspektrum av stål. Exponeringstid för varje
upptagning 4 min. Spänning ca 12 000 voit sek. Kapacitet:
a: 600 cm, b: 1 200 cm, c: 1 800 cm, d: 2 400 cm, e och f:
3 000 cm. Självinduktion: a—e: 800 000 cm, f: 80 000 cm.
De båda kromlinjerna äro belägna vid 4 254,3 A. E. och
4 274,8 A. E.
Fig. 4. Spektralanalys av blypärla för påvisande av guld.
hålla ett för kvantitativ analys användbart spektrum
av svårflyktiga metaller med hög
joniseringsspänning, t. e. Ta, Mo och W. En metod, som nöjaktigt
synes ha löst detta problem, har utarbetats på
senaste tiden. Man bringar provet i lösning och låter
upphettade spektralrena elektrodkol absorbera en
bestämd volym av lösningen. Lösningsmedlet får
avdunsta och kolen med det indunstade provet
insättas i en högspänningskrets med stor kapacitet och
liten självinduktion, varvid ett spektrum kan erhållas,
metallerna avge sina spektra först sedan allt blyet
har avdestillerat. På detta sätt anrikas
ädelmetal-lerna under själva förbränningen, och man kan
genom att exponera på lämpligt sätt avpassade
skeden av förbränningen erhålla relativt starka
spektral-linjer av ädelmetaller.
Fig. 4 visar en spektralanalys av en blypärla, vari
en obetydlig guldhalt skulle påvisas. Den första
upptagningen a visar huvudsakligen blylinjerna.
Spektra b och c visa en guldlinje och spektrum d,
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
