Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
De mellansvenska järnmalmernas omvandlingar i
belysning av den geologiska utvecklingen
i svionisk tid.
Av NILS H. MAGNUSSON.
(Forts. fr. sid. 62.)
Kontaktmetamorfos intill urgraniterna.
Utom reaktionsskarnbildningen, som åstadkommits
av den regionala uppvärmningen vid urgraniternas
framträngande, och de metasomatiska
omvandlingarna, som åstadkommits av från urgranithärdarna
kommande lösningar, har man även att räkna med
den skärpta omvandling, §om åstadkommits intill
ur-granitkontakterna. Denna omvandling poängterades
först av G-. Lindroth med exempel framförallt från
Torsåker i Gästrikland. Samma omvandlingar kunde
även konstateras intill Horrsjögraniten på
Persbergs-halvön. Dylika omvandlingar ha sedan konstaterats
överallt i Bergslagen. Som exempel på dylika
omvandlingar må nämnas granatpyroxenskarnets
överförande till epidot-hornblendeskarn. Dessa
omvandlingar, som även ofta karakteriseras av nybildning
av sådana mineral som scheelit, flusspat och diverse
sulfider, fordra en viss, ofta kraftig materialtillförsel
från graniterna och har, liksom
reaktionsskarnbildningen, vanligen avslutats med bildningen av
sprick-inineral. Där granitkontakterna ligga tätt samman,
tenderar denna kontaktmetamorfos att bliva regional.
Karakteristisk för dylika områden är kombinationen
av pyroxen och hornblende i olika proportioner.
Anmärkningsvärt är, att den sulfidbildning, som
kunnat konstateras intill urgranitkontakterna, så
sällan lett till brytvärda fyndigheter. Särskilt är detta
fallet i västra Bergslagen. Sulfiderna synas i stället
höra till den yttre oinvandüngszon, som representeras
av de metasomatiska omvandlingarna. Möjligt är
dock, att en del sulfidfyudigheter i
östra Bergslagen, såsom de i Dannemora
och Kallmora funna, närmare höra
samman med kontaktzonen.
Inga nya järnmalmer hava skapats
genom urgraniternas
kontaktmetainor-fos. Endast den omvandling av äldre
malmer, som förut berörts, har blivit
resultatet. På grund av de nya
skarnmineralens höga järnhalter har
omvandlingen vanligen betytt en försämring av
malmerna genom en minskning av deras
magnetitinnehåll, då en del järn
överförts från magnetitform till silikatform.
En viss förgrovning av kornstorleken
kan dessutom ofta spåras.
Inom Herrängsfältet, där, såsom förut
har nämnts, urgraniterna som regel
sakna skarpa kontakter och en mer eller
mindre kraftig upplösning av
leptit-komplexen ägt rum, hava även
malmerna undergått intensiva omvandlingar.
Malm-skarn-kalkkropparna hava, där de
ligga utanför graniterna, mer eller min-
dre rikligt genomdragits med gångar och ådror av
granit. I samband härmed har en kraftig nybildning
av skarn ägt rum i kalkstenarna samtidigt som de
äldre skarnmassorna i större eller mindre utsträckning
ommineraliserats. Karakteristiska äro framför allt
mäktiga granatskarn utanför malmerna samt
nybildning av hedenbergit och hornblende inom dessa. Där
malmerna ligga inom graniterna, äro de mer eller
mindre upplösta i dessa och ligga som större och
mindre, av granit genomsaftade och utspädda rester
(fig. 2 och 3). I dessa är mineralnybildningen ännu
intensivare och mineralsammausättningen uppvisar
kraftiga växlingar från punkt till punkt. Slutligen
har en kraftig impregnation med sulfider ägt rum,
framförallt av svavelkis, zinkblende och blyglans.
Denna impregnation tilltar i intensitet med
granit-genomvävningen och är störst i de i graniten
simmande malmresterna.
Dén kontaktmetamorfos, som Herrängsfältet
uppvisar, får dock betraktas som rätt ovanlig för den
mellansvenska malmförande regionen.
Kontaktmetamorfos intill grönstensgångarna.
De grönstensgångar, som genomdraga både den
malmförande formationen och urgraniterna
och^till-höra den relativt lugna perioden efter veckningen och
urgranitintrusionerna, hava av allt att döma endast
åstadkommit mycket svaga omvandlingar i malmerna.
Man finner dock ofta i skarnmalmerna hur en
horn-blendebildning ägt rum närmast kontakterna.
Vanligen är bredden på denna kontaktzon endast att
räkna i cm eller dm men kan även nå en eller annan
Järnmalm,
kalksten o.
skarn.
Leptit
Grå
urgranit
Röd
urgranit
[-Grönstensgångar-]
{+Grönstens-
gångar+}
Fig. 2.
Karta över tvenne ej granitgenomsatta malmkroppar inom
Herrängsfältet (Markdalsgruvan). 1 : 100.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
