Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
REDAKTÖR: ERNST J. A. ROTHELIUS
HÄFTE 10 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 14 OKT. 1939
INNEHÅLL: Om spektralanalytiska metoder och deras användning vid malmundersökningar och
malm-prospektering, av Sture Landergren. ■— Volframproduktionen inom det engelska imperiet. — Notiser. -—
Noteringar.
Om spektralanalytiska metoder och deras
användning vid malmundersökningar och
malmprospektering.
Av STURE LANDERGREN.
(Forts. fr. sid. 68.)
I det föregående ha några metoder beskrivits,
varvid analysprovet förelegat som metaller eller i
pulverform. Det kan emellertid i många fall vara
ändamålsenligt eller nödvändigt att utföra analysen
av ett prov i lösning. Visserligen åtgår det tid för
provens förbehandling. I synnerhet är detta fallet,
då det gäller undersökning av malmer, bergarter o. d.,
och därigenom elimineras ju en del av
spektralanalysen stora företräden, nämligen snabbheten.
Om det gäller ett bergartsprov måste ju först
kiselsyran avlägsnas genom uppslutning och frånfiltrering
eller genom avrykning med HF, en relativt
tidsödande procedur. En stor fördel vinner man
emellertid genom att arbeta med lösningar, ty ett prov i
lösning är fullständigt homogent. Därigenom elimineras
en felkälla, som man vid spektralanalys av ett
pulverformigt prov otvivelaktigt måste räkna med, ty den
obetydliga mängd av ett pulverformigt prov som
åtgår för själva analysen kan givetvis ha en
sammansättning, som avviker från provet i sin helhet. En
annan viktig fördel, som ernås vid arbete med
lösningar, är den, att provet och dess
jämförelsebland-ning kunna göras praktiskt taget identiska. Detta
betyder, att så gott som identiska
emissionsbetingelser föreligga vid spektralanalysen av provet och dess
jämförelseblandning. Dessa båda fördelar ger
metoder för analys av lösningar det företrädet framför
andra metoder, att de kunna ge exaktare
analysresultat. En metod, som ifråga om analytisk skärpa
synes vara överlägsen, är den av H. Lundegårdh (8)
utarbetade metoden för spektralanalys av lösningar i
acetylengaslåga. Medelst en injektor införes den
finfördelade lösningen i gaslågan, varvid man noga
måste tillse, att lösningens tillströmningshastighet
och gastrycket under exponeringen hålles konstant.
Ett tämligen linjefattigt atomspektrum erhålles.
Lågans energi är för ringa för att medgiva, att
element med hög joniseringsspänning skola emittera
ett spektrum, och metoden ägnar sig därför bäst för
bestämning av alkalimetallerna, jordartsmetallerna
och i allmänhet element med låg joniseringsspänning.
Därtill är metoden också avsedd. Inalles kan, enligt
Lundegårdh, ca 30 element bestämmas efter denna
metod. Man kan även öka energitillförseln i lågan
genom att låta en högspänningsgnista med stor
kapacitet slå över i gaslågan, och man kan därigenom göra
ytterligare ett antal element med högre
joniseringsspänning tillgängliga för analys. I övrigt hänvisas
till Lundegårdhs egen beskrivning av metoden, som
återfinnes i litteraturförteckningen (8). Jag har själv
tyvärr hittills icke haft tillfälle att arbeta enligt
denna metod men står just i begrepp att utföra en
serie analyser enligt det Lundegårdhska
förfaringssättet och knyter givetvis stora förhoppningar till
detsamma.
I det nyinrättade geokemiska laboratoriet vid
Sveriges geologiska undersökning kommer arbetet i
huvudsak att gå efter de skisserade riktlinjerna.
Härmed har jag givit en kortfattad orientering
beträffande några av de optisk-spektralanalytiska
metoder, som stå till buds vid undersökningar,
där det gäller att bestämma halter av element, vilka
i ett undersökningsobjekt förekomma inom de lägre
koncentrationsintervallen. Jag har vidare framhållit,
att den spektralanalytiska metodiken måste anpassas
efter undersökningsobjektets art och graden av den
noggrannhet och känslighet, som kräves i de olika
undersökningsfallen. Att söka uppställa några regler
är därför meningslöst. Metodiken är utförligt
behandlad i facklitteraturen, av vilken en liten
sammanställning återfinnes i litteraturförteckningen i slutet
av uppsatsen.
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
