Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
ningen, tills nya intressen i volfram drog
uppmärksamheten till fältet år 1934. Sedan dess ha arbetena
på de flesta av de gamla inmutningarna åter
igångsatts och malmletning företagits längs malmådrorna.
Gruvorna äro belägna i ett bergigt land i ett bälte
3,2 mil långt och 1,9 mil brett sträckande sig i
nordvästlig riktning från sjöns övre del. Flera av de högre
belägna gruvorna äro svårtillgängliga och kunna
endast brytas sommartid, när snön har smält. Därför
brytes endast rik malm i dem. Scheeliten
förekommer i kvartsgångar hållande något pyrit och
arseno-pyrit samt mycket litet kassiterit och guld, vilka
kvartsgångar uppträda i kvartsglimmerskiffer.
Brytningsmetoderna äro primitiva, och den vanliga
behandlingen består i krossning (om den är pyritisk, rostas
den först), sortering och anrikning av malmen på
Wilfley-bord. Hittills har alluvial scheelit utvunnits
ur sanden i Buckler Burn och Temple Creek av
guld-grävare, men gruvbolag undersöka nu även området,
och stora arbeten antydas.
Volframbrytning har utvecklats betydligt i södra
Rhodesia under de sista fyra åren, och 1938 nådde
produktionen till slutet av november rekordsiffran av
278 ton koncentrat med en rekordproduktion under
denna månad av 50,93 ton. Under det att ett flertal
gruvor direkt bidragit till produktionen, befinna sig
flera av dem ännu i utveckling eller stå i begrepp att
komplettera sina anrikningsprocesser. I
Essexvale-distriktet i närheten av Bulawayo brötos i Sapphire
Blue och Lo Matchie-gruvorna malmer med så hög
halt som 3 % scheelit, och trots att till en början
betydande anrikningsförluster förekommo, trodde man,
att dessa skulle kunna elimineras. I Mazoe-distriktet
påbörjade en ny gruva, kallad Mazoe Scheelite King
gruvan, produktion 1937. Denna bör icke förväxlas
med Scheelite King gruvan i närheten av Gatooma,
vilken även är aktiv. Golden Valley gruvan, Gatooma,
producerar scheelit som biprodukt vid guldbrytning.
The St. Swithins Ores and Metalls, Ltd. producerar
volframlt vid the Sequel gruvan vid Tshontanda i
Wankie-distriktet och bearbeta även inmutningar i
Nevada 9,6 mil från Bulawayo och Beardmore scheelit
1 Victoria-distriktet.
Före 1936 försummades volframproduktionen i
Union of South Africa nästan totalt. Den högst
rapporterade produktionen var 17 ton koncentrat 1918.
1936 steg emellertid produktionen till 29 ton, 1937
till 3 4 ton och under de första 11 månaderna av 1938
till 102. Den förnämsta källan är scheelit, vilken
erhålles från enskilda gruvarbetare i Steinkopf,
Na-maqualand, vilka bearbeta små kvartsgångar hållande
turmalin och scheelit, uppträdande i samband med
pegmatiter. Genomsnittshalten hos dessa gångar är
mer än 1 % scheelit, men mineralet har erhållits
billigt från rika punkter nära ytan, och eftersom
malmen är lagom grov för att handskrädas, erfordras
ingen anrikningsprocess. Rikare fyndigheter
förekomma i Xochasib på Oronge-floden, där 620 ton
malm i medeltal gåvo 2,4 % scheelit. I februari förra
året igångsatte ett nybildat bolag brytning av
fyndigheter i Uppington-distriktet i Gordonia, och
anläggning uppfördes.
Tanganyika är ett nytt tillägg till de små
producenterna inom imperiet. Till dessa höra dessutom
South-West Africa, Nigeria och Uganda. Volframit
upptäcktes först där 1934 i närheten av
Karagwe-tennfäl-tet, och till slutet av oktober 1938 ha omkring 27
ton slig producerats. Malmen kommer från Kibanda
beläget 18 mil från Muronga, där volfram
förekommer i kvartsgångar, vilkas halt i medeltal är omkring
2 % W03.
E. R—s.
Notiser
Kalciummetafosfatframställmng i Tennessee, U. S. A.
Efter några års experiment har "the Tennessee Valley
Authority", U. S. A., lyckats konstruera en
anläggning för ekonomisk framställning av metafosfat ur
bergfosfat och fosfor. En redogörelse för denna har
nyligen publicerats i Chem. & Met. Eng., 1938, s. 318
—322. Anläggningen är belägen vid Wilson Dam i
Tennesseedalen och har en uppskattad produktion av
2 ton gödningsämne pr timme.
Man använder sig vid denna fabrikation av rå
fosfor, som består av en tjockfluten massa hållande
ansenliga proportioner fasta föroreningar samt vatten.
Denna massa magasineras under jorden i stora
betongbehållare fodrade med syrafast tegel och pumpas upp
medelst nedsänkta centrifugalpumpar, vilkas
avloppsrör upphettas med ånga. Från dessa rör bortför en
mätpump den erforderliga mängden till ett
förgas-ningsrum och en därpå följande ugn.
"Fosforn utsprides i ett fint regn i det horisontala
avdunstningsrummet med tillhjälp av komprimerad
luft, och förbränningen börjar, varvid en tillräckligt
hög temperatur uppnås för att förflyktiga största
delen av fosforn och vattnet. Produkterna passera
sedan en vertikal ugn, där slutlig fullständig
förbränning äger rum genom att tangentiellt riktade
luftblästerstrålar horisontellt träffa den vertikala
gasströmmen från inloppsöppningen.
P205-ångorna avgå genom ugnens övre del till ett
absorberingstorn packat med klasserat bergfosfat
(200—1 250 mm). Starkt frätande angrepp uppstå
speciellt vid inloppet till tornet alldeles över ugnen,
och hittills ha eldfasta zirkontegel visat sig vara det
material, som erbjuder största motståndet.
Det kalciummetafosfat, som bildas när bergfosfatet
absorberar P2O5 utgöres av en klibbig vätska, vilken
avtappas i en behållare vid ugnens nedre del och
satsvis överföres i form av en smält, glasliknande substans
till en roterande cylinder, vilken är vattenkyld på
utsidan. Under det att avkylningen pågår, bildar
materialet en beläggning på cylinderns väggar, vilken så
småningom spricker och avflagras samt sändes till en
krossnings- och siktningsanläggning.
Reaktionerna igångsättas medelst förbränning av
olja i förgasningsrummet för att öka temperaturen till
erforderlig höjd. Därefter inledes fosforn, och
temperaturen hålles nu vid lämplig höjd genom
matning av växlande mängder fosfor och luft. Normala
temperaturer i förgasningsrummet variera mellan
980 °C och 1 200°, och i ugnen hålles temperaturen
omkring 1 000°C. Under dessa förhållanden har ett
lager av 2 m av bergfosfat i absorberingstornet visat
sig upptaga ca 98 % av P2C>5-ångorna. Samtidigt
erhålles vid ifrågavarande produktionsmängd omkring
34 kg fluor pr timme ur de avgående gaserna.
Det framställda kalciummetafosfatets stora
betydelse som gödningsämne har även definitivt fastställts.
E. R—s.
En ny metod för tillgodogörandet av alluviala
guldförekomster. Trots att alluviala guldfyndigheter
bearbetats medelst uppmuddring under många år, har
grävutrustningen praktiskt taget alltid utgjorts av den
sedvanliga bägarverkstypen. Under de sista fem åren
har man emellertid börjat använda släpskopor för
upp-skrapning av sanden och de ha visat sig fungera
tillfredsställande. Ett mudderverk bestående av en
flytande vaskningsanläggning för guldhaltig sand, varest
sanden uppskrapas medelst en släpskopa, och nyligen
gjorda framsteg beträffande användningen av denna skrap-
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
