Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
ordningar, som göra det möjligt att prova varje kanal
för sig under drift.
sah.
Kabelplog. Det händer icke så sällan, att de stora
atlantiska telefon- och telegrafkablarna skadas av
trå-lare. Sålunda lär år 1850 den första kabel, som
överhuvudtaget lades över Engelska kanalen, ha blivit
skadad endast några timmar efter nedläggningen av en
fiskare, som fått upp den i sin trål och skar ut ett
längre stycke av den oarmerade kabeln i den tron att
han hade kommit på en ny sorts havstång. Det
beräknas, att världens kabelbolag för närvarande ge ut
ungefär 2 mill. kronor årligen för reparationer av
kablar, som blivit skadade av trålare eller vid ankring, och
denna summa utgör en av de största posterna i
underhållsbudgeten.
Western Union Telegraph Company, som äger elva av
de kablar, som förena Amerika med Europa, har sedan
fyra år tillbaka gjort omfattande försök att plöja ned
kablarna i sjöbottnen. Dessa experiment ha krönts med
framgång och tre kabelsträckor, som lia blivit skadade
av en fiskebåt ungefär 100 sjömil sydväst om irländska
kusten, ha nyligen nedgrävts i Atlantens botten av
kabelfartyget "Lörd Kelvin" på ett djup av ungefär
1 000 m.
För nedläggningen användes en kabelplog, som väger
10 ton och är 6 m lång. Kabeln matas in i plogen, som
gräver fåran, lägger ned kabeln och fyller igen graven
i en löpande operation. Plogen är så konstruerad, att
kabeln nedlägges på varierande djup, upp till 60 cm,
beroende på bottnens beskaffenhet. Där bottnen består
av lösare material, går plogen djupare ned; om
materialet är hårdare, blir fåran grundare. På detta sätt
reglerar man påkänningen i plogens draglinor och
undviker, att de gå av, om för stort motstånd skulle
erbjudas dem; härigenom får också kabeln ett likformigt
skydd: den blir nämligen lika väl skyddad av ett tunt
lager hårt material som av ett tjockare lager lösare
material.
Plogen dras av kabelfartyget genom en 1"
nickel-stålkedja av speciell konstruktion. Denna kedja, som är
den längsta, som tillverkats i en längd, ar 1 200 m lång
och väger 20 t; den har en draghållfasthet av 55 t.
Det är av mycket stor betydelse, att kättingen utsläppes
till lagom längd med hänsyn till vattendjupet och
förläggningshastigheten; vore den för lång, skulle den
lätt kunna sno sig, och vore den för kort, skulle plogen
inte följa bottenprofilen. På kabelfartyget finns därför
en dynamometer, som automatiskt reglerar
dragspänningen i kättingen till lämpligt värde; en liknande
anordning finns även för telefonkabeln.
Innan nedläggningen äger rum, rekognosceras först
sträckan, för att man i största möjliga utsträckning
skall kunna undvika berggrund och större hinder. För
detta ändamål använder man bl. a. ett lod av vanlig
konstruktion, med vilket man med regelbundna
mellanrum tar upp prov av oceanbottnen, samt en klinometer,
bestående av en släde, som innehåller fjärregistrerande
pendelanordningar. För att kontrollera de på detta sätt
utförda .mätningarna använder man kabelplogen, som
också innehåller mätanordningar, som göra det möjligt
att på förhand bestämma plogens inträngningsdjup och
dessutom att se till, att den inte kommer att stöta på
svårare hinder under förläggningen.
Även under själva nedläggningen användas plogens
kontroll- och registreringsanordningar. Sålunda är
kabelplogen försedd med en dynamometer, som genom
fjärröverföring till kabelfartygets kommandobrygga
lämnar ett kontinuerligt grafiskt diagram över
kabelspänningen. Den innehåller också en
inträngnings-mätare, som lämnar ett kontinuerligt diagram över
förläggningsdjupet, samt dessutom anordningar, som ge
diagram över kabelns ingångsvinkel i plogen samt
dennas lutningsvinkel. För övrigt är fartyget försett med
ett ultraakustiskt lod, som ger ett kontinuerligt diagram
över havsbottenprofilen. Ett studium av detta diagram
jämfört med de värden, som erhållas för plogens
lutningsvinkel, ger möjlighet att upptäcka även de minsta
oregelbundenheter i havsbottnen.
Sedan kabeln nedlagts, göres en slutlig kontroll av
det djup, på vilket kabeln nedgrävts, med tillhjälp av
en s. k. depthometer, ett elektromagnetiskt instrument,
bestående av en släde, försedd med elektriska spolar.
Släden släpas längs oceanbottnen i rät vinkel mot
kabelstråket, varvid fartyget gör en helomvändning varje
gång släden korsat kabeln. När spolarna i släden
passera det magnetiska fältet i kabelarmeringen, alstras
en spänning, som överföres till fartyget, där den
förstärkes och registreras på ett löpande pappersband.
Signalstyrkan beror på den hastighet, med vilken släden
korsar kabeln; om hastigheten fördubblas, fördubblas
även signalspänningen. Denna spänning beror givetvis
även på avståndet mellan släden och kabeln och är
omvänt proportionell mot avståndets kvadrat. Med hjälp
av kalibreringskurvor, som ge förläggningsdjupet som
funktion av signalstyrkan med hastigheten som
parameter, kan man få ett löpande diagram över kabelns
förläggningsdjup. (Telegr. Teleph. Age, oktober 1938.)
sah.
Elnoteringsanläggning. I Bühl, som är centrum
för fruktodlingen i Baden i Tyskland, med en
omsättning av över 3 mill. riksmark per år, uppköpes all frukt
direkt från fruktodlarna av en central
inköpsorganisation, som i sin tur fördelar frukten till detaljhandeln.
Eftersom frukthandeln är koncentrerad till en ganska
kort säsong och tillgången ofta varierar avsevärt från
dag till dag, samt dessutom högst två à tre timmar
stå till förfogande för fruktens försäljning till
detaljhandeln på grund av varans förgänglighet, har det visat
sig nödvändigt att ha en elektrisk noteringsanläggning,
som är installerad i inköpsorganisationens auktionssal.
Sedan den för dagen till förfogande stående frukten
sorterats i partier som vart och ett förses med nummer,
tilldelas varje köpare en numrerad plats i salen. Yid
varje plats befinner sig en tryckknapp. Innan
uppropet börjar, inkopplar auktionsförrättaren
tryckknapparna på alla de platser, som äro upptagna av köpare.
Sedan det första parti, som skall försäljas, uppropats,
inställer förrättaren med tillhjälp av fingerskivan på
sin centralapparat det fastställda priset på en
väggtablå, som innehåller olika ljusfält. När förrättaren t. e.
tar siffrorna 1 och 2 på fingerskivan, signalerar
ljustablån siffran 12. Genom att trycka på en knapp i
centralapparaten, kan han dessutom på tablån få fram
siffran 1/2. En kort stund efter det varans pris
angivits, trycker förrättaren på en annan knapp, varvid
texten "fri försäljning" lyser upp i tablån, samtidigt som
en klocka ringer. Den som nu vill köpa den uppropade
varan till det angivna priset, trycker på knappen i sin
bänk, vilket’ har till följd, att motsvarande platsnummer,
t. e. 35, lyser upp i tablån. Därmed har partiet försålts
till innehavaren av bänk 35.
Om flera bänkknappar intryckas samtidigt, vilket
ofta är fallet, lyser endast ett nummer upp i tablån; i
systemet ingår nämligen fördelningsväljare, som efter
varje inköp ändrar ställning, så att alltid en ny köpare
inkopplas bland dem, som samtidigt intrycka sin knapp.
För övrigt inkopplar systemet alltid den, som först
trycker in sin knapp, varvid tidsskillnader på bråkdelen
av en sekund kunna vara utslagsgivande.
Sedan ett parti funnit köpare, släcker förrättaren,
genom att trycka på en knapp, alla ljusfält och
uppropet av nästa parti börjar. Om partiet inte finner
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
