Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 2
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör: JULIUS KÖRNER
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
4 FEBR. 1939
INNEHALL: Impulsmotståndet hos jordkontakter, av Harald Norinder och Robert Nordell. —
Teletekniska anordningar i luftförsvarets tjänst, av H. Romanus. ■— "Mulsifyre"-systemet för automatisk
brandsläckning, av Gösta Fant. -—- Notiser. — Föreningsmeddelanden.
Impulsmotståndet hos jordkontakter.
Av HARALD NORINDER och ROBERT NORDELL.
Inledning.
I ett tidigare arbete1 framlades resultaten av vissa
undersökningar över impulsmotståndet hos jordarter.
Redan i inledningen till nämnda arbete framhölls, att
de senaste årens stegrade krav på effektiva
skyddsanordningar mot åskslag i elektriska anläggningar i
hög grad aktualiserat problemet att bestämma
övergångsmotståndet vid hastiga strömimpulsers passage
genom jordkontakter. Det förtjänar anmärkas, att
även för byggnadsåskledare spelar detta s. k.
impulsmotstånd en avsevärd roll.
Övergångsmotståndet hos en jordkontakt
bestämmes av trenne faktorer, för det första av
markbeskaffenheten, dvs. vid homogena förhållanden av
jordartens specifika motstånd, för det andra av
elektrodernas utformning samt slutligen av karaktären
hos strömmen genom jordkontakten. Då det gäller
att undersöka dessa tre faktorers inverkan på
jord-motståndet är det tydligen mest rationellt att skilja
på desamma, så att endast en av dem varieras, medan
de övriga två hållas konstanta. I enlighet härmed
begränsades mätningarna i det ovan citerade arbetet
till att gälla endast det första och det tredje av de
nämnda momenten, dvs. bestämning av motståndet
för olika jordarter vid växelström och impuls men
för oförändrad elektrodanordning. I föreliggande
arbete däremot framläggas resultaten från mätningar,
där jordarten varit densamma men där
elektrodanordningen varierat. Genom att kombinera
mätresultaten från de båda undersökningarna kan tydligen
jordmotståndet för en godtycklig elektrodanordning
i vilken som helst jordart erhållas.
Det ligger i sakens natur, att man vid mätningar
av det första slaget, undersökning av olika jordarters
relativa motstånd, kan begränsa sig till relativt små
jordmassor, varför sådana prov lämpligen utföras i
laboratoriet. Detta var också fallet vid de förut
beskrivna mätningarna. En elektrodanordning i form
av ett cylindriskt kärl med en koncentrisk, likaledes
cylindrisk mittelektrod användes vid dessa
undersökningar. Motståndet bestämdes dels för
växelström, dels för impulsström. Undersökningarna om-
1 Harald Norinder och Robert Nordell: Impulsmotståndet
hos jordarter. Teknisk tidskrift, h. 27, Elektroteknik 7, 1937.
fattade de jordarter, vari jordkontakter vanligen äro
anbringade, och proven uttogos vid naturlig
fuktighetshalt, dvs. den normalt förekommande, då
jordarterna upptagas från sina naturliga fyndorter.
Av undersökningarna framgick, att motståndet hos
olika jordarter var i hög grad beroende av
strömstyrkan. Motståndet vid impulser med hög
strömstyrka visade sig vara avsevärt lägre än det
motstånd, vilket erhålles vid mätning medelst mätbrygga
eller megger, i vilka fall strömstyrkan är liten. Ur
undersökningarna erhölls såsom ett huvudresultat,
att motståndet vid höga impulsströmstyrkor kunde
för olika jordarter uppnå värden, vilka varierade
mellan 21 och 59 procent av de motståndsvärden, som
uppmättes medelst mätbrygga eller megger.
Mätningar av det slag, som beskrivas i detta
arbete, och där det alltså gäller att för en viss
jordart undersöka olika i praktiken använda
elektrodformer, utföras lämpligen utomhus. Detta blir t. o. m.
nödvändigt, om man såsom i det här behandlade
fallet vill göra prov i full skala, en metod, som måste
vara att föredraga framför modellförsök. Någon
speciell elektrodanordning för att uppsamla
jordströmmarna från den undersökta jordkontakten behöver
icke förekomma under förutsättning att man inför
sådana experimentella anordningar, att strömmarna
fördela sig på samma sätt som i verkligheten.
Härvid söka strömmarna sig ut till nivån för
nollpoten-tial.
Innan mätningarna med jordkontakter i naturlig
miljö påbörjades, utfördes prov i avsikt att
undersöka, i vilken grad jordmassorna på olika avstånd
från jordtaget bidrogo till avledningsförmågan. Man
kan därvid förfara sä? citt jordströmmarna få söka
sig ut till den naturliga nollytan för potentialen och
spänningen mätes medelst en sönd på olika avstånd
från jordtaget. En annan metod är att omge
jordtaget med en yta av ledande material, i vars väggar
strömmarna uppsamlas. I det fall jordtaget utgöres
av ett enstaka rör, bör denna yta av symmetriskäl
vara en cylinder. Genom att variera cylinderradien
kan man få fram i vilken grad motståndet ändras
med denna och därigenom erhålla en uppfattning om
huru jordmassorna på olika avstånd från
jordnings-elektroden bidraga till det resulterande motståndet.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
