Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
praktiken förekommande ljud, som alltid innehålla
flera frekvenser. I sådant fall uppstår rent
fysikaliskt interferenstoner mellan de i ljudet ingående
frekvenserna. Till dessa lägger örat dessutom ytterligare
extratoner, som bero av örats mekaniska egenskaper.
Man försöker dock på olika sätt att definiera
storleken även av sammansatta ljud i samma enheter.
Det är tydligt, att det inte är så lätt att konstruera
en objektiv mätapparat för uppmätning av ljudstyrka
eller ljudlighet på samma sätt som örat uppfattar
dem. Det har likväl framkommit en del sådana
apparater, avsedda i första hand för bullermätning, s. k.
sonometrar, i vilka man försöker att med särskilda
filter gradera värdet av den uppmätta ljudenergien
för varje frekvens i enlighet med Kingsbury-kurvorna
innan de summeras. Det är emellertid så många
faktorer, som skilja de med dessa apparater erhållna
mätvärdena från örats hörselintryck, att den sista
elektroakustiska konferensen tills vidare helt avrådde
från användning av benämningen phon på de med
nuvarande apparatkonstruktioner erhållna
ljudstyrke-värdena, vilka i stället endast skulle anges i decibel
över O-nivån. Det är givet att apparaterna trots
detta ha stort värde vid jämförande mätningar
ävensom för mätningar av trafikbuller o. dyl., för vilket de
ju också egentligen äro avsedda.
I praktiken möter man ytterligare en svårighet, i
det att man ofta vill mäta ett ljud i närvaro av ett
annat störande ljud. Det störande ljudet nedsätter
i allmänhet ljudstyrkan för det ljud man vill
bestämma, men denna s. k. maskningseffekt varierar på
ett komplicerat sätt både med de i ljuden ingående
frekvenserna och med andra faktorer. Dess inverkan
kan därför endast erhållas genom praktiska prov.
Fig. 9 visar hur störningsljuden i trafikbuller
fördela sig på de olika frekvensområdena. De starkaste
ljuden inom trafikbullret ligga som synes mellan 450
och 1 500 per/sek. Man bör därför om möjligt
förlägga de ljud man vill använda för alarmering till
frekvenser över eller under detta område.
Slutligen inverka på hörbarheten av ett ljud i
praktiken, utom maskningseffekten, även en del andra
faktorer. Exempelvis uppträder en försvagning av
örats känslighet för en bestämd ton, om den håller
sig konstant en längre stund.
När det gäller alarmeringsljud är det emellertid
i sista hand inte hörbarheten man vill komma åt,
utan man måste gå ännu ett steg längre. Det är
nämligen stor skillnad på att kunna höra ett visst
ljud, om man är inställd på, att det skall komma,
.jjk
I’?
i*
V-s
c
Trafik
Mycket stark
Stark
Medelmåttig
Svag,
400 600 6001000 2000 4000 6000 ÖOOO
Frekvens per/sek
Fig. 9. Gatubullrets fördelning på olika frekvensområden.
och lyssnar efter detsamma, och på att verkligen
få sin uppmärksamhet väckt av ett ljud, när man
icke väntar det och har tankarna på annat håll.
Det är just denna sista förmåga att väcka
uppmärksamhet, som man vill komma åt vid alarmeringen, och
den är beroende även av andra faktorer än ljudets
hörbarhet. Ljudet kan t. e. vara mer eller mindre
ovanligt och karakteristiskt; det kan återkomma
periodiskt eller variera regelbundet i frekvens, det
kan vara skärande, dvs. innehålla vissa dissonanser
osv. Några amerikanska akustiker ha infört en
storhet, som de kallat "annoyance". Man skulle på
svenska kunna översätta det med "irratationen", eller
kanske bättre "alarmverkan". De lyckades
emellertid icke finna någon pålitlig metod att mäta
densamma, vilket kanske inte är så förvånande, när det
gäller ett så komplext begrepp.
Tyvärr måste teknikerna sålunda göra klart för sig,
att man f. n. icke har någon möjlighet att med
objektiva mätapparater uppmäta själva den
grundegenskap, man vill komma åt hos alarmanläggningarna.
Man är därför hänvisad till subjektiva lyssningsprov,
vilka, som torde vara bekant för alla som sysslat med
akustiska mätningar, måste bli mycket omfattande
och besvärliga, om de skola ge någorlunda pålitliga
resultat.
Om vi efter denna utvikning återvända till frågan
om alarmaggregatens räckvidd, är det således tydligt
att man, om man skall ånge räckvidden för ett
ljudaggregat, även bör ånge den ljudstyrka i phon, som
man erhållit på den angivna räckviddens avstånd
från ljudkällan, samt de omständigheter under vilka
bestämningen är gjord.
När det gäller större avstånd, blir denna räckvidd
ändock alltid otillförlitlig, beroende på de mycket
oregelbundna och underliga effekter, som uppstå
vid olika tillstånd i atmosfären, och vilka sedan länge
äro kända för sjöfartens folk. Ett färskt exempel
härpå återfinnes i en artikel om lotsstyrelsens
anläggningar i Sverige,1 där författaren på tal om
Sandhammarens fyrplats, som har ett av vårt lands kraftigaste
ljudmaskinerier, skriver: "Där kunde man en dag
under intensiv tjocka höra hönsens kacklande iland en
god stund innan mistsignalen kunde uppfattas."
Detta fenomen har emellertid ingenting med
ljudaggregatets styrka att göra, utan beror uteslutande
på brytningsfenomen i atmosfären, orsakat av olika
ljudhastighet i luftlager med olika vindstyrka och
fuktighetsförhållanden. Yill man uppnå säker alarme-
Fig. S. Ljudstyrkekurvor för ett normalt människoöra.
1 BRA 1938 nr 1.
smärtgräns
Horbarhetsfröske!
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
