Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
191: 82 använts till representationskostnader och
åtgärder för höjande av sammanträdesprogrammens värde.
Per den 31 dec. 1938 kvarstår av dessa medel till
föreningens förfogande kr. 204: 42.
Från Svenska teknologföreningen har erhållits ett
extra bidrag till täckande av kostnaderna för
50-års-jubileet med kr. 364: 75. Wawrinskys patentbyrå har för
samma ändamål bidragit med kr. 10: —.
Av standardiseringsmedel kvarstår per den 31
december 1938 oförändrat sedan föregående år kr. 1 411: 36, av
vilket belopp föreningens radiokommitté disponerar kr.
495: .25.
Stockholm i januari 1939.
G. Löfgren. I. I:son Svedberg.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde på föreningens lokal fredagen den 20 januari
1938.
Sammanträdet öppnades av ordföranden, tekn. dr
Ivar Herlitz, som i ett kort anförande önskade de
närvarande välkomna till föreningens första
sammanträde för året.
Till justeringsmän utsågos civilingenjör F.
Markman och förste byråingenjör J. Melkerson.
I föreningen inträdde efter anmälan ingenjörerna
Arne Hägglund, Erie S. Möller, Walter Wikman, Lars
Lundgren, John Fletcher och Algot Arvidson.
Därefter följde aftonens dubbelföredrag
"Fjärrmätning och telefoni med bärfrekvens pä kraftledningar."
De båda föredragshållarna, civilingenjörerna Sven
Rodhe och Carl Kiessling, hade delat upp ämnet så,
att den förstnämnde i huvudsak redogjorde för
principerna för fjärröverföringen och den utrustning, som
erfordras på ledningarna och i stationerna, medan
den senare närmast talade om konstruktion och
verkningssätt för de apparater, som åstadkomma
signalerna, samt deras användningsområde med exempel från
utförda och planerade anläggningar.
Ing. Rodhe berörde inledningsvis, hur behovet av
snabb och säker direkt kommunikation mellan ett
kraftsystems olika delar stigit i och med de ökade
överföringsavstånden och den utvidgade
samkörningen. Möjligheten att över de egna kraftledningarna
utan att störa starkströmsdriften få fram muntliga
eller skriftliga rapporter, överföra viktigare
mätvärden, indikera manöverställningar hos vissa apparater
och avståndsreglera vissa driftorgan i automatiska
stationer har därför på senare tid utnyttjats alltmera.
överföringen kräver allt efter ändamålet vissa
karakteristiska frekvensband. Telefoni med god
kvalitet behöver ett område av 300—2 400 p/s,
överföring av mätvärden och signaler maximalt 10—12 p/s,
fjärrskrivning upp till 25 p/s. Då dessa låga frekvenser
ligga farligt nära kraftfrekvensen och denna senare ej
kan hindras att slippa igenom de kopplingsorgan, som
signalerna behöva för att matas in och ut på
kraftledningen, måste man tillgripa den från radiotekniken kända
moduleringen för att flytta upp signalen i ett högre
frekvensområde, 50 000—100 000 p/s. Efter moduleringen
överföres signalen på kraftledningen i form av ett eller
två sidoband till bärfrekvensen och efter demodulering i
mottagningsändan återfår signalen sin ursprungliga
frekvens, innan den får påverka mottagningsorganet.
Genom moduleringen har åstadkommits en stor
frekvensskillnad mellan kraftstationer och
signalstationer, och det är möjligt att använda kopplingsorgan,
som effektivt bromsa kraftfrekvensen men släppa
igenom signalfrekvensen med obetydligt motstånd eller
omvänt. För anslutningen användes tidigare
antenner, uppspända under kraftledningen i ändpunkterna,
men för att få bättre energiutbyte har man övergått
till särskilda kopplingskondensatorer med en kapa-
citet av 1 000—7 000 cm. Även normala
kondensatorer för t. e. överspänningsskydd eller
spänningsmätning kunna användas som kopplingskondensatorer.
Utom kondensatorer behövas filter för god
impedansanpassning till ledningen samt överspänningsskydd.
Har ledningen avgreningar, över vilka signalering icke
önskas, insättas här högfrekvensspärrar, då man icke
har råd att i onödan tappa av signaleffekten.
Storleksordningen på den mottagna signaleffekten är
endast 1 mW, medan kraftledningen samtidigt kanske
överför åtskilliga megawatt, alltså lika många
milliarder gånger mera effekt. Dessa siffror visa också hur
viktigt det är att så långt möjligt minska dämpningen
och störningarna efter linjen. Ehuru överföring på
två faser ger lägre dämpning och mindre risk för
störningar än vid endast en fas, användes dock mest den
enklare enfasdriften, i varje fall för kortare avstånd.
Dämpningen är särskilt stark vid isbarksbildning,
störningarna värst vid regn och dimma.
Med hjälp av ett stort antal blockschemor gick tal.
därefter närmare in på hur överföringen går till vid
anordnande av kanaler för telefoni, fjärrskrivning,
fjärrmätning osv. och uppehöll sig därvid närmast vid
det av L. M. Ericsson tillämpade systemet. Av
särskilt intresse var möjligheten att genom en serie av
modulatorer och filter få fram ända till 8 olika
signaler samtidigt på samma bärfrekvens. Tal. slutade
med att visa några schemor som exempel på utförda
anläggningar.
Så överlämnades ordet till ing. Kiessling, som först
i korthet berörde de fysikaliska grunderna för
överföring av mätvärden och manövrer på kraftledningar
och i detta sammanhang även efterlyste en mera
entydig svensk terminologi än "mätning" och
"manövrering". Tal. visade därefter, hur man genom en
kombinationsväljare med impulser av t. e. 5 olika
periodtal kan få 25 kanaler av överlagrade signaler på en
enda frekvens. Även skillnaden i impulsernas längd
kan användas för signalering. När telefonering ej är
nödvändig, kan för högfrekvensöverföringen användas
ett av Asea utarbetat system med roterande
högfre-kvensgenerator med större effekt, upp till 100 W.
Bärfrekvensen alstras här av ett pulserande
likströmsfält och moduleras med en växelström av
modulations-frekvensen, som inmatas i generatorns fältkrets.
Bärfrekvensen är 24 500 p/s. Signalernas räckvidd
uppgavs till ca 200 km vid modulerad sändning. I regel
fordras ej förstärkning av signalerna i
mottagningsändan.
Tal. beskrev därefter de instrument och mätare för
impulsfrekvens, som användes för fjärrmätning och
manövrering, samt manöverapparaterna och
linjeapparaterna.
I anslutning till en serie bilder från utförda svenska
anläggningar framhölls, hur högfrekvensöverföringen
givit kraftteknikern ett viktigt hjälpmedel att
rationalisera driften. Samkörningen vinner i
överskådlighet och säkerhet genom att mätvärden och
indikeringar bli omedelbart tillgängliga i ett centralt
driftkontor. Energifördelningen mellan stationerna
underlättas av fjärreglerade, automatiska
effektregulatorer, och ett selektivskydd, baserat på fjärröverföring
över kraftledningen, kan anordnas för vinnande av
större trygghet vid linjefel.
Efter föredragen framställdes några frågor, vilka
besvarades av föredragshållarna, varefter det talrikt
besökta sammanträdet avslutades med supé och
samkväm. Vid kaffet debuterade föreningens nyvalde
ceremonimästare, ing. W. Wrangel, med den
obligatoriska skändningen av föredragshållarna, vilken
mottogs av auditoriet med acklamation och av offren med
jämnmod.
Sg.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
