- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Elektroteknik /
37

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 3

TekniskTidskrift

ELEKTROTEKNIK

REDAKTÖR: JULIUS KÖRNER
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

4 HÄRS 1939

INNEHÅLL: Elektroteknikens effekt- och dämpningsbegrepp, av H. Sterky. — Kan det på grunn av plutselig
jording av en fase i et 3-fasenett opstå farlige spenningssvingninger méllem de to andre faser?, av K.
Faye-Hansen. — En ny kondensator, av Bror Hansen. — Notiser. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden. — Rättelse.

Elektroteknikens effekt- och dämpningsbegrepp.

Av H. STERKY.

Effektbegreppet vid växelström och beräkning av
den skenbara, aktiva och reaktiva effekten enligt
den symboliska metoden ha tid efter annan diskuterats
i facktidskrifter både inom och utomlands. I
decembernumret 1938 av Teknisk tidskrift, Elektroteknik,
har J. Wennerberg senast påpekat några intressanta
förhållanden vid beräkning av växelströmseffekter.
Man vore böjd att tro, att ett närmare studium av
detta ämne icke längre skulle kunna framlocka några
nya synpunkter av intresse. Emellertid har det visat
sig, att på många håll oklarhet råder, i all synnerhet
då det gäller effektbegreppet och dess betydelse vid
definition av olika inom teletekniken använda
dämpningar.

Orsakerna härtill synas främst vara att Comité
Consultatif International des Communications
Télé-phoniques à grande distance (CCIF) fastställt
definitioner för olika slag av dämpningar med
utgångspunkt från förhållanden mellan på visst sätt
definierade skenbara effekter. Då den skenbara effekten
enligt den symboliska (/ co-) metoden erhålles som
absolutvärdet av en på visst sätt bestämd
tvåtals-storhet, bliva de sålunda definierade dämpningarna
reella storheter. Emellertid är det ur många
synpunkter fördelaktigt att vid behandling av problem
inom lednings- och fyrpolsteorien införa komplexa
dämpningar dvs. betrakta dämpningen som en
två-talsstorhet med amplitud och fasvinkel. Så torde i
allmänhet hava skett i vårt land, under det att
utomlands detta betraktelsesätt endast tillämpas i
undantagsfall.

En komplex dämpning kan definieras med utgång
från förhållandet mellan tvenne komplexa storheter,
vilka ej äro identiska med de storheter, som erhållas
för beräkning av effekter inom krafttekniken, ehuru
de bägge storheternas absoluta värden äro lika och
hava dimensionen spänning ggr ström.

Avsikten med denna uppsats är att klargöra den
principiella skillnad, som inträder då man betraktar
dämpningen som en komplex och ej en reell storhet.
Därjämte skola vissa grundläggande relationer inom
lednings- och fyrpolsteorien härledas med
användande av ett system enhetliga beteckningar.
Erfarenheterna från en, låt vara, kortvarig läraretid vid
tekniska högskolan giva vid handen, att det ej räcker
att klart formulera och bevisa olika satser inom

elektricitetsläran, om beteckningarna variera från fall
till fall. Man måste inom undervisningen liksom inom
all vetenskaplig och teknisk verksamhet fordra, att
beteckningarna äro enkla, logiska och systematiskt
uppbyggda samt att de utan konflikter genomgående
kunna tillämpas.

Som norm för valet av bokstavsbeteckningarna i
denna uppsats ha dels använts Internationella
elektrotekniska kommissionens (IEC) rekommendationer,
fastställda vid plenarsammanträdet i Torquay 1938,
dels de beteckningar, som användas vid
undervisningen i telegrafi och telefoni vid tekniska högskolan.

Algebraisk beräkning av effekt.

Vi utgå från spänningen och strömmen i en viss
punkt av ett elektriskt system och antaga dessa
storheter vara sinusformade, sålunda

u = ua sin [m t -|- q>{j
i — ia sin (co t -{- cp2)
där u, i beteckna ögonblicksvärden, ua, ia resp.
amplitudvärden och q>v cp2 resp. fasvinklar.

Man kan, som t. e. Wennerberg gjort, visa att
ögonblickseffekten blir
11 z

p — - [eos cp — eos (2 CO t -f- y>)]

u

med cp = cpt — cp2 och ip — cp1 + <p2.

Integreras denna effekt över en period, erhålles den
aktiva effekten

1 t u i t t

P = - j pdt = [ J eos cp dt — J eos (2 CO t + w) dt\

p _ Ua

eos cp = U1 eos cp = S eos cp

där U, I äro resp. effektivvärden. Vidare införa vi
skenbara effekten

S = ül =

"a "a
2

och reaktiva effekten

Q= VI sin cp = S sin cp = y/S2 —P2
Man kan då skriva ögonblickseffekten

p—P — S eos (2 a)t-\-y>)
eller p = P — P eos 2 (co t cp,) — Q sin 2 (co t -f cp,)
eller p = P —■ P eos 2 (w t + <p2) + Q sin 2 (æ t + <ps)

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939e/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free