Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
och få således
V = U" eßs <p\ — cp\ = as
samt /’ = I" eßs <p\ — q>"2 = a s.
Härav erhålles slutligen spegelfasvinkeln
a = g tø’1 +
-<P" i-
= ai.
Spegeldämpningen b är slutligen lika med naturliga
logaritmen för kvadratroten ur förhållandet mellan
absoluta värdena av produkteffekterna på fyrpolens
in- och utsida, då den senare är anpassad. CCIF:s
definition av spegeldämpningen innehåller här
förhållandet mellan de skenbara effekterna S’ och S".
Denna definition är visserligen också riktig, då som
vi visat, \Pp\ = Pp = S, men den är icke logiskt
grundad och leder ofta till missförstånd. Detta beror
på att de skenbara effekterna närmast framkomma
vid beräkning av konjugateffekterna och att den
slutledning, som givit relationen
\Pp\ == Pp ~ |-^fr| ~
icke alltid är aktuell för läsaren.
Av ovanstående definitioner på den komplexa
spegeldämpningen och dess komposanter framgår ock,
att man med nödvändighet tvingas till att använda
naturliga logaritmer. Vi få spegeldämpningen i
enheten neper och spegelfasvinkeln i radianer. Den
anglosaxiska metoden att använda Briggska
logaritmer ger ingen överblick över den komplexa
spegeldämpningens natur och härledning. Endast för
definition av komposanten b, den egentliga
spegeldämpningen, kan man övergå till Briggska logaritmer
varvid dämpningen erhålles i enheten bell enligt formeln
ö = log|^ (bell)
r p
Driftparametrar.
Fyrpolens spegelimpedanser Z’ och Z" äro oftast
i praktiken helt andra funktioner av frekvensen än
de yttre impedanserna Z\ och Z2. Vi hava sålunda
sällan reflexionsfri anpassning. För att karakterisera
fyrpolens egenskaper, då den inkopplas mellan
godtyckliga impedanser Z\ och Z2, vill man gärna finna
en parameter av samma typ som den komplexa
spegeldämpningen. Man kan då gå tillväga på två
sätt, vilka bägge fått stor användning inom
teletekniken.
Enligt den ena metoden kan fyrpolens egenskaper
karakteriseras av en komplex inlänkningsdämpning
C{ — bi -f- j di, definierad som halva naturliga
logaritmen för förhållandet mellan de produkteffekter,
som en given generator med godtycklig inre impedans
Zi avger till en godtycklig yttre impedans Z2 före
och efter inlänkning av fyrpolen mella?i dessa
impedanser. Denna metod användes särskilt i Förenta
staterna, men torde ursprungligen hava angivits av
Pleijel.1
Enligt den andra metoden bestämmes fyrpolens
egenskaper av en komplex driftdämpning Cd=bd-\-jad,
definierad som halva naturliga logaritmen för
förhållandet mellan den produkteffekt, som en
generator med inre impedansen Z\ kan avge till en yttre
impedans Zj och den produkteffekt, som generatorn
1 Telefonledningars elektriska egenskaper, sid. 224,
Stockholm 1923.
lämnar till den yttre impedansen Z2 över fyrpolen i
driftkoppling.
I bägge dessa fall ha här parametrarna Ci och cd
definierats med hjälp av på visst sätt bestämda
produkteffekter. Detta är en utvidgning av nu gällande
definitioner, som företagits i samma syfte som vid
definitionen av spegeldämpningen, nämligen för att
klart ånge, att man avser komplexa storheter.
De bägge definitionerna skilja sig åt genom det
sätt på vilket referensprodukteffekterna bestämmas.
Detta framgår närmare av fig. 2 och 3.
Referenseffekten blir
P–
1 på\v rrjr
v
Z2);
;Z2.
Referenseffekten blir
P = /V ■
fp,ny
Fig-. 2. Referenseffekt
för bestämning av
inlänkningsdämpning.
j—VWVn
f/0 iz’
Fig. 3. Referenseffekt
för bestämning av
driftdämpning.
Produkteffekten på fyrpolens utsida är i
fallen lika (se fig. 1)
Pp" = U" /" = ~ ty U" = /" Z2.
z2
Härav erhålla vi enligt definitionerna
Ci = — In
bägge
p M p dir p " = In E, U" Z, z2
p M p anp = In El \ J2i
pir rv 2 U" 1 \ z i
Ca = 2ln
Om förhållandet EJ U" beräknas ur grundekvationer-
na samt positionsvinklarna a’, a" och a — artgh
införas, få vi
sinh {c + o’ + a")
C; — In
Cd = In
y/sitih 2 o
sinh [fi -|
’ sinh 2 o"
’ + a")
V/1
V’sinh 2 o’ sinh 2 o"
Härav erhålles även
Ci = Cd+ ln\j 1 — e-
’4a = cd-
-ln-
1
/ 7
i / Z2
V zx
z)
2\
och Ci — Cd om Z-i = Zi
Referenseffekten vid definitionen av Cd var den
största produkteffekt, som kunde uttagas ur generatorn
Ev Denna erhålles vid anpassning. Detta villkor
är liksom anpassning överhuvudtaget av största
betydelse inom teletekniken. Vid anpassning undviker
man reflexioner och därmed uppträdande olägenheter.
Däremot är det långt ifrån säkert, att man vid
anpassning uppnår största möjliga verkningsgrad, vilket
emellertid icke är av någon väsentlig betydelse för
en teknik, inom vilken elektronrörsförstärkaren fått
ett så dominerande inflytande.
För fullständighets skull må påpekas, att den
största aktiva effekt, som kan uttagas ur generatorn
Eu erhålles, då |Z\ — Z2 och fasv. Z\ = — fasv.Z2.
Om man använde denna maximala aktiva effekt som
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
