Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tal än quaternionerna tillgriper jag då analogonen till
den i förra paragrafen i samband med
elasticitets-teorien omnämnda "axionen".
Slutord.
Osäker på graden av intresse, som detta ämne kan
väcka hos Teknisk tidskrifts läsare, har jag endast
i största korthet antytt möjligheterna att i formler
utforma här framförda mer allmänna tankar. En
utförligare uppsats i ämnet har utkommit i
marsnumret av "Philosophical Magazine", London, och
givetvis är jag med största nöje beredd lämna
ytterligare detaljer, i den mån intresse härför
för-märks, ävensom att ingå i diskussioner i ämnet.
Till vad som nu anförts ber jag här blott få lägga, att
mina vyer sträcka sig avsevärt utöver enbart
metodiska och formella frågor. Sådana ligga visserligen
närmast till hands och deras betydelse får icke
undervärderas. Men ur forskningssynpunkt anser jag det
vara ännu viktigare att tränga fram till det inre nära
släktskapsförhållande mellan djupa fysiska sanningar
och de mest fullkomliga abstrakta matematiska
uttrycksmedel man kan komma till, förenande
aritmetiska och hypergeometriska
gruppkaraktärsegenskaper (ex. relativitet). Härigenom kunna sådana
uttrycksmedel tänkas skapa icke blott inspirerande
metodik utan rentav kriterium på hur nära in till
sakens kärna, man lyckats tränga.
Radiotelefon å färjeleden Trelleborg —Sassnitz.
Av IVAR BILLING.
Inledning.
Tågfärjeleden Trelleborg—Sassnitz öppnades för
trafik i juli 1909. Snart nog blev det nödvändigt
utrusta landstationerna och tågfärjorna med
radiotelegraf, vilket skedde i januari 1912. Såsom förut
beskrivits1 var det därvid s. k. gnisttelegraf enligt
Te-lefunkens system "Tönende Funken" som kom till
användning.
De vid detta system begagnade, starkt dämpade
svängningarna, alstrade av gniststräckor, gåvo
emellertid upphov till starka störningar av den alltmer
utbredda rundradioverksamheten. Detta förhållande
påkallade därför en modernisering av radiotelegrafen,
som genomfördes i mars 1925.1 Denna ändring
inne-"bar i huvudsak, att rörsändare för odämpade
svängningar infördes i stället för förutvarande
gnistsändare. De nya sändarna voro utrustade med
mellankrets, för att starkt avstämma de utsända
svängningarna för avsedd våglängd och därigenom förekomma
störningar å andra radioanläggningar med
närliggande våglängder. De nya anläggningarna voro
därjämte utrustade med interferensmottagare och
telefoni-tillsats för radiotelefoni. Den senare användes dock
endast vid tillfällig korrespondens med svensk
radiostation, emedan det på grund av språkförhållandena
tillsvidare ej ansågs av betydande värde att använda
telefon för korrespondensen mellan de svenska och
tyska radiostationerna. Vid telefonering måste
dessutom omkoppling från tal till lyssning vidtagas.
Nämnda rörsändare voro inrättade för telegrafering
såväl utan som med ton. Till en början användes
sändning utan ton, men med hänsyn till de
jämförelsevis stora underhållskostnaderna, särskilt på
grund av de dyrbara likriktarerören, ca 600 kr. per st.,
övergingo SJ stationer åren 1932—33 att sända med
ton.
Det visade sig emellertid snart, att störningar
härigenom vållades, såväl å radiotrafiken mellan
kuststationen "Rügen Radio" och fartyg till sjöss som ock
å tyska marinens radiokorrespondens. Från tysk sida
hemställdes därför, att de svenska stationerna skulle,
i likhet med de tyska, använda sändning utan ton. I
i Se Nord. Järnbanetidskr. 1925, h. 5 och 6.
slutet av 1934 utrustades de tyska radiostationerna å
färjorna och i Sassnitz med nya sändare, även
inrättade för radiotelefoni, och så utförda att
passagerarna å färjorna kunde därifrån utväxla privata
telefonsamtal via kuststationen "Rügen Radio".
Under tiden hade den 9 dec. 1932 i Sverige
utkommit en k. förordning angående fartygs utrustning med
radiotelegrafinstallation, som föranlett vissa
kompletteringar av radiostationerna å de svenska färjorna, så
som anskaffning av reservomformare för
nödsignalering, autoalarmapparater m. m. Dessa arbeten utfördes
våren 1934. Därjämte utrustades de svenska
färjorna med kvartsvågmätare för kontroll av riktigt
inställd våglängd, varigenom telegrafering med ton
kunnat fortsättas.
Under augusti 1936 verkställdes prov med
radio-telefoniapparater, som för ändamålet ställts till
disposition av Svenska a.-b. trådlös telegrafi, för
förbindelsen mellan Trelleborg och en svensk färja, för
utrönande av lämpliga våglängder, bästa placering av
mottagare i Trelleborg till undvikande av störningar
från kontaktledningsnätet å bangården m. m. För
utrönande av huruvida störningar från den elektriska
bandriften bleve svårare under den fuktiga
väderleken höstetid, utsträcktes försöken några månader
och avslutades i november. Resultatet av dessa
försök var gott. Därvid framgick emellertid bl. a. att,
för störningsfri mottagning i Trelleborg, en mottagare
borde där placeras i f. d. kanonhuset på hamnpiren
med manövrering inifrån radiostationen i
stationshuset.
För fastställande av våglängder för färjetrafiken
fördes sedan förhandlingar med tyska
järnvägsdirektionen i Stettin. Därvid visade det sig behövligt att
även inhämta medgivande från tyska Reichspost för
begagnande av viss våglängd (184,6 m), som enligt
den s. k. Stockholmsöverenskommelsen 1935 tilldelats
tysk station.
Sedan klarhet härutinnan vunnits, beställde
järnvägsstyrelsen den 18 sept. 1937 av Svenska a.-b.
trådlös telegrafi i Stockholm de erforderliga
anläggningarna av svenskt fabrikat, nämligen för Trelleborg en
fullständig radiotelefonistation med
fjärrmanövre-ringsanordning för en mottagare i f. d. kanonhuset å
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
