Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
blir sinusformad som vid en rent ohmsk eller induktiv
belastning. Visserligen göres strömriktarkopplingen
i allmänhet så, att dessa rektangulära strömvågor
skola sammanlagra sig till en approximation av en
sinuskurva, men detta kan aldrig lyckas fullständigt,
utan en viss deformation av nätströmmen kvarstår.
Emellertid är denna deformation i hög grad beroende
av det matande nätets induktivitet, varför det för en
strömriktarleverantör är omöjligt att generellt ge
några garantier i detta avseende. Föreliggande
undersökning avser att ge underlag åt en
anläggningstekniker för beräkning av hithörande faktorer med
utgångspunkt från nätets data, strömriktarens
belastning och från av leverantören uppgivna data för
strömriktartransformatorn.
Nätströmmen kan beskrivas genom sitt
effektiv-värde och grundtonens effektivvärde. Grundtonen är
dessutom i allmänhet fasförskjuten från
nätspänningen. Häröver lagrar sig strömriktartransformatorns
magnetiseringsström, som innehåller en komposant i
fas med nätspänningen och en komposant 90°
fasförskjuten därifrån.
De av strömriktarbelastningen härrörande
komposanterna av nätströmmen kunna beräknas ur likström
och spänning, växelströmmens primärspänning samt
data och koppling för likriktartransformatorn.
definiera nätströmmen på följande sätt:
Den aktiva komposanten av belastningsströmmens
grundton (effektivvärde) lba
Den reaktiva komposanten av belastningsströmmens
grundton (effektivvärde) lhr
Effektivvärdet av summan av övertonerna i
belastningsströmmen lbö
Den aktiva komposanten av magnetiseringsström-
mens grundton (effektivvärde) Ima
Den reaktiva komposanten av magnetiseringsström-
mens grundton (effektivvärde) lmr
Effektivvärdet av summan av övertonerna i magne-
tiseringsströmmen lmö
Övertonerna i magnetiseringsströmmen äro av samma
ordningstal som belastningsströmmens övertoner.
Härigenom blir den exakta analysen av nätströmmens
övertoner synnerligen komplicerad. De enskilda
övertonerna i de två systemen kunna nämligen tänkas
både adderas till och subtraheras från varandra.
Dessa båda ytterlighetsfall äro emellertid ganska
osannolika, varför vi torde komma sanningen ganska
nära, om vi anse att de två övertonsystemens
effektiv värden addera sig S<1>5 Jütjt endast fasvinkeln, men
ej absoluta beloppet ändras. Så mycket hellre kunna
vi antaga detta, som magnetiseringsströmmens
övertoner i allmänhet äro jämförelsevis små.
Beteckna vi nätströmmens grundton med ln och
dess fasfaktor med eos cp samt nätströmmens
kurv-faktör med fk erhålla vi sålunda
In = \/(ha + Ima†-\-(hr-f
1 ha Ima
~t~ I mr)
eos cp =
h=
V/V +
Härvid är nätströmmen definierad som grundtonens
effektivvärde, fasfaktorn som eos cp, där cp är
grundtonens fasförskjutning från generatorspänningen,
kurvfaktorn †k är ett mått på deformationen av nät-
strömmens kurvform och definieras som förhållandet
mellan grundtonens effektivvärde och den totala
nätströmmens effektivvärde. Det senare värdet blir
tydligen lika med Nätströmmens effektfaktor †p
fk
blir då lika med †k • eos cp. Magnetiseringsströmmens
olika komposanter bestämmas på för transformatorer
normalt sätt, vilket ligger utom ramen för denna
undersökning. Strömriktarbelastningens karaktär skall
däremot närmare studeras.
Strömriktarens .driftförhållanden äro för den
ostyrda likriktaren utförligt behandlade i en artikel av
Dällenbach & Gerecke, "Die Ström und
Span-nungsverhältnisse der Grossgleichrichter", införd i
"Archiv für Elektrotechnik", Band XIV 1924, Heft 2
(DG). Häri härledas uttryck för likriktarens
karakteristiska data. I samma tidskrift, Heft 5, 1933,
finnes en artikel av K. Müller-Lübeck und E.
Uhl-mann (MLU), som behandlar den gallerstyrda
likriktarens driftegenskaper. Med dessa referenser kan
den teoretiska härledningen av formlerna förbigås.
Emellertid skola vissa ändringar i beteckningarna
göras för att överensstämmelse med de kommande
svenska normförslagen skall ernås.
Vi följa framställningen enligt Müller-Lübeck och
Uhlmann:
Beteckningar:
El avgiven likspänning,
IL „ likström,
Eu ideellt tomgångsvärde av likspänningen vid
full uppstyrning och intet
ljusbågspännings-fall,
eB ljusbågsspänningsfall,
Rt ideellt motstånd i transformator,
X kortslutningsreaktans i transformator,
S styrvinkel,
u överlappningsvinkel,
Pr reaktiv effekt av grundtonen på
växelströmssidan,
Pa aktiv effekt av d:o,
Par skenbar effekt av nätfrekvens.
De vanliga antagandena göras, att likströmmen är
glättad av en oändligt stor seriereaktor och
magnetiseringsströmmen till strömriktartransformator och
strömsugare kan försummas.
Då är
ELin
E ■ v2–––sin-
ti n
(1)
El = ELio ■ eos S - 2 ^ ■ X • lL — 1L ■ Ri - eB (2)
lL = \J2 ■ sin ~ [eos S — eos(S + «)] (3)
Pr = ELio.lL.~X(uS)
(4)
2 u -f sin 2 S — sin 2 (S 4- u)
X(uS) =–2- - i i 5)
eos S — eos (S -f u)
För erhållande av nätströmmens effektivvärde skall
man använda effektivvärdet av den nätström, som
skulle erhållas om överlappningen vore oändligt liten,
vilket värde skall multipliceras med en faktor
y/1 — sxp[uS)
(6)
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
