Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Föreningsm eddel anden
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde på föreningens lokal fredagen den 17 februari
under ordförandeskap av tekn. dr Ivar Herlitz.
Till justeringsmän för dagens protokoll utsågos
statsinspektören B. Berggren och dr-ing. C.
Granborg.
I föreningen invaldes ingenjörerna John Nordin och
William Tibell, och efter anmälan inträdde
ingenjörerna P. Torsten Gustafsson och Åke Kåell.
Härefter behandlades sekreterarnas berättelse över
föreningens verksamhet under år 1938 samt
revisionsberättelsen. Föreningen beslöt lägga års- och
revisionsberättelserna till handlingarna och bevilja
styrelsen ansvarsfrihet för verksamheten under 1938.
Vidare beslöts att formellt upplösa Svenska
elektrotekniska kommittén, som i sak upphört att fungera
sedan den 21 maj 1937. då Svenska elektriska
kommissionen konstituerades.
Ordföranden meddelade, att styrelsen utsett
civilingenjör Sven Svidén att vara föreningens
representant i en kommitté inom teknologföreningen för
bildande av orkester och kör.
Därefter följde föredrag av överingenjör H. Spanne
om "Kablar för krafttekniken" och av civilingenjör
R. Nordeli. om "Atmosfäriska överspänningar i
kabelanläggningar".
Ingenjör Spanne redogjorde först för hur en modern
högspänningskabel är konstruerad och de olika
metoder, som användas för att öka kabelns
ändamålsenlighet och driftsäkerhet. Banden i
pappersisoleringen få ej göras bredare än att lagren glida mot
varandra, när kabeln böjes. Dä friktionen mellan lagren
ökas vid låg temperatur, emedan
impregneringsmed-lets viskositet nedsattes, måste viss försiktighet
iakttagas vid förläggning i kall väderlek.
Impregnering-ens huvuduppgift är att fylla alla porer och mellanrum
i isoleringen och därigenom förhindra glimning, som
så småningom nedsätter isolationen.
Impregnerings-medlet måste ha hög isolationsförmåga även vid hög
temperatur för att undvika s. k. termiskt genomslag
genom de dielektriska förlusterna. Vid högre
spänningar än 60 kV är joniseringen av sådan betydelse,
att trögflytande impregneringsmassor ej kunna
användas. När impregneringsmassan ändrar sin volym
vid förändringar i temperaturen, uppträda blåsor, i
vilka glimning inträffar vid högre spänningar. Ett
botemedel är att använda lättrörliga
impregnerings-oljor, vilket resulterat i de s. k. oljekablarna, första
gången tillverkade av italienaren Emanueli vid Pirelli
kabelverk 1924. Andra lösningar är en s. k.
tryckkabel, där hela kabeln drages i en rörledning under
tryck, och den s. k. gasimpregnerade kabeln, där oljan
ersatts av gas under högt tryck. Den senare metoden
anses ganska lovande.
Kabelmantelns uppgift är att hälla isoleringen fri
från fukt. Den utföres av ett påpressat sömlöst rör
av bly, ofta tillsatt med små mängder tenn eller andra
metaller, som motverka kristalltillväxten, vilken
nedsätter hållbarheten vid upprepade böjningar.
Armeringen består av en korrosionsisolering direkt på
blymanteln och av en mekaniskt skyddande armering till
skydd vid utläggningen. Järnbandagering skyddar
mot radiella påkänningar, järntrådsarmering med hög
stigning mot sträckpåkänningar.
Tal. gick därefter närmare in på oljekablarna, som
numera utföras ända upp till 220 kV. En oljekabel
är försedd med kanaler, som stå i förbindelse med
expansionskärl, varigenom alla volymändringar i isoler-
skiktet kompenseras av olja, som rinner till eller från,
innan någon blåsbildning kan uppstå. Tal.
diskuterade närmare tryck- och temperaturförloppen i
kabeln vid kortslutningar och påvisade, hur ledarens
form inverkar på hastigheten för värmeutströmningen
i isolerskiktet.
Om fältstyrkan vid växelspänning överstiger ett
visst gränsvärde, inträder en förändring av
impregne-ringsoljan, ett slags vaxbildning, ofta förenad med
vätgasutveckling. Detta leder så småningom till
genomslag vid längre påkänningstider. Kabelns
belastningsförmåga sammanhänger med
fyllnadstempera-turen, dvs. den högsta temperatur, som genomsnittligt
varit rådande. Blåsbildningen står i proportion
härtill. Kablar för högre driftspänningar få därför ej
belastas så mycket som för lägre spänningar. Tal.
angav vissa empiriska värden på kortslutningens
strömtäthet och kortslutningstiden och dess samband med
kabelns förstöring.
Slutligen berördes muffarna och framför allt de pä
senare tid utvecklade trycktäta konstruktionerna.
Ing. Nordell framhöll, att överslagsrisken i
kabelanläggningar hittills ägnats mycket liten
uppmärksamhet. Man har. utgått från att en kabel kan skydda
sig själv och att muffarna kunna fungera som
säkerhetsventiler. Några inträffade fall av genomslag i
högspänningskablar anslutna till luftlinjer ha lett till
undersökningar av kablars impulshållfasthet, utförda
av Sieverts kabelverk i samarbete med professor
Norinder vid Institutet för högspänningsforskning. De
hittills utförda försöken visa, att man har allt skäl
att uppmärksamma denna sak.
Tal. redogjorde för hur en överspänning i en kort
kabel bygges upp genom successiva reflexioner i
ändpunkterna och visade, att man har tre möjligheter
till sammanbrott, nämligen överslag över muffarnas
porslinsgenomföringar, genomslag inne i muffarna och
genomslag i kabeln. Vad som inträffar beror icke
enbart på spänningens höjd utan även på den tid, som
krävs för ett överslag respektive genomslag.
Mufföverslag kan utbildas vid relativt låg spänning, om
tillräcklig tid finns till förfogande. Genomslag i muff
eller kabel fordrar högre spänning, men varaktigheten
hos impulsen kan å andra sidan vara mycket kort.
Genomslaget sker nämligen oftast på spänningsvågens
front. En ofullständig jordning av muffarna
förskjuter risken i riktning mot kabelgenomslag, om
manteln i kabelns mitt är väl jordad, t. e. vid
sjökabel i saltvatten. Tal. refererade två fall av
genomslag i sjökablar, anknutna till trästolplinjer med
ojordade muffar. För att förhindra sådana skador
rekommenderades antingen överspänningsskydd, som
begränsa lutningen hos spänningsfronten, varvid ett
yttre överslag över muffen kan hinna inträffa före,
eller också skydd, som nedsätta spänningens
amplitud. Skydden måste vara väl jordade. Antalet
erforderliga skydd samt den lämpligaste placeringen
berördes.
Efter föredragen lämnade överingenjör Bror
Hansson några kompletterande uppgifter om de av Pirelli
utbildade oljekablarna och visade några bilder från
konstruktion och förläggning av sådana kablar för
132 och 220 kV. Därefter utspann sig en kort
diskussion, vari deltogo hrr Granborg och Matell jämte
föredragshållarna.
Sammanträdet, som bevistats av ca 90 medlemmar,
avslutades därefter av ordföranden kl. 21,55.
Vid det livligt besökta samkvämet efter
sammanträdet visades en film från Sieverts kabelverk, som
behandlade tillverkning och utläggning av en 6 kV
sjökabel från fastlandet till ön Ven, en sträcka på 5 km.
Kabeln utlades på sensommaren föregående år.
Mm.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
