Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 23. överspänningarnas maximalamplituder och avståndet
mellan blixtbanorna och ledningen 1936 #. 1937 o.
allt för långt gående slutsatser av mätningar, utförda
endast under två åsksäsonger. De redan utförda
undersökningarna äro dock i flera hänseenden
omfattande nog för att tillåta vissa viktiga slutsatser.
Mätningarna ha utförts på en enfasig ledning, och
därför torde de uppmätta amplituderna vara ungefär
25 % högre än för en trefasig ledning av samma höjd
och utan jordledning.
Den procentuella fördelningen av de maximala
amplituderna hos överspänningar, uppmätta de båda
åren 1936 och 1937, äro återgivna i fig. 21. Det är
en påtaglig skillnad i fördelningen av maximala
amplituder, under år 1937 har den maximala amplituden
fördubblats.
För att närmare klargöra, huru amplituderna bero
av avståndet mellan blixtbanan och ledningen, ha
överspänningsamplituderna vid ledningens ändpunkt
A inlagts på kartan i fig. 22. Läget för blixtbanorna
i denna figur har markerats med en punkt för år 1936
och med en ring för år 1937. Överspänningarnas
polaritet har även markerats på fig. 22 på sådant
sätt, att positiv polaritet markerats med en pil uppåt
och negativ med en pil nedåt. Den maximala
spän-ningsamplituden markeras alltså genom längden på
pilarna och enligt den i figuren inlagda skalan.
Överspänningsamplitudernas fördelning- i
förhållande till avståndet mellan blixtbanan och ledningen
är även grafiskt sammanställd i fig. 23.
Skillnaden mellan de båda åren är påfallande och
beror i huvudsak på den tillfälligheten, att avståndet
mellan blixtbanorna och ledningen var väsentligt
mindre år 1937 mot 1936.
Med hänsyn till samtidigt uppmätta variationer i
strömstyrkan i blixtbanorna och sannolikheten för att
ett större observationsmaterial skulle giva mera
närbelägna blixtbanor, kan man i undantagsfall räkna
med än högre amplituder på de observerade
överspänningarna. Tager man hänsyn till
spänningsfördubblingen i ledningens ändpunkt, bör man därför
i undantagsfall vänta sig maximala amplituder på 600
à 800 kV och för en ledning utan reflexion alltså
400 kV. Tager man hänsyn till, att mätningarna
utförts på en enfasig ledning, bör man enligt vad som
i annat sammanhang påpekats vid en trefasig ledning
utan jordlina sänka värdena med cirka 25 %.
De högre amplituderna ha även inverkan på
frontlutningarna, vilkas procentuella fördelning återgives
i fig. 24. Som var att vänta, draga de större
amplituderna med sig stelare frontlutningar.
Varaktigheten hos överspänningarna ha även
undersökts. Till stor del påverkas varaktigheten av
tillfälligheter i dämpningsegenskaperna hos
ledningen. En sammanställning, där varaktigheten
definieras med tiden mellan början av överspänningen
och den tidpunkt, då den sjunkit ned till 4:delen av
sin ursprungliga amplitud, är återgiven i fig. 25. Det
är tydligt, att de kortare varaktigheterna
procentuellt överväga, något som även var att vänta med
hänsyn till de korta urladdningstiderna i partiella
blixturladdningar.
De utförda undersökningarna visa, att man med
hänsyn till skyddsproblemen för kraftledningar icke
får försumma de indirekta överspänningarna. Detta
Fig. 25. Procentuell fördelning av överspänningarnas
varaktighet.
114
Fig. 24. Procentuell fördelning av frontlutningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
