Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Notiser
Pä förstadsbanorna i närheten av Paris har en
elektrisk "Micheline" tagits i bruk. Tåget är 38 m långt,
har 32 gummihjul och väger 32 ton, motsvarande 178 kg
per sittplats. På 34 sek. uppnåddes en hastighet av
70 km/tim. Vid bromsprov uppnåddes en retardation av
4,7 m/s2. (Brown Boveri Mitt., häfte 1—2, 1939.) E. L.
Kontroller för trådbuss. (Hermle och Balke, ETZ
nr 13, 1939.) Den vanliga spårvagnskontrollern har ett
relativt litet antal steg. Igångsättningen är därför allt annat
än mjuk. Man är nu på många håll sysselsatt med att
bygga trådbussar och vill då avhjälpa ovannämnda nackdel.
Den här refererade konstruktionen är byggd på
serie-parallell-koppling. Manövrering sker med en pedal i ett
tempo. Pedalen påverkar direkt två kontaktarmar, som
glida på kontaktbanor försedda med vardera 62
motståndssteg. Motstånden ligga i serie med de bägge
motorerna. Då stegen äro förskjutna ett halvt steg i
förhållande till varandra erhålles 124 motståndslägen i
seriekoppling. Föres pedalen vidare sker omkoppling
till parallellkoppling. Varje motor anslutes då till nätet
i serie med hela sitt motstånd. Detta urkopplas sedan
automatiskt, då den ovannämnda kontaktarmen föres
tillbaka över kontaktbanan av en fjäder. I detta fall
är alltså antalet motståndslägen 62. Hastigheten hos
urkopplingen styres av en kolv med oljedämpning,
försedd med elektrisk kontrollanordning. Vid hög
motor-strömstyrka stänges en magnetventil, varigenom
oljedämpningen ökas och urkopplingshastigheten minskas.
Det sista läget på pedalen motsvarar fältförsvagning.
Med den beskrivna konstruktionen kan fullständig
reglering ske vid lägre hastigheter, över en viss
hastighetsgräns är detta inte behövligt och ej heller
önskvärt, då föraren härigenom kan ägna mera
uppmärksamhet åt styrningen. E. L.
Absolut höjdmätning från flygplan medelst
radiovågor torde i en framtid komma att få mycket
vidsträckt användning. United Airlines och Bell
Tele-phone Laboratories hava nyligen gemensamt börjat
utprova ett system härför, särskilt märkligt såtillvida
som det utnyttjar den högsta hittills i praktiken
använda radiofrekvensen, nämligen ca 500 MHz, dvs.
blott 0,6 m våglängd.
En sändare med några watts antenneffekt placeras
under den ena, en mottagare under den andra
vingspetsen på flygplanet. Dipolantennerna få tack vare
den höga frekvensen oansenliga dimensioner: ca 30
cm längd. Mottagarens antenn uppfångar dels den
direkta signalen från sändaren, men även den signal,
som gått vertikalt mot jorden och där reflekterats.
För att på ett enkelt sätt kunna fastställa den direkt
av flyghöjden beroende tidsskillnaden mellan de bägge
signalerna har man hittills låtit sändaren vara
fre-kvensmodulerad på så sätt, att frekvensvariationen
sker rätlinigt med tiden. Härigenom erhålles mellan
de båda i mottagaren inkommande vågorna en bestämd
frekvensskillnad, som är direkt proportionell mot
flyghöjden. Mottagaren är så utförd, att
frekvensskillnaden ifråga renodlas och efter erforderlig förstärkning
tillföres en apparat med ett visarinstrument, som är
direkt graderat i flyghöjd.
Med försöksapparaturen kunna flyghöjder upp till
1 200 m bestämmas; den övre gränsen är betingad av
sändarens räckvidd. g.
Frekvensanalysator. General Radio Co, vars
tillverkning av framförallt teletekniska mätinstrument är
välkänd över snart sagt hela världen, har nyligen ut-
släppt en ny modell av sin förnämliga
frekvensanaiy-sator i marknaden. Den äldre modellen -— typ 636-A
— har av alla, som stiftat dess närmare bekantskap,
befunnits vara ett högst förträffligt instrument, och
dock är den nya typen sin föregångare långt överlägsen
i flera avseenden. En orientering över apparaten torde
hava intresse.
Kort sagt är General Radios frekvensanalysator en
ytterst känslig voltmeter, som är praktiskt taget fri
från egenförbrukning och som reagerar blott för den
frekvens, som för tillfället är inställd på apparaten.
Det direktvisande instrumentet ger med apparatens
första och känsligaste mätområde inkopplat fullt
utslag för 300 n V; för det okänsligaste av de 13
mät-områdena är motsvarande siffra 300 V.
Spänningsskalan är nära nog linjär; vid sidan härav finnes en
direkt i dB graderad skala. Impedansen mellan
mät-klämmorna utgör 1 MQ.
Analysatorns frekvensområde är 20—10 000 Hz.
Nominell känslighet uppträder inom ett område av
4 Hz. En frekvens, som skiljer sig med 50 Hz från
den inställda, dämpas med ca 70 dB. Detta innebär
exempelvis, att vid mätning på andra övertonen av
vanlig nätfrekvens om 50 Hz, grundtonen •—
nätfrekvensen inverkar på instrumentutslaget med ca 0,0003
av sitt verkliga värde.
En god frekvensanalysator kan vara till mycket god
hjälp vid de mest skilda slag av undersökningar. Som
enda exempel må här anföras en mätning, som
författaren till dessa rader en gång hade tillfälle utföra med
hjälp av General Radios äldre analysatormodell. Det
gällde uppmätning av konstanterna hos en mycket kort
telefonledning -—- ca 1 km — där kraftiga störningar
av en närbelägen elektrisk järnväg m. m. förekommo.
Med frekvensanalysatorn som både voltmeter och ■—
i förening med shunt — ampèremeter och en
"beat-generator" som tonfrekvent mätströmkälla utfördes
isolations- och kortslutningsmätningar vid ett flertal
frekvenser inom tonfrekvensområdet med fullt
tillräcklig och f. ö. mycket god noggrannhet utan minsta
störande inverkan av linjestörningarna, vilka gjorde
den korta ledningen praktiskt taget oanvändbar för
telefonering. g.
Referensfrekvenstjänst. Bell Telephone
Laboratories, som har mycket stor användning för exakta
referensfrekvenser t. e. vid kalibrering av oscillatorer och
för mätning av filterkarakteristiker, har anordnat en
frekvenstjänst, som distribuerar exakta
referensfrekvenser till olika företag.
Huvudreferensfrekvensen är 4 000 p/s, som lämnas
av stämgaffeldrivna sekundäroscillatorer, vilkas
frekvens automatiskt hålles synkront med 4 000 p/s
kontrollströmmen, som lämnas av laboratoriets
frekvens-likare. På detta sätt få sekundäroscillatorerna samma
noggrannhet som frekvenslikaren, dvs. en milliondel,
varjämte gränsen för det ackumulerade felet är så
liten, att ett ur håller i kontinuerlig drift rätt tid på
0,1 sek. när. Sekundäroscillatorerna ha dessutom
tillräcklig stabilitet för att hålla ovannämnda
noggrannhet under 24 timmar även om det skulle bli avbrott i
kontrollströmmen.
Varje sekundäroscillator har två utgångskretsar,
varav den ena lämnar 4 000 p/s dels direkt till
distributionsnätet och dels till frekvensomformare, vilka
lämna andra referensfrekvenser, nämligen 1 000 p/s,
100 p/s och 60 p/s. Strömmen i den andra
utgångskretsen jämföres i en flerfasmodulator med
kontrollströmmen från laboratoriets frekvenslikare. Om en
skillnad förefinnes mellan frekvenserna, reglerar
modulatorn oscillatorn till den rätta frekvensen genom att
påverka en motordriven kondensator i oscillatorkretsen.
Till anläggningen hör en alarmcentral, som signa-
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
